Efter en lyckad brännbollscup i helgen var det dags för hemmamöte mot Grimsås innan halva laget åker på kompetensutveckling i hårdrock över helgen.

”Nu visar vi hjärta idag!” sa Marcus M till grabbarna innan de klev på planen och det gjordes verkligen. Grimsås inledde visserligen starkt men MIF kom snabbt in i matchen och det var ett förvånat GIF som såg Månstad rada upp målchans på målchans. I 10:e minuten fick Mackan J bollen i djupet och skottade, men Grimsås målvakt John Östlund räddade. I 12:e skottade Gurra från nära håll men även där var Östlund med på noterna och räddade. I 14:e minuten la Lasse en perfekt boll till Gurra vars skott gick i stolpen. ”Nu trycker vi in nästa!” manade Marcus M.

Månstad spelade imponerande och vann mycket boll. I 24:e minuten fick Grimsås hörna som såg ut att resultera i mål, men Bror, som antagligen fick lite för mycket brännbollsfeeling i helgen, var på väg att ta lyra på mållinjen. Domaren var tyvärr inte imponerad utan blåste straff för hands. Grimsås Emil Karlsson förvaltade straffen väl och satte säkert 0-1.

Grimsås fick sedan energi av sitt ledningsmål. Minuten efter smet bollen strax utanför måstadmålets stolpe efter ett snabbt anfall från Grimsås. Månstad kämpade på och i denna match hade vi ganska gott om avbytare. Daniel M var som vanligt coach sedan Miche står i mål. När Gripen gick ut för kort vila i slutet av första halvlek skickade Daniel in Jafari. Strax efter såg Daniel lite fundersam ut och konstaterade att han ”glömde säga till Jafari var han skulle spela, men det verkar han ju ha fattat ändå”.

I 40:e minuten fick Grimsås en frispark en bit in på vår planhalva efter att Robin tagit till en ”Ivarsson-röv” i närkampen med sin GIF-spelare. Frisparken resulterade dock inte i några problem för MIF-försvaret.

Med sekunder kvar av första halvlek vände Mackan J in mot mål, gjorde bort sin gubbe men fick avsluta med vänstern och bollen gick över ribban.

I andra halvlek blev det mer uppförsbacke för MIF då Grimsås utökade sin ledning till både 0-2 och 0-3, i den 49:e minuten av Christoffer Sandquist respektive 59.e minuten av Anton Ek. Månstad spelade fortfarande bra men tappade lite gnista efter 0-3 målet. I 70:e minuten ökade Grimsås på till 0-4 genom Rasmus Hidgård. I 80:e minuten fick Gurra bollen i djupet men hans skott gick strax utanför stolpen.

Slutresultatet speglar inte matchbilden då båda lag var jämnstarka, men det speglar placeringarna i tabellen. Skillnaden mellan lagen i topp och övriga brukar vara att de i toppen av tabellen sätter sina lägen. Just så var det idag: stolpe in för Grimsås och stolpe ut för MIF.

Nu tar vi några dagars uppehåll på grund av Sweden Rock innan vi möter Länghem borta. Lördag 15 juni kl. 15.00 drar vi igång på Ingsvallen. Vi ses där!

Det var ganska tunt med spelare inför bortamatchen mot Svenljunga. Vi skulle dock vara 13 spelare med Bror. Som kanske skulle komma. Som sedan skulle komma men bara spela en halvlek. Som sedan skulle spela även andra halvlek. Och tur var väl det!

När jag skulle skriva texten till matchbladet inför säsongen var vi också ont om folk och det skrivs numer ganska ofta om hur allt färre ungdomar väljer att idrotta, hur andelen fotbollsspelare minskar och klubbar dör ut. Det är ingen upplyftande läsning. I en liten klubb som vår är det så mycket runtomkring som krävs för att klubben lever kvar. Spelare är ju självklart, men spelare kan inte vara med utan att sambon, frun, barnvakten… ställer upp och tar barnen när det är träning eller match. Att ta det själv är inte en liten uppoffring, och jag hoppas givetvis grabbarna ställer upp på samma sätt för er. Hur som helst är vi är väldigt tacksamma för det ni gör! Denna matchdag hade Bror haft sin första arbetsdag sedan tvillingarna föddes och Sandra hade således axlat ansvaret för dem själv. Tack för att du tog tvillingarna själv även på kvällen Sandra!

Det började inte bra för Älgen inför matchen. Domaren ville nämligen inte ha någon som gick med flaggan längs långsidan. Vad skulle nu Älgen ta sig till? Flaggviftandet är ju det enda som kan hålla nervositeten under matchen i schack? Kanske skulle det hjälpa om MIF tog en lugn och betryggande ledning tidigt i matchen. Så blev det dock inte.

Svenljunga satte press direkt i första halvlek och var det lag som hade mest de första 45. De var snabba och tekniska så när vi inte riktigt var på tå hade vi svårt att komma rätt. I 17:e minuten fick Svenljunga första riktigt vassa läget, med ett skott från nära håll, som Miche räddade.Två minuter senare fick MIF en frispark strax utanför Svenljungas straffområde. Mackan Johansson drog på skott som gick genom muren, men bollen tappade både riktning och fart när den träffade SIK-spelare. Svenljunga fick cirka tio minuter senare ett liknande frisparksläge. Bollen nådde mål men var inget problem för Miche att plocka.

Andra halvlek var MIF mer på tårna och det gav snabbt utdelning. Fem minuter in i andra spelades bollen i djupet till Pontus, som tryckte sig förbi försvararna och skottade mot mål. Svenljungas målvakt Wiktor Piotr Bukszynski räddade men bollen gick ut till hörna för MIF. ”Vilken fin sekvens! Den här måste du skriva upp!” utbrast Älgen och mitt i skrivandet missade jag vem som la hörnan. Hur som helst kom bollen ner hos Marcus M, som spelade bakåt till Bror som drämde till och satte 0-1 till MIF. ”Granqvist-mål” utbrast andre coach Daniel från sidan och här kan jag ärligt medge att jag inte riktigt vet vad det betyder. ”Tur att Bror inte åkte hem” konstaterade Jesper på bänken och vi kan alla hålla med.

Strax efter målet fick Svenljunga frispark igen strax utanför vårt straffområde. Bollen las mot mål och Miche limmade den. Strax efter var MIF i anfall, Pontus kastade sig uppoffrande och fick till ett inlägg mot bortre, där Lasse var så när på att nå bollen och peta in den. Dock blev tajmingen inte hundra och bollen smet förbi honom. Ungefär samtidigt hittade Lucas en ny bästis på bänken, i Johan B, som fick stå ut med att ha en 2,5-åring klättrandes i knät och som ville kolla traktor på youtube tillsammans. På bänken satt även Älgen, fortfarande nervös och upprörd över att inte ha någon flagga att vifta med. Som att inte det vore nog har ”På lyran” gått i pension så det blir inte ens något brännbollspel i år. ”Jag lär få gå och plocka burkar!” klagade den rastlöse lagledaren.

Daniel skulle strax till att byta, förslagsvis med Johan B som kunde behöva en paus från sin nya bästis, men innan det blev av skadade Daniel knät i en närkamp och fick stöttas av plan.

I 70:e minuten såg kvitteringen ut att komma för Svenljunga. Miche gick ut på ett inlägg och räddade bollen från att gå i mål, men den landade hos en fri SIK-spelare som dock fick för mycket kraft och höjd i skottet, så bollen gick över ribban. Två minuter senare la Gripen en hörna som slutade med skott från Mackan J, dock utanför.

Svenljunga tryckte på och jagade mål. I 75:e minuten löpte en SIK-spelare utmed vår backlinje, fick bollen och vände in mot mål. Skottet mot bortre gick emellertid strax utanför stolpen. Det blev inga mål för Svenljunga i matchen utan den slutade 0-1 till Månstad, som tog tre nya poäng.

Trots ett försök att ge Miche några välförtjänta kossor för sin insats, vägrade han ta några. Dock hälsade han att han ville dela ut ”Guldstjärna till hela laget”  i samband med att han meddelade vem som fått kossor.

Nu tar vi några dagars paus från matcher ett par dagar för helgens brännbollscup. Därefter möter vi Grimsås hemma. Måndag 3/6 kl. 19.00 kör vi igång i Parken. Vi ses där!

Matchen mot Tranemo i början av maj slutade som ni vet med ambulansfärd för Hossein och att matchen avbröts. Efter att ha försökt hitta ett datum för att återuppta matchen, i en tid av stundande brännbollscup, Sweden Rock, och student, enades vi och Tranemo lite snabbt om att trycka in matchen 27 maj.

I den halvlek vi hann spela på ordinarie datum hade Tranemo tagit ledningen i 6:e minuten, med mål av Alexander Borg Harjunpää. Månstad hade sedan kvitterat i 13:e minuten genom Gurra. När andra halvlek enbart var tre minuter gammal kapades Hossein i Tranemos straffområde och domaren dömde straff. Eftersom Hossein var tvungen att ligga kvar i väntan på ambulans på grund av benbrott, avbröts matchen.

När matchen då återupptogs inleddes den således med straff. När Miche inför matchen frågade om någon var sugen på att lägga den tvekade inte Gurra utan var snabbt uppe med handen. Tranemos målvakt William Lövgren bjöd dock på en fin räddning på Gurras skott och därmed stod vi kvar på 1-1.

Det var ju bara en halvlek som skulle spelas klart och det märktes på spelet. Båda lag gick för fullt för tre poäng. Enligt uppgift ska domaren efter matchen ha varit lika trött som efter en 90-minutare, så mycket som spelet vände fram och tillbaka. Ett exempel som illustrerar hur händelserik matchen var hämtar vi från när halvleken var ungefär en kvart spelad:

I 59:e minuten spelade Marcus M ut till Gripen, som kom löpande i djupet på högerkanten. Hans skott gick dock utanför. I 60:e minuten la Gripen ett inlägg mot bortre där Rönn drog till bollen mot mål men skottet rensades på mållinjen av en tranemoförsvarare. I 61:a minuten frispelas en tranemospelare i djupet men Miche räddar hans skott med en fotparad.

Så höll det på matchen igenom och med risk för att låta partisk var det Månstad som skapade flest chanser. Andelen anfall och skott från båda lag var i halvleken för många att räkna och det var efter slutsignalen ofattbart att det inte blev fler mål. Efter matchen var det två besvikna lag som tackade varandra och domaren, och visst, såväl Månstad som Tranemo kunde ha satt en av sina chanser och gått därifrån med tre poäng och fått fira seger.

Vi satsar istället på tre poäng i dagens bortamatch mot Svenljunga. Klockan 19.00 kör vi igång på Högvalla IP. Vi ses där!

Att vara referatskribent, mamma och dessutom lärare är inte optimalt i maj månad. Med nationella prov och stundande betygssättning har jag helt enkelt inte hunnit med att referera alla matcher. Nu kommer dock en kort redogörelse för de matcher jag missat att skriva om, plus ett referat om vinsten mot Sjötofta.

Efter förlusten borta mot Ljungsarp i säsongspremiären väntade Högvad hemma. Den matchen slutade med förlust, 0-3. Därefter väntade hemmamöte mot Tranemo. Den matchen började egentligen med att Miche jinxade oss i omklädningsrummet när han sa ”Vi har inte släppt in tidiga mål som förra säsongen”. Tranemo tog ledningen med 1-0 efter fem minuter..

Tranemo hade satt högt tempo från start och en hög press. När vi då tappade boll på mitten var den snabba omställningen och 1-0 i baken ett faktum. Nåväl, redan i 13:e minuten kvitterade MIF till 1-1 genom Gurra, på en frispark högt upp i banan. Jonatan la frisparken, bollen mot mål och när Gurra gick mot boll, hårt uppvaktad, tog bollen till sist på en tranemospelares rygg och gick in i mål.

Andra halvlek blev inte mer än tre minuter gammal innan Hossein åkte på en rejäl kapning i Tranemos straffområde. Båda piporna i ena benet gick av och matchen fick avbrytas eftersom vi inte kunde flytta Hossein innan ambulansen kom. Hossein var i torsdags tillbaka i Parken igen, dock på kryckor och han får tyvärr hålla sig till att vara publik ett tag framöver. Matchen spelas klart redan nu på måndag, 27/5 kl. 19.00. Den som vill komma och se hur matchen slutar är varmt välkommen till parken! Matchstart 19.00 och gratis inträde.

Efter tranemomatchen spelade vi borta mot Dannike och den matchen slutade med förlust, 3-0. När Miche skulle dela ut kossor ville han ge till ”hela laget” för kämparinsatsen men det fungerar ju inte att lägga in i systemet, men han tyckte det var väl värt att nämna här i referatet att alla hade fått om det varit möjligt.

Så till senaste matchen, hemmamötet mot Sjötofta. Vi har haft en tunn trupp nu i starten men till denna match var det 17 man i truppen – kul! Molnen började dock torna upp sig på himlen och på avstånd mullrade det dovt. Vi höll alla tummar för att inte denna match också skulle behöva avbrytas. Vi hade dock tur med vädret och matchen kunde spelas 90 minuter utan så mycket som en enda regndroppe.

1-0 kom redan efter 10 minuter. Marcus M spelade till Mackan J i djupet. Han kom helt fri mot målvakten, gick förbi honom och satte bollen i bortre hörnet av mål. I anfallet efter var Sjötofta nära att kvittera på hörna. Bollen las in mot mitten av målet, tog på massvis av skuldror och gick på något vänster till slut mot mål. Bollen gick dock en bit över ribban.

Fem minuter senare drog Marcus M på ett långskott, efter en retur. Bollen dök ner och såg först ut att ha gått i mål, men låg i nätet bakom målramen. Istället var det Jakob som satte 2-0, när han i 35:e minuten la en hörna. Bollen gick lågt, förbi varenda ben i straffområdet och in vid bortre stolpen.

I 50:e minuten var Rönn nära att näta igen. Det började med att Gurra spelades i djupet. Han skottade mot mål men Tranemos målvakt räddade med foten. Rönn kom i full fart på returen men fick för mycket kraft i skottet så bollen gick över ribban. Minuten senare var Sjötofta åter nära att göra mål. En lurig boll som vred sig in mot mål var Miche snabbt framme på och han lyckades vika ut bollen via stolpen.

Gurra ”Duracellkaninen” springer som bekant mest med ett göteborgsvarv i benen. Han sprang, för att citera okänd på bänken ”fjäderlätt” i djupet och spelade in till Rönn som kom perfekt på bollen, men tyvärr gick skottet även denna gång över.

Pontus, som är tillbaka efter skada, fick spela i anfallet och var så klart sugen på att göra mål. På en hörna från Lasse i 55:e minuten kom Pontus högt och han nickade bollen stenhårt på mål, dock på målvakten som limmade bollen.

Sedan hände det vi alla väntat på – Gripens första mål i A-laget! Han har som ni säkert vet nätat tidigare i A-laget, men blivit snuvad på målen i protokollen. Nu äntligen var det dock klockrent hans mål! Och var var jag? Nere i omklädningsrummet och bytte en inte alltför angenäm blöja på min son… Enligt uppgift gick dock målet till så här: På en tilltrasslad situation efter inlägg eller hörna hamnade bollen vid en påpasslig Gripen som såg sin chans och förvärvade den väl. 3-0 till MIF i minut 70, som skulle komma att bli 4-0 i 90:e minuten när Jonatan spelade snett inåt bakåt till Lasse som inte tvekade utan gjorde mål mot sitt gamla lag.

För att summera förtjänade Sjötofta i alla fall ett mål på sina chanser, men MIF hade det mesta av spelet och vann rättvist.

Nästa hemmamatch är alltså redan nu på måndag, 27/5 kl. 19.00, då vi spelar klart mot Tranemo. Därefter spelar vi redan på onsdagen, 29/5 kl. 19.00 borta mot Svenljunga på Högvalla IP. Vi ses där!

Jag får ibland frågan ”Hur kommer du ihåg allt från matcherna?”. Svaret är enkelt: Jag kommer inte ihåg någonting. Ärligt talat är mitt minne som den klassiska guldfiskens. Jag antecknar dock mycket men nuförtiden kan det se ut såhär vid sidan av plan när jag är i full fart att anteckna:

Bilder från matchen:

Så äntligen var gräset grönt, om än så torrt att planen likaväl kunde varit av asfalt, och det var dags för seriepremiär.

Efter veckor av solsken och torka drog det ihop sig till väderskifte. Mörka moln började torna upp sig över himlen och åskan började gå samtidigt som Månstad och Ljungsarp klev in på planen för att sparka igång säsongen.

Ljungsarp inledde första halvlek bäst och fick relativt snabbt utdelning. I 14:e minuten tog de ett långt inkast som Tim Edgren förlängde med en chipp förbi Jocke, upp i krysset. 1-0 till Ljungsarp, som kvarten senare utökades till 2-0, då Eric Sveningsson omarkerad kunde smäcka in bollen i mål.

Månstad spelade upp sig och in i matchen, även om det fortsatte vara mer LIF. Ljungsarp utökade till 3-0 i 43:e minuten, på hörna där bollen nickades i mål av tidigare nämnda Edgren. Tre minuter senare kom dock ett ack så viktigt reduceringsmål, precis innan halvtidsvilan. Det var Mackan Johansson som stod för målet, placerad strax utanför straffområdet bara smällde han obekymrat bollen i mål och satte således 3-1.

I halvlek samlades MIF i omklädningsrummet och snackade ihop sig. Inga sura miner, bara på’t igen och det här kan vi vända grabbar. Enda smolken i bägaren var värmen och den mycket kvava luften. När vi samlades i ringen för att unisont skrika ”JA!!!” på Marcus M:s fråga ”Ska vi ta dem?!”, och höll varandra om axlarna kände undertecknad resultatet av den kvava luften tydligt.  Nåja, det går ju att duscha senare.

I andra halvlek var det mer jämnt i spelet, men fortsatt något mer Ljungsarp. Båda lag skapade några chanser, men det var ont om vassa sådana. Det var inte förrän i slutet av matchen som det plötsligt gjordes två mål på lika många minuter. Det var i 83:e minuten som Ljungsarps Stefan Tångström, ny för året i laget, på ett snabbt uppspel drog ett lågt skott in i mål. Sen hann jag inte anteckna klart innan samma kille punkterat matchen med 5-1. Jublande drog han för andra gången upp ena shortsbenet så en lagkamrat kunde kyssa det intatuerade klubbmärket.

Efter solsken kommer regn och grabbarna hann inte mycket längre än in i omklädningsrummet innan himlen bit för bit började öppna sig. Nu hoppas vi på välbehövligt fortsatt regn, men förhoppningsvis lite solsken igen när vi på torsdag, 2/5 kl. 19.00, har hemmapremiär i Parken. Vi ses där!

Bilder från matchen:

Det var inte vilken samling som helst, inte vilken match som helst, den här lördagseftermiddagen.

BT ringde och bad om löpande uppdatering under matchen. Säsongens sista motståndare, Rångedala, hade kniven mot strupen denna match, då tvåan Grimsås låg ynka en poäng efter dem. Spänningen hängde i luften: Skitviktig match för Rångedala, men som Janne poängterade: även viktig för oss. För vem vill inte avsluta snyygt? Och vad passar då inte bättre än att tvåla till serieledaren och snuva dem på konfekten?

I början av samlingen delades det ut blommor, både till Janne och till Bagarn, som båda tackar för sig i föreningen. Därefter räknade Janne igenom grabbarna och konstaterade att Andreas C saknades, dock ej oväntat eftersom han skulle komma sent från skjutbanan, men vart var Bror? ”Har kossorna rymt idag igen?” frågade sig Janne över kaffekoppen. Janne gick så igenom taktiken för matchen och Bror dök upp. Vad den sena ankomsten berodde på förtäljer dock inte historien, men inga synliga tecken på kossajakt kunde detekteras.

Vid matchinledningen var Rångedala märkbart stressade. De satte högt tempo och volymen var rätt hög (ej ful, värt att förtydliga) på plan. Det drog med sig Janne, som peppade mer och mer högljutt än vanligt under matchens första minuter, ackompanjerat av dotterns ”Men pappa!!”.

Månstad stod upp bra och var nära att ta ledningen i 21:a minuten. MIF hade fått frispark halvvägs in på Rångedalas planhalva. Henke drog på ett skott mot mål, men bollen tog i ribban. Vart är de där ”marginalerna på ens sida” när man behöver dem?

Janne konstaterade att vi stått upp ”jävligt bra med tanke på det bortfall vi har” (Pontus och Daniel på innebandymatch + tre återbud inför matchen). I 23:e minuten small det dock till då Rångedalas Hampus Oscar Aqvilin dunkade in en retur på nära håll. Jubel utbröt från Rångedala och lite av spänningen släppte i laget. Sen gick det inte mer än två minuter innan Klas Ragnvaldsson, som från ingenstans, satte 0-2 på ett skott utifrån.

Så var dryga trettio minuter gångna och Andy dök äntligen upp, försenad efter strul på skjutbanan. Han fick se Hussein ta emot och skotta mot mål i 35:e minuten. Tillsammans började vi alla ropa ”JA!”, bombsäkra på att bollen skulle gå in, men på något vänster lyckades den skruva sig, ta i insidan av stolpen och gå ut igen. ”Fan att vi inte har marginalerna där!!” beklagade sig Janne och visst var det så att centimeterna åter inte var på vår sida.

I andra halvlek backade Rångedala hem och fokuserade på försvar, medan MIF flyttade upp och tryckte på mot mål. Rångedala skapade inte mycket framåt, men det behövdes inte heller, eftersom MIF, stenhårt arbete till trots, inte lyckades få bollen i mål. När domaren blåste av matchen var det ett jublande Rångedala som firade seriesegern med sin publik.

Vi gratulerar Rångedala till förstaplatsen och önskar dem lycka till i femman! Kanske får de sällskap av Grimsås – lycka till i kvalet! Vi tackar alla som varit med under säsongen, på plan, vid sidan om, i kiosken, på dansbanan och i backen, för att ni finns och för att ni gör Månstad till seriens bästa förening. Och en stor eloge till alla våra domare – utan er hade vi inte haft någon serie att spela i!

På lördag väntar avslutning och môsafotboll. Oddsen för att de äldre ska vinna är givetvis löjligt låga, eftersom de alltid vinner, men det finns ju andra frågetecken: Vem kommer vara först att doppas i gyttjan? Vad kommer nykomlingarna tycka om denna mästarnas kamp? Vem vann koligan och vem blev årets skyttekung i MIF?

För er som inte sett säsongsfinalen av humorserien How I met your mother (HIMYM) kanske följande referat ter sig lite märkligt. För er andra: Jag var inte alls sugen på att skriva det här referatet, så jag bestämde mig för att göra som Marshall och bara nämna positiva saker, hur stora eller små de än må vara.

Marbäck såg ut att ta ledningen redan efter 3 minuter,  men Jocke boxade bollen över ribban.

Man sjönk inte ner i den regndränkta planen.

Wille gjorde mål! Enligt egen utsago var det ett stenhårt skott upp i nättaket (och eftersom vi håller oss positiva nämner vi inte att han knäade in bollen).

Jocke var på bollen när Marbäck kvitterade till 1-1.

Jocke räddade igen – skott från spelare som vänt sig fri mot mål!

Daniel M peppade grabbarna i paus med devisen att vi måste få fram glädjen i spelet.

Minimum för att få swisha i kiosken var 20 kronor. Jag ville bara köpa kaffe (10 kr) så jag var tvungen att köpa en chokladboll också. Gott!

Sonen åt upp halva chokladbollen, men delad glädje är dubbel glädje!

Wille fixade straff och Mackan J var säkerheten själv. Ledning igen!

Jag såg inte 2-2-kvitteringen utan såg min son äta klämgröt. Söt är han!

Pontus gjorde en bra insats i mål när Remstam blev skadad i andra halvlek.

Pontus räddade skott i 91:a minuten.

Marbäck hade en lika skicklig straffskytt som vi (3-2) men Mackan är snyggare.

Grabbarna blev helt sjukt leriga, speciellt min man vars ställ mot slutet av matchen var mer brunt än blågult – Alla slapp tvätten! (Den lurade vi på Daniels flickvän Kristin…)

Vi får avsluta säsongen på hemmaplan! På lördag, 6/10, kl. 15.00 tar vi emot serieledande Rångedala, som måste vinna för att säkra seriesegern. Vi kan klättra om både Marbäck och Ljungsarp i tabellen. Vi ses i Parken på lördag!

Årets säsong går trögare än förra och inte heller mot Redväg ville motvinden släppa riktigt.

Skadorna fortsätter att förfölja oss. I bortamatchen mot Redväg bröt Michel fingret under uppvärmningen och han kunde således inte stå i mål som tänkt. Som tur är var Jocke med, så målvakt hade vi.

Man får vara tacksam för att vi slapp spela i det ösregn som kom lagom till att matchen var över, men det blåste något förbenat och den bildliga motvinden fortsätter. Inga poäng i denna match heller, trots att vi kom riktigt nära.

Redväg tog greppet om matchen genom att la ledningen med både 1- och 2- och 3-0 i första halvlek. Det första målet kom i 21 minuten. Redväg hade tilldömts frispark halvvägs in på vår planhalva. Pontus Persson la bollen mot mål och Jocke gick upp mot bollen. Det var dock tight med spelare som gick mot boll, så Jocke nådde inte riktigt hela vägen. Han var på bollen, men den damp ner vid stolpen och rullade snöpligt in i mål.

Spelet var jämnt men i 33:e minuten fick Redväg en hörna. Bollen las mot mål men gick ut mot straffområdeslinjen där Ulf Törnqvist drog till och smäckte upp bollen i nättaket. Ynka två minuter senare kom Redväg i kontring. Tobias Lundkvist skottade och Jocke räddade, men på returen chippade Lundkvist bollen över Jocke och in i målet. Månstad gjorde en del småmissar i försvaret i första och det stod dem dyrt.

Ett par minuter innan halvtidsvilan fick Månstad äntligen utdelning då Mackan J, efter en omställning från MIF, satte bollen lågt i mål. Av någon anledning såg jag givetvis inte målet (som den godhjärtade mor jag är skyller jag givetvis på min ytterst aktive son), men enligt Gurra var det han som stod för assisten – med en yttersida.

Andra halvlek var inte många minuter gammal då Mackan J nätade igen. Hussein kastade ett inkast till Öberg, han förlängde in i mitten till Mackan J som lyfte in bollen bakom Redvägs målvakt. Månstad fortsatte att jobba på framåt men istället för mål framåt fick Redväg straff i 76:e minuten. Straffskytten la bollen lågt, men Jocke slängde sig och räddade.

Månstad skapade flera chanser till kvittering, men några fler mål i matchen blev det inte. Vi skrapade istället ihop två gula kort, på två likartade situationer. I 83:e gick Hussein och Redvägs målvakt Willendrup Magnusson mot samma boll, WM var först på boll och Hussein halkade in i honom när han skulle stanna. Fem minuter senare blev målvakten mosad igen, denna gång av Anton som tappade balansen när han skulle stanna framför WM, som även denna gång var först på boll. ”Vi behöver träna på att stanna!” utbrast Wille och jag unisont på bänken…

I veckan har vi kört hårt med dubbla b-lagsmatcher och stoppteknik. Nästa a-lagsmatch har vi om en vecka, lördag 22/9 kl. 15.00. Då spelar vi borta mot Sjötofta, ett Sjötofta som förra helgen tog poäng mot serieledaren Grimsås. En tuff match väntar!

Bra insats av MIF-grabbarna trots nytt manfall.

Enbart 12 man på laguppställningen, men Månstad gjorde en bra insats ändå. Grabbarna trivdes bra på konstgräset där de kunde rulla boll och få igång spel. Tranemo var dock strået vassare och fick i andra halvlek hål på MIF, i 64:e minuten då Oliver Kronander satte bollen i nättaket efter ett inlägg från vänsterkanten. Med mindre än 10 minuter kvar av matchen satte skytteligaledaren Hassan Soleymani 2-0.

Summa summarum var MIF nöjda med sin insats och inte blev humöret sämre dagen efter, då det var det hopp och lek i form av det alltid lika lyckade Månstatrampet.

På torsdag, 30/8, spelar vi hemma i Parken igen, 18.15 mot Dannike. De ligger i nuläget 1 poäng före oss i tabellen, med en match mindre spelad, så nu håller vi tummarna för lite vind i seglen. Vi ses i Parken!

En match som Alex C summerade med "Helt okej efter förutsättningarna ändå"

Matcherna duggar tätt nu och i söndags skulle Janne plocka ut lag till hemmamatchen mot Grimsås. ”Är det någon som vet med sig att de inte kan?” skickade Janne ut i gruppen och fick svar att Robert var tveksam till spel på grund av smärta i vaden. Nåväl, ett lag med 17 spelare togs ut och så kom matchdagen. 9:02, sms från Janne med definitivt återbud från Robert plus återbud från Pontus som hade ont i låret. 15 man kvar. 9:28, sms från Janne igen att även Henrik lämnat återbud på grund av förkylning. 14 man kvar.

Gripen hade haft ont i ryggen sedan förra B-lagsmatchen men gjorde ändå ett försök på uppvärmningen. Klart besviken fick han dock kasta in handduken. Så var det bara 13 man kvar.

På genomgången inför matchen hade Janne varit väldigt tydlig med att vi skulle bryta trenden att släppa in mål under matchens startminuter. Mycket viktigt och alla var med på tåget. Lik förbannat smet 0-1 in efter 2 minuter, målskytt David Johansson.

Målet var dock inte oförtjänt. Grimsås hade matchen första kvarten och kunde gjort fler mål under den tiden. Månstad jobbade sig sedan in i matchen och jämnade ut något framåt halvtidsvilan.

Andra halvlek var inte gammal innan Ardian Gashi utökade till 0-2 för Grimsås (minut 50) och strax efter stukade Alex C foten och han fick ligga med lindad fot i högläge resten av matchen. Så var de bara 12. Jesper kom in på ytterbacken och Bror klev in på mittback. En bit in i andra halvlek  fick Wille kliva av med känning i låret och Anton klev in. Ska man se det från den ljusa sidan så behöver ju ingen värma bänken matchen igenom utan att få spela något, men det är en klen tröst när man ska försöka få ordning på spelet medan lagkamraterna faller ifrån. Trots en match där Grimsås hade övertaget det mesta av tiden så kämpade Månstad tappert och höll nere Grimsås målskörd.

I och med segern gick Grimsås upp i ledning i tabellen, dock med en match mer spelad än Rångedala.

Vi spelar match redan på fredag igen, borta mot Tranemo. 24/8 19.00 kör vi för seger på Tranehov. Vi ses där!

Bilder från matchen: