Det var blandade känslor efter dagens match mot Tranemo.

Främst var vi nöjda över en riktigt bra insats av grabbarna, men samtidigt var ju ju sååå nära att få bollen i nät, så även om vi egentligen är nöjda med en poäng så grämer vi oss oundvikligt över att det inte blev 3.

Dagens matchreferat blir än mer kortfattat än vanligt. Jag var ombytt även denna match och glömde så klart både papper, penna och mobil ut till bänken, både i första och andra halvlek, så inga anteckningar blev det. Därför följer helt enkelt en synnerligen kort sammanfattning av dagens match:

Tranemo försökte tidigt kontrollera matchen, men blev lite stressade i sitt spel och fick därför inte till några riktigt vassa chanser. Samtidigt lugnade MIF ner spelet men det blev ingen riktig harmoni i den övergripande matchbilden. Halvlekens bästa målchanser var för MIF efter 25 minuter, då Marcus M spelade i djupet till Marcus J, men hans skott gick tyvärr strax utanför stolpen; för Tranemo efter ca 30 när en rödklädd kom fri i djupet men Miche kom ut och täckte bra så spelaren inte fick skottläge.

I andra halvlek fortsatte MIF spela bra, men någon utdelning blev det inte, trots flera fina chanser. Även denna match fick jag hoppa in i slutet och när bollen väl damp ner hos mig i bortre delen av straffområdet la jag in den mot maken som nickade mot mål, men över.

Nästa match är det äntligen dags att vara i Månstaparken igen. Fredag 30/8 kl. 18.15 kör vi igång mot Dannike. Vi ses där!

Jag var tveksam till om jag skulle skriva referat av gårdagens match. Resultatet var inte så upplyftande och dessutom har jag aktivitetsstödsansökningar att lägga tid på att sammanställa och skicka in (Ja, det är lika spännande som det låter). Men å andra sidan kunde jag ju inte låta bli att skriva ett par rader om ett riktigt snyggt mål, och för att vara inte så ödmjuk - ett referat om när jag för första gången var med plan.

Någon gång tidigare har jag ju varit på plan under match, men då bara för att fånga in en förrymd son som tagit sig över på fel sida av de vita linjerna. Någon match tidigare i år har jag också stått med på laguppställningen, när vi varit dåligt med folk, men jag har aldrig varit ombytt. men nu när det var det då dags för Högvad borta och vi var en något tunn trupp, så jag skickade till Miche att jag kunde ta med skorna, men tyvärr inte kunde erbjuda annat än en rätt dåligt tränad spelare, men det är ju bättre än inget och jag skulle ju vara bänkvärmare så klart. Så svärföräldrarna ryckte på kort varsel in för att vara barnvakt. Det sägs att ”it takes a village to raise a child” och man kan inte vara tacksam nog för de vi har runt Lucas – för vi har verkligen en ”by”, i släktingar, vänner och hela fotbollslaget.

Första halvlek startade Högvad med ett högt tempo och mycket press. De rullade boll bra, men stressade i anfallen medan MIF försökte lugna ner spelet. 1-0 kom i 12:e minuten då ett inlägg snöpligt tar på två av våra spelare, vilket ställer både våra försvarae och Miche. Andreas Bengtsson satte påpassligt bollen i nät. I 28:e minuten satte Fredrik Wagné 2-0 genom ett lågt skott i bortre och på en hörna bara två minuter senare skottade Andreas bengtsson så bollen gick som en smörkniv rakt igenom gröten med spelare framför mål och in i nät. I 39:e satte sedan Fredrik Wagné 4-0 genom ett skott på nära håll.

Vi satsar på att vinna andra halvlek och det gick ju nästan. Oavgjord halvlek såg det i alla fall ut att bli, med två snabba mål i inledningen av matchen; först av Högvad och sedan MIF. Filip Björendahl nickade bollen i mål för Högvad när halvleken var dryga minuten ung. MIF svarade dock två minuter senare genom Pontus. Månstad spelade sig in i straffområdet; Gripen klackade till Mackan J, som förlängde till Marcus M, som i sin tur spelade snett inåt bakåt till Pontus som säkert satte bollen i nät – 5-1. Jag brukar ju hävda att det är min sons fel att jag missar alla mål, men efter gårdagens match undrar jag om det inte är jag själv som är orsaken. För jag skulle ju bara fylla vattenflaskorna efter pausvilan och vips hade jag missat de två målen i inledningen av halvleken.

Månstad spelade bättre i andra halvlek även om det fortsatt var Högvad som var strået vassare. Med en minut kvar på matchklockan tilldömdes Högvad straff. Emil Odqvist gick på styrka och det hjälpte inte att Miche var på den med fingertopparna, utan bollen gick in å slutresultatet 6-1 var satt.

Visst ja, nu höll jag på att glömma bort att jag kom in. Grabbarna kämpade på bra i andra halvlek och i sanningens namn så hade de klarat sig bra utan ett inhopp från mig, men Älgen var noga med att alla som var med skulle få speltid, så med knappa 20 minuter kvar på klockan fick jag hoppa in. När jag drog sönder korsbandet i knät för uppskattningsvis tio år sedan så sa jag att jag aldrig skulle spela fotboll igen, men hur kan man låta bli? Nu hade jag givetvis gärna skrivit att jag gjorde en fenomenal insats å en drös mål, men så blev det givetvis inte, men helt okej gick det. Efter matchen skrattade Gripen å sa ”Nu kommer ju det bästa – att få duscha med grabbarna.” men jag vet hur det funkar. Jag ropar ”pax för duschen”, hoppar in å sen får grabbarna vackert vänta på sin tur.

Jag har tidigare skrivit en krönika i STT om att bryta normer, och jag är tacksam över att MIF ger mig plats att göra det. Jag är inte helt hundra på det här men jag tror mig ha varit den förste i MIF som spelat när hen haft mens.

Nästa match är också en bortamatch. Fredag 23 augusti kl.19.00 spelar vi borta mot Tranemo. Vi ses där!

Ibland frågar jag mig hur mycket av mina referat som verkligen är referat, men egentligen kanske det inte spelar så stor roll om merparten av texten handlar om annat än just händelser på plan. Det ni förhoppningsvis känner när ni läser, är känslan av hur det är att vara där, på plats.

Sedan jag blev mamma har det blivit allt svårare att hänga med i själva matchen så det här referatet blir verkligen ett referat utifrån hur en småbarnsförälder ser – eller snarare inte ser – matchen.

Det började egentligen flera dagar innan matchen. Min käre son hade på något vänster smittat mig med den fruktade mansförkylningen. Eftersom jag därav saknade röst valde jag att sms:a domaren och välkomna honom till Parken, istället för det sedvanliga samtalet. Jag fick till svar att han också var förkyld, så pass att jag dagen innan match fick ett nytt sms, där domaren skrev att han inte skulle kunna komma men att de som tur var hittat en ersättare. Eftersom jag hade fått rösten tillbaka och barnet var nöjt inne i en lek passade jag på att genast ringa den nyinkallade domaren, utan en tanke på att alla andra människor kanske inte varit vakna i X antal timmar. Resultat: en förvirrad och något irriterad nyväckt domare kallades till matchen. Tack för att du ställde upp med kort varsel och dömde matchen Wlliam, trots att du egentligen skulle rest bort. Och ursäkta att jag väckte dig…

Äntligen matchdag! Satte barnet i sandlådan så jag kunde vara med och lyssna på samlingen. Älgen sprang sedan runt och löste allt medan jag fokuserade på att göda barnet (och mig själv så klart). När vi samlades i omklädningsrummet mutades det med ”traktor” på telefonen medan Marcus M peppade igång laget.

Sexdrega/Lockryd fick tyvärr en riktigt bekväm start, med 0-1 av Kasper Blom redan i 2.a minuten. Själv såg jag inte målet eftersom jag hade fokus på att valla barnet till avbytarbåset, istället för in på plan. Med sitt tidiga mål fick Sexdrega/Lockryd ett bekvämt utgångsläge och de kunde lugnt fokusera på sitt spel.

Det var mest Sexdrega/Lockryd till en början och MIF hade svårt att hitta rätt i sina positioner. i 14.e minuten gjorde Max Glans 0-2 för Sexdrega/Lockryd, men då var Lucas och jag i slänten och hämtade en boll, så det här målet såg jag inte heller.

Inte långt senare fick Johans pappa ta över barnvaktandet ett tag medan jag stack ner i omklädningsrummet i ett desperat försök att leta upp resorb. Johan hade nämligen råkat somna i solen inför matchen och skaffat sig dels en inte alltför angenäm shortsbränna, dels vattenbrist. Någon resorb stod dock inte att finna och när jag kom tillbaka till båset var mina anteckningar blöta av jordgubbsfestis. Tack Marie Vestergaard för att du lärde Lucas stampa på paketet när det är slut (läs: hälften kvar). Nåja, anteckningarna luktade i alla fall gott och så värst mycket hade jag ju i ärlighetens namn inte skrivit.

0-3 målet kom i minut 25. Bollen gick som en flipperkula framför mål och Kasper Blom kunde slutligen näta bakom en chanslös Johan. Sen kom även 0-4 precis innan halvtidsvilan, av Julius Halldén, men då hade jag fullt upp att få den trotsiga snart 3-åringen att sluta hälla ut allt vatten ur vattenflaskorna vid båset, så jag såg inte detta mål heller.

Pausvila, ny traktor-muta och taktik i omklädningsrummet. Vad har fungerat? Vad kan vi förändra? Nu kör vi bara gubbar och vinner andra halvlek.

Spelet blev betydligt bättre i andra och utdelningen kom i minut 68, då Jonatan satte 1-4. Just då var jag i sandlådan och hämtade Lucas traktor, så tyvärr missade jag även detta mål. Jag fick höra efteråt att det var ett inkast där bollen skarvades vidare till Jonatan som satte bollen mellan benen på Sexdrega/Lockryds målvakt och in i mål. Glädjen över målet blev dock kortvarig då Sexdrega/Lockryd satte 1-5 minuten efter, genom Kasper Blom, som ett resultat av en snabb omställning. Därmed var det slut på målen för den här matchen, för även om fler chanser fanns för båda lag så stod sig 1-5 matchen ut.

Vi glömmer första halvlek och tar med oss andra halvlek från denna match till torsdagens möte med Ljungsarp. Det är sista matchen innan vi går på ett par veckors sommarvila. 19.00 hemma i Parken, torsdag 4/7, kör vi. Ses där!

Efter en lyckad brännbollscup i helgen var det dags för hemmamöte mot Grimsås innan halva laget åker på kompetensutveckling i hårdrock över helgen.

”Nu visar vi hjärta idag!” sa Marcus M till grabbarna innan de klev på planen och det gjordes verkligen. Grimsås inledde visserligen starkt men MIF kom snabbt in i matchen och det var ett förvånat GIF som såg Månstad rada upp målchans på målchans. I 10:e minuten fick Mackan J bollen i djupet och skottade, men Grimsås målvakt John Östlund räddade. I 12:e skottade Gurra från nära håll men även där var Östlund med på noterna och räddade. I 14:e minuten la Lasse en perfekt boll till Gurra vars skott gick i stolpen. ”Nu trycker vi in nästa!” manade Marcus M.

Månstad spelade imponerande och vann mycket boll. I 24:e minuten fick Grimsås hörna som såg ut att resultera i mål, men Bror, som antagligen fick lite för mycket brännbollsfeeling i helgen, var på väg att ta lyra på mållinjen. Domaren var tyvärr inte imponerad utan blåste straff för hands. Grimsås Emil Karlsson förvaltade straffen väl och satte säkert 0-1.

Grimsås fick sedan energi av sitt ledningsmål. Minuten efter smet bollen strax utanför måstadmålets stolpe efter ett snabbt anfall från Grimsås. Månstad kämpade på och i denna match hade vi ganska gott om avbytare. Daniel M var som vanligt coach sedan Miche står i mål. När Gripen gick ut för kort vila i slutet av första halvlek skickade Daniel in Jafari. Strax efter såg Daniel lite fundersam ut och konstaterade att han ”glömde säga till Jafari var han skulle spela, men det verkar han ju ha fattat ändå”.

I 40:e minuten fick Grimsås en frispark en bit in på vår planhalva efter att Robin tagit till en ”Ivarsson-röv” i närkampen med sin GIF-spelare. Frisparken resulterade dock inte i några problem för MIF-försvaret.

Med sekunder kvar av första halvlek vände Mackan J in mot mål, gjorde bort sin gubbe men fick avsluta med vänstern och bollen gick över ribban.

I andra halvlek blev det mer uppförsbacke för MIF då Grimsås utökade sin ledning till både 0-2 och 0-3, i den 49:e minuten av Christoffer Sandquist respektive 59.e minuten av Anton Ek. Månstad spelade fortfarande bra men tappade lite gnista efter 0-3 målet. I 70:e minuten ökade Grimsås på till 0-4 genom Rasmus Hidgård. I 80:e minuten fick Gurra bollen i djupet men hans skott gick strax utanför stolpen.

Slutresultatet speglar inte matchbilden då båda lag var jämnstarka, men det speglar placeringarna i tabellen. Skillnaden mellan lagen i topp och övriga brukar vara att de i toppen av tabellen sätter sina lägen. Just så var det idag: stolpe in för Grimsås och stolpe ut för MIF.

Nu tar vi några dagars uppehåll på grund av Sweden Rock innan vi möter Länghem borta. Lördag 15 juni kl. 15.00 drar vi igång på Ingsvallen. Vi ses där!

Det var ganska tunt med spelare inför bortamatchen mot Svenljunga. Vi skulle dock vara 13 spelare med Bror. Som kanske skulle komma. Som sedan skulle komma men bara spela en halvlek. Som sedan skulle spela även andra halvlek. Och tur var väl det!

När jag skulle skriva texten till matchbladet inför säsongen var vi också ont om folk och det skrivs numer ganska ofta om hur allt färre ungdomar väljer att idrotta, hur andelen fotbollsspelare minskar och klubbar dör ut. Det är ingen upplyftande läsning. I en liten klubb som vår är det så mycket runtomkring som krävs för att klubben lever kvar. Spelare är ju självklart, men spelare kan inte vara med utan att sambon, frun, barnvakten… ställer upp och tar barnen när det är träning eller match. Att ta det själv är inte en liten uppoffring, och jag hoppas givetvis grabbarna ställer upp på samma sätt för er. Hur som helst är vi är väldigt tacksamma för det ni gör! Denna matchdag hade Bror haft sin första arbetsdag sedan tvillingarna föddes och Sandra hade således axlat ansvaret för dem själv. Tack för att du tog tvillingarna själv även på kvällen Sandra!

Det började inte bra för Älgen inför matchen. Domaren ville nämligen inte ha någon som gick med flaggan längs långsidan. Vad skulle nu Älgen ta sig till? Flaggviftandet är ju det enda som kan hålla nervositeten under matchen i schack? Kanske skulle det hjälpa om MIF tog en lugn och betryggande ledning tidigt i matchen. Så blev det dock inte.

Svenljunga satte press direkt i första halvlek och var det lag som hade mest de första 45. De var snabba och tekniska så när vi inte riktigt var på tå hade vi svårt att komma rätt. I 17:e minuten fick Svenljunga första riktigt vassa läget, med ett skott från nära håll, som Miche räddade.Två minuter senare fick MIF en frispark strax utanför Svenljungas straffområde. Mackan Johansson drog på skott som gick genom muren, men bollen tappade både riktning och fart när den träffade SIK-spelare. Svenljunga fick cirka tio minuter senare ett liknande frisparksläge. Bollen nådde mål men var inget problem för Miche att plocka.

Andra halvlek var MIF mer på tårna och det gav snabbt utdelning. Fem minuter in i andra spelades bollen i djupet till Pontus, som tryckte sig förbi försvararna och skottade mot mål. Svenljungas målvakt Wiktor Piotr Bukszynski räddade men bollen gick ut till hörna för MIF. ”Vilken fin sekvens! Den här måste du skriva upp!” utbrast Älgen och mitt i skrivandet missade jag vem som la hörnan. Hur som helst kom bollen ner hos Marcus M, som spelade bakåt till Bror som drämde till och satte 0-1 till MIF. ”Granqvist-mål” utbrast andre coach Daniel från sidan och här kan jag ärligt medge att jag inte riktigt vet vad det betyder. ”Tur att Bror inte åkte hem” konstaterade Jesper på bänken och vi kan alla hålla med.

Strax efter målet fick Svenljunga frispark igen strax utanför vårt straffområde. Bollen las mot mål och Miche limmade den. Strax efter var MIF i anfall, Pontus kastade sig uppoffrande och fick till ett inlägg mot bortre, där Lasse var så när på att nå bollen och peta in den. Dock blev tajmingen inte hundra och bollen smet förbi honom. Ungefär samtidigt hittade Lucas en ny bästis på bänken, i Johan B, som fick stå ut med att ha en 2,5-åring klättrandes i knät och som ville kolla traktor på youtube tillsammans. På bänken satt även Älgen, fortfarande nervös och upprörd över att inte ha någon flagga att vifta med. Som att inte det vore nog har ”På lyran” gått i pension så det blir inte ens något brännbollspel i år. ”Jag lär få gå och plocka burkar!” klagade den rastlöse lagledaren.

Daniel skulle strax till att byta, förslagsvis med Johan B som kunde behöva en paus från sin nya bästis, men innan det blev av skadade Daniel knät i en närkamp och fick stöttas av plan.

I 70:e minuten såg kvitteringen ut att komma för Svenljunga. Miche gick ut på ett inlägg och räddade bollen från att gå i mål, men den landade hos en fri SIK-spelare som dock fick för mycket kraft och höjd i skottet, så bollen gick över ribban. Två minuter senare la Gripen en hörna som slutade med skott från Mackan J, dock utanför.

Svenljunga tryckte på och jagade mål. I 75:e minuten löpte en SIK-spelare utmed vår backlinje, fick bollen och vände in mot mål. Skottet mot bortre gick emellertid strax utanför stolpen. Det blev inga mål för Svenljunga i matchen utan den slutade 0-1 till Månstad, som tog tre nya poäng.

Trots ett försök att ge Miche några välförtjänta kossor för sin insats, vägrade han ta några. Dock hälsade han att han ville dela ut ”Guldstjärna till hela laget”  i samband med att han meddelade vem som fått kossor.

Nu tar vi några dagars paus från matcher ett par dagar för helgens brännbollscup. Därefter möter vi Grimsås hemma. Måndag 3/6 kl. 19.00 kör vi igång i Parken. Vi ses där!

Matchen mot Tranemo i början av maj slutade som ni vet med ambulansfärd för Hossein och att matchen avbröts. Efter att ha försökt hitta ett datum för att återuppta matchen, i en tid av stundande brännbollscup, Sweden Rock, och student, enades vi och Tranemo lite snabbt om att trycka in matchen 27 maj.

I den halvlek vi hann spela på ordinarie datum hade Tranemo tagit ledningen i 6:e minuten, med mål av Alexander Borg Harjunpää. Månstad hade sedan kvitterat i 13:e minuten genom Gurra. När andra halvlek enbart var tre minuter gammal kapades Hossein i Tranemos straffområde och domaren dömde straff. Eftersom Hossein var tvungen att ligga kvar i väntan på ambulans på grund av benbrott, avbröts matchen.

När matchen då återupptogs inleddes den således med straff. När Miche inför matchen frågade om någon var sugen på att lägga den tvekade inte Gurra utan var snabbt uppe med handen. Tranemos målvakt William Lövgren bjöd dock på en fin räddning på Gurras skott och därmed stod vi kvar på 1-1.

Det var ju bara en halvlek som skulle spelas klart och det märktes på spelet. Båda lag gick för fullt för tre poäng. Enligt uppgift ska domaren efter matchen ha varit lika trött som efter en 90-minutare, så mycket som spelet vände fram och tillbaka. Ett exempel som illustrerar hur händelserik matchen var hämtar vi från när halvleken var ungefär en kvart spelad:

I 59:e minuten spelade Marcus M ut till Gripen, som kom löpande i djupet på högerkanten. Hans skott gick dock utanför. I 60:e minuten la Gripen ett inlägg mot bortre där Rönn drog till bollen mot mål men skottet rensades på mållinjen av en tranemoförsvarare. I 61:a minuten frispelas en tranemospelare i djupet men Miche räddar hans skott med en fotparad.

Så höll det på matchen igenom och med risk för att låta partisk var det Månstad som skapade flest chanser. Andelen anfall och skott från båda lag var i halvleken för många att räkna och det var efter slutsignalen ofattbart att det inte blev fler mål. Efter matchen var det två besvikna lag som tackade varandra och domaren, och visst, såväl Månstad som Tranemo kunde ha satt en av sina chanser och gått därifrån med tre poäng och fått fira seger.

Vi satsar istället på tre poäng i dagens bortamatch mot Svenljunga. Klockan 19.00 kör vi igång på Högvalla IP. Vi ses där!

Att vara referatskribent, mamma och dessutom lärare är inte optimalt i maj månad. Med nationella prov och stundande betygssättning har jag helt enkelt inte hunnit med att referera alla matcher. Nu kommer dock en kort redogörelse för de matcher jag missat att skriva om, plus ett referat om vinsten mot Sjötofta.

Efter förlusten borta mot Ljungsarp i säsongspremiären väntade Högvad hemma. Den matchen slutade med förlust, 0-3. Därefter väntade hemmamöte mot Tranemo. Den matchen började egentligen med att Miche jinxade oss i omklädningsrummet när han sa ”Vi har inte släppt in tidiga mål som förra säsongen”. Tranemo tog ledningen med 1-0 efter fem minuter..

Tranemo hade satt högt tempo från start och en hög press. När vi då tappade boll på mitten var den snabba omställningen och 1-0 i baken ett faktum. Nåväl, redan i 13:e minuten kvitterade MIF till 1-1 genom Gurra, på en frispark högt upp i banan. Jonatan la frisparken, bollen mot mål och när Gurra gick mot boll, hårt uppvaktad, tog bollen till sist på en tranemospelares rygg och gick in i mål.

Andra halvlek blev inte mer än tre minuter gammal innan Hossein åkte på en rejäl kapning i Tranemos straffområde. Båda piporna i ena benet gick av och matchen fick avbrytas eftersom vi inte kunde flytta Hossein innan ambulansen kom. Hossein var i torsdags tillbaka i Parken igen, dock på kryckor och han får tyvärr hålla sig till att vara publik ett tag framöver. Matchen spelas klart redan nu på måndag, 27/5 kl. 19.00. Den som vill komma och se hur matchen slutar är varmt välkommen till parken! Matchstart 19.00 och gratis inträde.

Efter tranemomatchen spelade vi borta mot Dannike och den matchen slutade med förlust, 3-0. När Miche skulle dela ut kossor ville han ge till ”hela laget” för kämparinsatsen men det fungerar ju inte att lägga in i systemet, men han tyckte det var väl värt att nämna här i referatet att alla hade fått om det varit möjligt.

Så till senaste matchen, hemmamötet mot Sjötofta. Vi har haft en tunn trupp nu i starten men till denna match var det 17 man i truppen – kul! Molnen började dock torna upp sig på himlen och på avstånd mullrade det dovt. Vi höll alla tummar för att inte denna match också skulle behöva avbrytas. Vi hade dock tur med vädret och matchen kunde spelas 90 minuter utan så mycket som en enda regndroppe.

1-0 kom redan efter 10 minuter. Marcus M spelade till Mackan J i djupet. Han kom helt fri mot målvakten, gick förbi honom och satte bollen i bortre hörnet av mål. I anfallet efter var Sjötofta nära att kvittera på hörna. Bollen las in mot mitten av målet, tog på massvis av skuldror och gick på något vänster till slut mot mål. Bollen gick dock en bit över ribban.

Fem minuter senare drog Marcus M på ett långskott, efter en retur. Bollen dök ner och såg först ut att ha gått i mål, men låg i nätet bakom målramen. Istället var det Jakob som satte 2-0, när han i 35:e minuten la en hörna. Bollen gick lågt, förbi varenda ben i straffområdet och in vid bortre stolpen.

I 50:e minuten var Rönn nära att näta igen. Det började med att Gurra spelades i djupet. Han skottade mot mål men Tranemos målvakt räddade med foten. Rönn kom i full fart på returen men fick för mycket kraft i skottet så bollen gick över ribban. Minuten senare var Sjötofta åter nära att göra mål. En lurig boll som vred sig in mot mål var Miche snabbt framme på och han lyckades vika ut bollen via stolpen.

Gurra ”Duracellkaninen” springer som bekant mest med ett göteborgsvarv i benen. Han sprang, för att citera okänd på bänken ”fjäderlätt” i djupet och spelade in till Rönn som kom perfekt på bollen, men tyvärr gick skottet även denna gång över.

Pontus, som är tillbaka efter skada, fick spela i anfallet och var så klart sugen på att göra mål. På en hörna från Lasse i 55:e minuten kom Pontus högt och han nickade bollen stenhårt på mål, dock på målvakten som limmade bollen.

Sedan hände det vi alla väntat på – Gripens första mål i A-laget! Han har som ni säkert vet nätat tidigare i A-laget, men blivit snuvad på målen i protokollen. Nu äntligen var det dock klockrent hans mål! Och var var jag? Nere i omklädningsrummet och bytte en inte alltför angenäm blöja på min son… Enligt uppgift gick dock målet till så här: På en tilltrasslad situation efter inlägg eller hörna hamnade bollen vid en påpasslig Gripen som såg sin chans och förvärvade den väl. 3-0 till MIF i minut 70, som skulle komma att bli 4-0 i 90:e minuten när Jonatan spelade snett inåt bakåt till Lasse som inte tvekade utan gjorde mål mot sitt gamla lag.

För att summera förtjänade Sjötofta i alla fall ett mål på sina chanser, men MIF hade det mesta av spelet och vann rättvist.

Nästa hemmamatch är alltså redan nu på måndag, 27/5 kl. 19.00, då vi spelar klart mot Tranemo. Därefter spelar vi redan på onsdagen, 29/5 kl. 19.00 borta mot Svenljunga på Högvalla IP. Vi ses där!

Jag får ibland frågan ”Hur kommer du ihåg allt från matcherna?”. Svaret är enkelt: Jag kommer inte ihåg någonting. Ärligt talat är mitt minne som den klassiska guldfiskens. Jag antecknar dock mycket men nuförtiden kan det se ut såhär vid sidan av plan när jag är i full fart att anteckna:

Bilder från matchen:

Så äntligen var gräset grönt, om än så torrt att planen likaväl kunde varit av asfalt, och det var dags för seriepremiär.

Efter veckor av solsken och torka drog det ihop sig till väderskifte. Mörka moln började torna upp sig över himlen och åskan började gå samtidigt som Månstad och Ljungsarp klev in på planen för att sparka igång säsongen.

Ljungsarp inledde första halvlek bäst och fick relativt snabbt utdelning. I 14:e minuten tog de ett långt inkast som Tim Edgren förlängde med en chipp förbi Jocke, upp i krysset. 1-0 till Ljungsarp, som kvarten senare utökades till 2-0, då Eric Sveningsson omarkerad kunde smäcka in bollen i mål.

Månstad spelade upp sig och in i matchen, även om det fortsatte vara mer LIF. Ljungsarp utökade till 3-0 i 43:e minuten, på hörna där bollen nickades i mål av tidigare nämnda Edgren. Tre minuter senare kom dock ett ack så viktigt reduceringsmål, precis innan halvtidsvilan. Det var Mackan Johansson som stod för målet, placerad strax utanför straffområdet bara smällde han obekymrat bollen i mål och satte således 3-1.

I halvlek samlades MIF i omklädningsrummet och snackade ihop sig. Inga sura miner, bara på’t igen och det här kan vi vända grabbar. Enda smolken i bägaren var värmen och den mycket kvava luften. När vi samlades i ringen för att unisont skrika ”JA!!!” på Marcus M:s fråga ”Ska vi ta dem?!”, och höll varandra om axlarna kände undertecknad resultatet av den kvava luften tydligt.  Nåja, det går ju att duscha senare.

I andra halvlek var det mer jämnt i spelet, men fortsatt något mer Ljungsarp. Båda lag skapade några chanser, men det var ont om vassa sådana. Det var inte förrän i slutet av matchen som det plötsligt gjordes två mål på lika många minuter. Det var i 83:e minuten som Ljungsarps Stefan Tångström, ny för året i laget, på ett snabbt uppspel drog ett lågt skott in i mål. Sen hann jag inte anteckna klart innan samma kille punkterat matchen med 5-1. Jublande drog han för andra gången upp ena shortsbenet så en lagkamrat kunde kyssa det intatuerade klubbmärket.

Efter solsken kommer regn och grabbarna hann inte mycket längre än in i omklädningsrummet innan himlen bit för bit började öppna sig. Nu hoppas vi på välbehövligt fortsatt regn, men förhoppningsvis lite solsken igen när vi på torsdag, 2/5 kl. 19.00, har hemmapremiär i Parken. Vi ses där!

Bilder från matchen: