Inför matchen var det lite tunt i truppen, men så småningom trillade det in gubbar. Så pass att Adam Halldén kände sig lite lurad, när han satte sig vid samlingen med gott om spelare såväl till höger som vänster. ”Jaha, Gripen ringde och sa att det var kris?!”

Det var laddat i början av matchen och Dannike tryckte på, vilket gav utdelning i 12:e minuten då Eric Tobiasson tog sig igenom MIF-försvaret och satte 0-1. Givetvis missade jag sedan när Månstad snyggt kvitterade i 20:e minuten. Då nickade Pontus till Marcus M, som i sin tur nickade fram till en fri Mackan J, som satte 1-1. Tio minuter innan halvtidsvilan tog dock Dannike åter ledningen, denna gång genom Christian Svensson.

Månstad hade lite svårt att hitta rätt i sitt spel och matchen i sig hade väl överlag något av en brötig karaktär. Tyvärr gick det som det har en tendens att göra i matcher där det inte riktigt stämmer – att det rann iväg med mål i baken allteftersom matchen led. Nog för att MIF kvitterade på nytt, i minut 53, då Pontus spelade fram till Gripen som satte 2-2. Det tog dock bara tre minuter innan Andreas Oscarsson satte 2-3. Sen kom 2-4, 2-5 och 2-6 (Jonathan Stomberg och sedan 2 ggr Oskarsson som alltså gjorde hattrick. Jo, men grattis. Ja ä inte bitter). I 82:a minuten gjorde i alla fall Mohammad Jafari sitt första mål i MIF. Mackan J hade lagt en frispark mot mål, Gripen var framme på returen från målvakten, ny räddning följt av ett distinkt skott i mål av Jafari.

För att summera var Dannike vassa i anfallet och det tog de tillvara på. Förutom vid målen lyckades MIF endast vid ett fåtal tillfällen få spelet att stämma riktigt bra. Men vi kan ju glädjas åt annat. Att det fanns glass i kiosken eller att bygget av Miches hus nu äntligen är påbörjat, till exempel. Eller att vi tar nya tag mot Sjötofta på lördag, 7/9 kl. 15.00 borta på Sjövalla. Vi ses där!