Det var inte vilken samling som helst, inte vilken match som helst, den här lördagseftermiddagen.

BT ringde och bad om löpande uppdatering under matchen. Säsongens sista motståndare, Rångedala, hade kniven mot strupen denna match, då tvåan Grimsås låg ynka en poäng efter dem. Spänningen hängde i luften: Skitviktig match för Rångedala, men som Janne poängterade: även viktig för oss. För vem vill inte avsluta snyygt? Och vad passar då inte bättre än att tvåla till serieledaren och snuva dem på konfekten?

I början av samlingen delades det ut blommor, både till Janne och till Bagarn, som båda tackar för sig i föreningen. Därefter räknade Janne igenom grabbarna och konstaterade att Andreas C saknades, dock ej oväntat eftersom han skulle komma sent från skjutbanan, men vart var Bror? ”Har kossorna rymt idag igen?” frågade sig Janne över kaffekoppen. Janne gick så igenom taktiken för matchen och Bror dök upp. Vad den sena ankomsten berodde på förtäljer dock inte historien, men inga synliga tecken på kossajakt kunde detekteras.

Vid matchinledningen var Rångedala märkbart stressade. De satte högt tempo och volymen var rätt hög (ej ful, värt att förtydliga) på plan. Det drog med sig Janne, som peppade mer och mer högljutt än vanligt under matchens första minuter, ackompanjerat av dotterns ”Men pappa!!”.

Månstad stod upp bra och var nära att ta ledningen i 21:a minuten. MIF hade fått frispark halvvägs in på Rångedalas planhalva. Henke drog på ett skott mot mål, men bollen tog i ribban. Vart är de där ”marginalerna på ens sida” när man behöver dem?

Janne konstaterade att vi stått upp ”jävligt bra med tanke på det bortfall vi har” (Pontus och Daniel på innebandymatch + tre återbud inför matchen). I 23:e minuten small det dock till då Rångedalas Hampus Oscar Aqvilin dunkade in en retur på nära håll. Jubel utbröt från Rångedala och lite av spänningen släppte i laget. Sen gick det inte mer än två minuter innan Klas Ragnvaldsson, som från ingenstans, satte 0-2 på ett skott utifrån.

Så var dryga trettio minuter gångna och Andy dök äntligen upp, försenad efter strul på skjutbanan. Han fick se Hussein ta emot och skotta mot mål i 35:e minuten. Tillsammans började vi alla ropa ”JA!”, bombsäkra på att bollen skulle gå in, men på något vänster lyckades den skruva sig, ta i insidan av stolpen och gå ut igen. ”Fan att vi inte har marginalerna där!!” beklagade sig Janne och visst var det så att centimeterna åter inte var på vår sida.

I andra halvlek backade Rångedala hem och fokuserade på försvar, medan MIF flyttade upp och tryckte på mot mål. Rångedala skapade inte mycket framåt, men det behövdes inte heller, eftersom MIF, stenhårt arbete till trots, inte lyckades få bollen i mål. När domaren blåste av matchen var det ett jublande Rångedala som firade seriesegern med sin publik.

Vi gratulerar Rångedala till förstaplatsen och önskar dem lycka till i femman! Kanske får de sällskap av Grimsås – lycka till i kvalet! Vi tackar alla som varit med under säsongen, på plan, vid sidan om, i kiosken, på dansbanan och i backen, för att ni finns och för att ni gör Månstad till seriens bästa förening. Och en stor eloge till alla våra domare – utan er hade vi inte haft någon serie att spela i!

På lördag väntar avslutning och môsafotboll. Oddsen för att de äldre ska vinna är givetvis löjligt låga, eftersom de alltid vinner, men det finns ju andra frågetecken: Vem kommer vara först att doppas i gyttjan? Vad kommer nykomlingarna tycka om denna mästarnas kamp? Vem vann koligan och vem blev årets skyttekung i MIF?

För er som inte sett säsongsfinalen av humorserien How I met your mother (HIMYM) kanske följande referat ter sig lite märkligt. För er andra: Jag var inte alls sugen på att skriva det här referatet, så jag bestämde mig för att göra som Marshall och bara nämna positiva saker, hur stora eller små de än må vara.

Marbäck såg ut att ta ledningen redan efter 3 minuter,  men Jocke boxade bollen över ribban.

Man sjönk inte ner i den regndränkta planen.

Wille gjorde mål! Enligt egen utsago var det ett stenhårt skott upp i nättaket (och eftersom vi håller oss positiva nämner vi inte att han knäade in bollen).

Jocke var på bollen när Marbäck kvitterade till 1-1.

Jocke räddade igen – skott från spelare som vänt sig fri mot mål!

Daniel M peppade grabbarna i paus med devisen att vi måste få fram glädjen i spelet.

Minimum för att få swisha i kiosken var 20 kronor. Jag ville bara köpa kaffe (10 kr) så jag var tvungen att köpa en chokladboll också. Gott!

Sonen åt upp halva chokladbollen, men delad glädje är dubbel glädje!

Wille fixade straff och Mackan J var säkerheten själv. Ledning igen!

Jag såg inte 2-2-kvitteringen utan såg min son äta klämgröt. Söt är han!

Pontus gjorde en bra insats i mål när Remstam blev skadad i andra halvlek.

Pontus räddade skott i 91:a minuten.

Marbäck hade en lika skicklig straffskytt som vi (3-2) men Mackan är snyggare.

Grabbarna blev helt sjukt leriga, speciellt min man vars ställ mot slutet av matchen var mer brunt än blågult – Alla slapp tvätten! (Den lurade vi på Daniels flickvän Kristin…)

Vi får avsluta säsongen på hemmaplan! På lördag, 6/10, kl. 15.00 tar vi emot serieledande Rångedala, som måste vinna för att säkra seriesegern. Vi kan klättra om både Marbäck och Ljungsarp i tabellen. Vi ses i Parken på lördag!

Årets säsong går trögare än förra och inte heller mot Redväg ville motvinden släppa riktigt.

Skadorna fortsätter att förfölja oss. I bortamatchen mot Redväg bröt Michel fingret under uppvärmningen och han kunde således inte stå i mål som tänkt. Som tur är var Jocke med, så målvakt hade vi.

Man får vara tacksam för att vi slapp spela i det ösregn som kom lagom till att matchen var över, men det blåste något förbenat och den bildliga motvinden fortsätter. Inga poäng i denna match heller, trots att vi kom riktigt nära.

Redväg tog greppet om matchen genom att la ledningen med både 1- och 2- och 3-0 i första halvlek. Det första målet kom i 21 minuten. Redväg hade tilldömts frispark halvvägs in på vår planhalva. Pontus Persson la bollen mot mål och Jocke gick upp mot bollen. Det var dock tight med spelare som gick mot boll, så Jocke nådde inte riktigt hela vägen. Han var på bollen, men den damp ner vid stolpen och rullade snöpligt in i mål.

Spelet var jämnt men i 33:e minuten fick Redväg en hörna. Bollen las mot mål men gick ut mot straffområdeslinjen där Ulf Törnqvist drog till och smäckte upp bollen i nättaket. Ynka två minuter senare kom Redväg i kontring. Tobias Lundkvist skottade och Jocke räddade, men på returen chippade Lundkvist bollen över Jocke och in i målet. Månstad gjorde en del småmissar i försvaret i första och det stod dem dyrt.

Ett par minuter innan halvtidsvilan fick Månstad äntligen utdelning då Mackan J, efter en omställning från MIF, satte bollen lågt i mål. Av någon anledning såg jag givetvis inte målet (som den godhjärtade mor jag är skyller jag givetvis på min ytterst aktive son), men enligt Gurra var det han som stod för assisten – med en yttersida.

Andra halvlek var inte många minuter gammal då Mackan J nätade igen. Hussein kastade ett inkast till Öberg, han förlängde in i mitten till Mackan J som lyfte in bollen bakom Redvägs målvakt. Månstad fortsatte att jobba på framåt men istället för mål framåt fick Redväg straff i 76:e minuten. Straffskytten la bollen lågt, men Jocke slängde sig och räddade.

Månstad skapade flera chanser till kvittering, men några fler mål i matchen blev det inte. Vi skrapade istället ihop två gula kort, på två likartade situationer. I 83:e gick Hussein och Redvägs målvakt Willendrup Magnusson mot samma boll, WM var först på boll och Hussein halkade in i honom när han skulle stanna. Fem minuter senare blev målvakten mosad igen, denna gång av Anton som tappade balansen när han skulle stanna framför WM, som även denna gång var först på boll. ”Vi behöver träna på att stanna!” utbrast Wille och jag unisont på bänken…

I veckan har vi kört hårt med dubbla b-lagsmatcher och stoppteknik. Nästa a-lagsmatch har vi om en vecka, lördag 22/9 kl. 15.00. Då spelar vi borta mot Sjötofta, ett Sjötofta som förra helgen tog poäng mot serieledaren Grimsås. En tuff match väntar!

Bra insats av MIF-grabbarna trots nytt manfall.

Enbart 12 man på laguppställningen, men Månstad gjorde en bra insats ändå. Grabbarna trivdes bra på konstgräset där de kunde rulla boll och få igång spel. Tranemo var dock strået vassare och fick i andra halvlek hål på MIF, i 64:e minuten då Oliver Kronander satte bollen i nättaket efter ett inlägg från vänsterkanten. Med mindre än 10 minuter kvar av matchen satte skytteligaledaren Hassan Soleymani 2-0.

Summa summarum var MIF nöjda med sin insats och inte blev humöret sämre dagen efter, då det var det hopp och lek i form av det alltid lika lyckade Månstatrampet.

På torsdag, 30/8, spelar vi hemma i Parken igen, 18.15 mot Dannike. De ligger i nuläget 1 poäng före oss i tabellen, med en match mindre spelad, så nu håller vi tummarna för lite vind i seglen. Vi ses i Parken!

En match som Alex C summerade med "Helt okej efter förutsättningarna ändå"

Matcherna duggar tätt nu och i söndags skulle Janne plocka ut lag till hemmamatchen mot Grimsås. ”Är det någon som vet med sig att de inte kan?” skickade Janne ut i gruppen och fick svar att Robert var tveksam till spel på grund av smärta i vaden. Nåväl, ett lag med 17 spelare togs ut och så kom matchdagen. 9:02, sms från Janne med definitivt återbud från Robert plus återbud från Pontus som hade ont i låret. 15 man kvar. 9:28, sms från Janne igen att även Henrik lämnat återbud på grund av förkylning. 14 man kvar.

Gripen hade haft ont i ryggen sedan förra B-lagsmatchen men gjorde ändå ett försök på uppvärmningen. Klart besviken fick han dock kasta in handduken. Så var det bara 13 man kvar.

På genomgången inför matchen hade Janne varit väldigt tydlig med att vi skulle bryta trenden att släppa in mål under matchens startminuter. Mycket viktigt och alla var med på tåget. Lik förbannat smet 0-1 in efter 2 minuter, målskytt David Johansson.

Målet var dock inte oförtjänt. Grimsås hade matchen första kvarten och kunde gjort fler mål under den tiden. Månstad jobbade sig sedan in i matchen och jämnade ut något framåt halvtidsvilan.

Andra halvlek var inte gammal innan Ardian Gashi utökade till 0-2 för Grimsås (minut 50) och strax efter stukade Alex C foten och han fick ligga med lindad fot i högläge resten av matchen. Så var de bara 12. Jesper kom in på ytterbacken och Bror klev in på mittback. En bit in i andra halvlek  fick Wille kliva av med känning i låret och Anton klev in. Ska man se det från den ljusa sidan så behöver ju ingen värma bänken matchen igenom utan att få spela något, men det är en klen tröst när man ska försöka få ordning på spelet medan lagkamraterna faller ifrån. Trots en match där Grimsås hade övertaget det mesta av tiden så kämpade Månstad tappert och höll nere Grimsås målskörd.

I och med segern gick Grimsås upp i ledning i tabellen, dock med en match mer spelad än Rångedala.

Vi spelar match redan på fredag igen, borta mot Tranemo. 24/8 19.00 kör vi för seger på Tranehov. Vi ses där!

Bilder från matchen:

Bättre sent än aldrig kommer här några rader om matchen mot Rångedala, som avslutade vårsäsongen, tankar inför morgondagens derby mot Länghem och förhoppningar inför hösten.

Nu är det längesedan vi satte punkt för vårsäsongen med 1-1 mot Rångedala. Själv var jag hemma med febrig son och skickade till Janne:

”Hej! Lucas är sjuk så kommer inte på matchen. Hoppas ni kör över dem!”

Efter en match meddelar Janne mig vilka som fått kossor och sms:et han skickade till mig sa väl det viktigaste om matchen:

”Hej Emelie! Jag gillar inte att dela ut kossor! Igår kunde jag dela ut kossor till alla i laget! De stod verkligen upp väldigt bra för varandra.”

(Marcus M gjorde mål förresten. Det måste jag nämna, för husfridens skull. Snyggt var det garanterat också.)

Därefter följde en sommar där vi solat, badat och spelat storkoner. Nu väntar en höst utan Johan, som packat väskan för att testa på det militära, utan Lasse som är på resa och med småskador på flera av gubbarna som gör läget en bit ifrån optimalt. Det kanske ger en lite dyster bild av höstsäsongen för MIF. Men jag tänker tvärtom på Rångedala matchen, på hur grabbarna kämpade och slet för varandra. Jag tänker på vår sista seriematch för fyra år sedan, mot Äspered. Vi fick knappt ihop folk och Syamed tyckte vi skulle lämna VO. Älgen accepterade dock inte det och vi skrapade ihop en 11:a och spelade matchen. Älgen, då 47 år gammal, gjorde A-lagsdebut och spelade 90 minuter i anfallet. Alla kämpade och skrattade med varandra, och det var utan tvekan vår roligaste förlust (4-1).

Janne var på den matchen och kollade om MIF var något lag värt att vara tränare för och visst blev han vår tränare, och det är ju inte konstigt alls. För i Månstads IF finns något ganska unikt. Det pratas ofta om ”kärleken till fotbollen” men på vissa platser är den så nära att man kan känna den i luften, se den i spelet. I MIF syns den mellan grabbarna på plan, i glädjen på bänken, hos publiken på dansbanan och i slänten, i kiosken hos tjejerna. Det må vara tufft att inleda en höstsäsong och inte ha ett överflöd av spelare, men kärleken till fotbollen, den får ett lag att komma till start i säsongens sista match trots att de knappt får lag, det får spelare att kämpa för varandra och ta poäng mot serieledarna och den bäddar för en mycket bra höstsäsong.

Fredrik Backman beskriver kärleken till fotbollen så här:

”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För man inte vet hur man låter bli.”

Imorgon, lördag 11/8 kl. 15.00, inleder vi höstsäsongen med bortaderby mot Länghem. Kom dit och ta del av kärleken till fotbollen!

I bortamatchen mot Grimsås var det inte mycket snack om saken: Grimsås var helt enkelt det bättre laget.

Det såg bra ut inför matchen: Fart på uppvärmningen trots värme och peppade grabbar. Solen värmde lite lagom och när det drog igång för match valde vi runt bänken att hålla oss nära Jocke Remstam, som varit förutseende nog att packa med sig sin död-åt-alla-mygg-maskin (som jag inte vet det korrekta namnet på).

Myggen blev dock snabbt ett sekundärt problem, för det dröjde inte längre än två minuter innan Grimsås hade gjort 1-0. Plötsligt blixtrade de till i en snabb omställning på sin högerkant och Sebastian Folke satte bollen i nät. Månstad var nära att kvittera ett par minuter senare, när Grimsås målvakt hade tvål i handskarna och tappade bollen mellan benen. Han lyckades dock få tag i bollen igen precis innan Marcus M hann fram för att sno åt sig den.

Det var emellertid Grimsås som var det dominerande laget i första halvlek. Månstad hamnade efter och det blev en dominoeffekt som de inte kunde hejda. Grimsås rullade runt och nyttjade sina lägen. När bollen studsade mellan spelare på vår högerkant, i minut 23, och hittade ner i djupet till Sebastian Folke, la han påpassligt en långboll över Johan, som inte hann tillbaka in mot mål.

Med ett par minuter kvar till halvtidsvila ökade Grimsås på till 3-0, då Jakob Falk var framme på en retur och enkelt kunde sätta bollen i mål bakom en chanslös Johan.

Jag skulle gärna säga att matchbilden blev helt annorlunda efter halvtidsvilan, men det kan jag inte riktigt uttala mig om. Eftersom det var mitt i veckan-match avvek jag i halvtid för att åka hem och lägga sonen. Att döma av Jannes sms ”Nya tag på fredag” på kvällen så var inte heller andra halvlek mycket att hänga i varken julgran eller midsommarstång. Något mer mål för Grimsås blev det dock inte och efter att ha hört mig för berodde det dels på att Månstad spelade upp sig något, dels att Johan briljerade i målet, dels att värmen slutligen tog ut sin rätt på båda lagen.

Redan på fredag, 15/6, ser vi fram emot att spela match hemma i Parken. Då tar vi emot Marbäck. Domaren blåser igång kl. 19. Vi ses på fredag!