BT ringde och bad om löpande uppdatering under matchen. Säsongens sista motståndare, Rångedala, hade kniven mot strupen denna match, då tvåan Grimsås låg ynka en poäng efter dem. Spänningen hängde i luften: Skitviktig match för Rångedala, men som Janne poängterade: även viktig för oss. För vem vill inte avsluta snyygt? Och vad passar då inte bättre än att tvåla till serieledaren och snuva dem på konfekten?

I början av samlingen delades det ut blommor, både till Janne och till Bagarn, som båda tackar för sig i föreningen. Därefter räknade Janne igenom grabbarna och konstaterade att Andreas C saknades, dock ej oväntat eftersom han skulle komma sent från skjutbanan, men vart var Bror? ”Har kossorna rymt idag igen?” frågade sig Janne över kaffekoppen. Janne gick så igenom taktiken för matchen och Bror dök upp. Vad den sena ankomsten berodde på förtäljer dock inte historien, men inga synliga tecken på kossajakt kunde detekteras.

Vid matchinledningen var Rångedala märkbart stressade. De satte högt tempo och volymen var rätt hög (ej ful, värt att förtydliga) på plan. Det drog med sig Janne, som peppade mer och mer högljutt än vanligt under matchens första minuter, ackompanjerat av dotterns ”Men pappa!!”.

Månstad stod upp bra och var nära att ta ledningen i 21:a minuten. MIF hade fått frispark halvvägs in på Rångedalas planhalva. Henke drog på ett skott mot mål, men bollen tog i ribban. Vart är de där ”marginalerna på ens sida” när man behöver dem?

Janne konstaterade att vi stått upp ”jävligt bra med tanke på det bortfall vi har” (Pontus och Daniel på innebandymatch + tre återbud inför matchen). I 23:e minuten small det dock till då Rångedalas Hampus Oscar Aqvilin dunkade in en retur på nära håll. Jubel utbröt från Rångedala och lite av spänningen släppte i laget. Sen gick det inte mer än två minuter innan Klas Ragnvaldsson, som från ingenstans, satte 0-2 på ett skott utifrån.

Så var dryga trettio minuter gångna och Andy dök äntligen upp, försenad efter strul på skjutbanan. Han fick se Hussein ta emot och skotta mot mål i 35:e minuten. Tillsammans började vi alla ropa ”JA!”, bombsäkra på att bollen skulle gå in, men på något vänster lyckades den skruva sig, ta i insidan av stolpen och gå ut igen. ”Fan att vi inte har marginalerna där!!” beklagade sig Janne och visst var det så att centimeterna åter inte var på vår sida.

I andra halvlek backade Rångedala hem och fokuserade på försvar, medan MIF flyttade upp och tryckte på mot mål. Rångedala skapade inte mycket framåt, men det behövdes inte heller, eftersom MIF, stenhårt arbete till trots, inte lyckades få bollen i mål. När domaren blåste av matchen var det ett jublande Rångedala som firade seriesegern med sin publik.

Vi gratulerar Rångedala till förstaplatsen och önskar dem lycka till i femman! Kanske får de sällskap av Grimsås – lycka till i kvalet! Vi tackar alla som varit med under säsongen, på plan, vid sidan om, i kiosken, på dansbanan och i backen, för att ni finns och för att ni gör Månstad till seriens bästa förening. Och en stor eloge till alla våra domare – utan er hade vi inte haft någon serie att spela i!

På lördag väntar avslutning och môsafotboll. Oddsen för att de äldre ska vinna är givetvis löjligt låga, eftersom de alltid vinner, men det finns ju andra frågetecken: Vem kommer vara först att doppas i gyttjan? Vad kommer nykomlingarna tycka om denna mästarnas kamp? Vem vann koligan och vem blev årets skyttekung i MIF?