Kategoriarkiv: Matchreferat

4 juli 2021

Tungsprunget

Dagens match spelades borta i Sjötofta. Sjötofta som förra året råkade bränna sönder sin plan har i år tagit lärdom av misstaget och har numera en jättefin plan. Vi kom […]

Dagens match spelades borta i Sjötofta.
Sjötofta som förra året råkade bränna sönder sin plan har i år tagit lärdom av misstaget och har numera en jättefin plan.

Vi kom till Sjötofta med några tävlingsmatcher i bena, medans detta var första för Sjötofta. Nog trodde jag att vi skulle vara snäppet bättre än Sjötofta eftersom vi hade matchtempo och det trodde jag inte Sjötofta hade.
Uppvärmningen kändes riktigt bra och jag tänkte att det här kommer bli en kul kväll att spendera nere i Sjötofta.

Men så fel man kan ha. Första 10 var som att det var tvärtom i matchandet att Sjötofta spelat 2 seriematcher och vi gjorde våran första. Det märktes att Sjötofta var taggade och skulle vinna den här matchen. Dom tar också ledningen mycket rättvist i 16e minuten.
Efter detta tar vi tag i spelet lite mer och skapar några chanser, men skärpan i sista 3e delen av planen fanns inte riktigt där. Vi går till pausvila med ett underläge.

Vi ändrar om lite inför andra halvlek och med en beslutsamhet att vi verkligen skall kriga på och försöka ta 3 poäng.
Vi börjar andra mycket stark och skapar oss ett riktigt bra läge efter 8 minuter då Alen dribblar förbi målvakten och skall lägga in den. Men kommer lite ur vinkel och en spelare i deras lag hinner tillbaka och räddar på mållinjen. Men Alen var inte riktigt nöjd med detta utan i den 64e minuten vänder han bort en Sjötofta spelare utanför straffområdet och skickar in 1-1 genom att ta till vänstern och nästa lobba över målvakten.
Spelet efter detta är inte någon jättehöjdare. Det böljas fram och tillbaka med några ströchanser hit och dit från båda lagen. Sjötofta är väldigt vassa på sina fasta situationer och det får dom andra lagen se upp med.
Matchen slutar 1-1 och jag tycker det är ett rättvist resultat då båda lagen skapar många lägen för att avgöra.
Det märktes i slutet av matchen att båda lagen var trötta och att det var tungsprunget. Det slogs bort väldigt mycket bollar och man hade inte någon riktig tanke dom sista 15 minuterna.

Det vi tar med oss från denna matchen är att vi ändå skapar tillräckligt mycket för att lyckas vinna matchen. Men vi måste också bli hetare när vi kommer in i bra målchanslägen.

Nu ser vi framemot söndagens drabbning i parken. Det är vårsäsongens sista match och den spelas kl 17.00 4/7 mot Svenljunga.

Jag hoppas att så många som möjligt hittar dit och kan hjälpa oss till att bärga våran första 3 poängare

25 juni 2021

En tuff bortamatch

Dagens match spelades på Furuvi i Rångedala. Jag vet att det är en av säsongens tuffaste borta matcher då Rångedala brukar vara väldigt hemmastarka (har själv spelat i större delen […]

Dagens match spelades på Furuvi i Rångedala. Jag vet att det är en av säsongens tuffaste borta matcher då Rångedala brukar vara väldigt hemmastarka (har själv spelat i större delen av min karriär i just Rångedala). Inför dagens match hade vi ändrat om lite i spelsystemet då jag och 2 av mina lagledare pratat lite efter matchen mot Marbäck. Vi valde till dagens match att gå över från ett 4-2-3-1 spelsystem till att spela ett 4-4-2 med defensiv touch.

Det kändes redan på uppvärmningen och i snacket inför matchen att idag är vi verkligen på tå och fokusen låg precis helt rätt.
Det kändes på nått sätt som att spelarna tog till sig det vi pratat om efter matchen mot marbäck. Och jag kände direkt att det här skulle inte bli en Walk in the park- seger för Rångedala. Rångedala som förra året åkte ur Div.5 har sagt att dom skall tillbaka till 5an igen.

Rångedala startar matchen väldigt piggt och skapar några chanser till att sätta bollen i nät. Men deras oskärpa i avsluten gjorde att målskyttet var tungt. Dom hade inför våran match enbart spelat en träningsmatch kanske var det därför skärpan saknades. Vi lyckas freda vårat mål och vi skapar några chanser också första 20 minuter. Inte lika heta som Rångedalas men helt ofarliga var vi inte. Efter 38 minuter får vi en frispark några meter in på deras planhalva. Vi har sagt att vi måste ta tillvara på våra fasta situationer och det gjorde vi denna gången. En lyftning in mot mål som målvakten tappar och efter lite flipperspel inne i målområdet så sätter Bonander 1-0 till Månstad. Glädjen är stor då vi återigen gör mål på en fast situation. I andra delen av första halvlek tycker jag att vi är snäppet bättre än Rångedala och vi hade även kunnat göra 2 mål då Rångedala spelar med väldigt små marginaler och vi är väldigt hungriga på att ta tillvara på deras misstag. Dock utan resultat och 1-0 står sig halvleken ut.

I Pausen pratar vi om vikten att vara med när andra halvlek startar och att Rångedala kommer sätta hög press och trycka upp folk i anfallet. Vårat försvarsspel i första halvlek var grymt bra och vi pratade om att behålla det plus att vi måste prata mer med varandra. Vi lyfte även hur viktigt det är att vara lite snabbare i tanken när man får bollen så att man kan se möjligheterna innan det är för sent.

Andra halvlek startar lite som vi förutspådde. Rångedala sätter en hög press och har väldigt mycket boll. Redan efter 5 minuter har Rångedala kvitterat till 1-1. Men dom nöjde sig inte där, samtidigt som vi får lite skador och får skicka in nytt folk så bir det väldigt mycket försvarsspel från våran sida. Man märker att när Rångedala steppar upp i andra halvlek får vi det väldigt tufft och dom skapar några riktigt heta lägen, men oskärpan syns väldigt tydligt då dom inte sätter den innanför ramen eller skjuter mitt på Kisch i vårat mål.
I Minut 70 orkar vi inte stå emot alla fasta situationer och efter lite markeringsmissar och ett stenhårt skott som går ut i retur sätter Rångedala 2-1. Efter detta backar Rångedala hem lite och vi har chansen att sticka upp i lite kontringar och ha spelet lite på deras planhalva. Dock är Rångedala supersnabba i anfallet och vi får någon kontring på oss som dom inte tar hand om.
när det är 2 minuter kvar av matchen rinner Marcus Johansson igenom och får ett jätteläge att göra 2-2 men målvakten räddar.
Även fast vi skickar upp mycket folk det sista orkar vi inte riktigt trycka på och skapa några jättelägen förutom Marcus chans.
Rångedala vinner ändå matchen rättvist sett till fasta situationer och antalet lägen.
Men försvarmässigt vinner vi matchen då vi gör en klockren insats i försvaret. Alla var delaktiga och gjorde det svårt för Rångedala.

Vi tar med oss detta till resten av serien, och då är jag övertygad om att vi kommer plocka många goa poäng. Att studsa tillbaka från att gjort en mindre bra insats (Marbäcksmatchen) på detta viset, visar vilken styrka vi besitter i laget. Glädjen var på topp och vi visade att vi kan stå upp bra emot förmodade topplag.

Nästa match spelas den 1e Juli borta mot Sjötofta.

Ha nu en väldigt bra midsommar, och var rädda om er

25 juni 2021

Äntligen seriepremiär

Efter ca 35 träningar och 2 träningsmatcher var det äntligen dags för seriepremiär.

Denna gick av stapeln hemma i fina Månstaparken. Med tanke på att det bara tränats i stort sett hela våren –  har mattan (gräsmattan) blivit väldigt grön och fin. Vädret var även med oss denna gången då det var strålande sol och 28 grader varmt.

Efter att ha gjort en väldigt bra insats i träningsmatchen mot Redväg hemma i parken och en mindre bra insats borta i Borås mot Norrmalm var det ett väldigt suget Månstad som skulle ta sig an Marbäck i säsongens första seriematch.

Första halvlek börjar ganska nervöst från båda lagen då det är många felpass och en aningen stelt. Berodde kanske på att vi för en gångs skull fick ta in publik redan från första seriematchen.
Men det skulle inte dröja länge innan Marbäck tar ledningen via Bekim Haxha efter lite trollande i straffområdet kunde han rulla in bollen intill Kisch vänstra stolpe.

Vi spelade stundtals riktigt bra fotboll och jag (Daniel Johansson) kände att det här kommer bli en bra kväll. Vi skapade några halvchanser men Marbäck var inte ofarliga. Framförallt var dom sylvassa i sina kontringar.

Efter 28 minuter får vi en hörna som blir väldigt tilltrasslat i deras straffområde där tillslut Marcus Magnusson lyckas lägga bollen i nät. Nu tänkte vi på bänken att nu släpper nog nerverna lite. Men Marbäck gav inte upp sina kontringar och Kisch fick göra några riktigt bra räddningar på deras frilägen. Jag räknade målchanserna till 5-4 till våran fördel i första halvlek men den slutar alltjämt 1-1

I Pausen pratar vi om att en av backarna måste ta djup eftersom dom har en som är riktigt snabb och gärna kontrar.
Och att vi skall fortsätta rulla boll för jag tror att vi kommer orka mer än Marbäck.

Andra Halvlek börjar lite nervöst också. Och efter ca 12 minuter får Marbäck ett friläge den 4e i ordningen och denna gången lyckas inte Kisch stå emot. 2-1 till Marbäck och dom får ny energi.

Matchen böljar fram och tillbaka och ingen vågar riktigt ta tag i det. Vi skapar några chanser och Marbäck likaså. Bland annat har vi en skarv som tar i ribban men vi är inte riktigt beredda på detta och returen rinner ut till en Marbäck spelare.

I matchminut 82 får Kamer Preteni bollen i straffområdet och han trollar lite med våra spelare och tillslut kan han lägga in bollen i nät. 3-1 till Marbäck och en rejäl uppförsbacke. Inte vad jag hade väntat mig. Vi får dock göra en hel del byten i andra halvlek så folk fick spela på lite ovana positioner vilket gör att det blir lite oreda i laget.
Vi flyttar upp Daniel Magnusson från sin mittbacksposition för att försöka skapa lite oreda. Men vi orkar inte riktigt upp och det skapas egentligen inte många vassa chanser.

Men så i matchen sista sekvens så trollar sig Markus Johansson förbi en försvarare och dribblar även av målvakten och lyckas tillslut slänga sig för att slå bollen i mål. 3-2 kom lite försent.

Vi får ta med oss att vi lyckas göra 2 mål och att med lite mer skärpa så hade vi gjort några till, samtidigt skall man också säga att Marbäck kunde gjort något mer också om det inte varit för Kisch storspel.

Stort tack till all publik som hittade till parken denna afton. Jag hoppas att vi ses söndag den 4e juli då vi spelar nästa hemmamatch.

4 oktober 2020

Det finns inga kläder för detta väder

Säsongens sista match - de sista 90 innan säsongen var över. I spöregn. Rejält spöregn. Ni vet, så där mycket regn att det inte hjälper hur väl man än har klätt sig efter väder - det läcker in ändå.

Det gäller ju dock att se livet från den ljusa sidan. Bror konstaterade nöjt att det här var ett perfekt väder för glidtacklingar. Daniel J var inte sen att hänga på denna positiva anda då han kom på genidraget att ta av sig luvan och bli genomblöt i håret, så han skulle slippa duscha sen när han kom hem. Vi såg med andra ord oerhört ljust på tillvaron när det började dra ihop sig till match och regnet tilltog. Dagens motståndare, Tranemo, hade en kvalplats säkrad men behövde en seger (med minst 5 mål) för att ha chans på seriesegern (om Grimsås skulle åka på en förlust). Vi hade inte heller tackat nej till tre pinnar, för att gå förbi Sjötofta och lämna den där sistaplatsen. Det skulle bli tufft, det visste vi, men vi hade ju i alla fall vädret med oss… eller hur var det nu? Nej, vänta: Det skulle bli tufft, det visste vi, men friskt vågat – hälften vunnet.

Månstad inledde ganska lågt i sitt försvar och det var mest Tranemo som rullade boll, medan MIF kom upp i kortare kontringsförsök. Efter 18 minuter tog dock Tranemo ledningen, då en passning ut till vårt vänster nådde Elias Alstéus som skottade lågt. Två minuter senare var Tranemo nära att utöka till 0-2, på en hörna där bollen las mot första stolpen. Kisch gick ut men bollen tog på hans fingerspetsar och hade smitit in vid första stolpen om inte Gurra hade varit där och nickat undan bollen. 0-2 kom dock på hörna, men först i den 27:e minuten. Bollen hade nickats bort av Robban men las direkt in mot mål igen. Vi var på väg framåt och missade i markeringen, så David Bergmann kunde ohotad nicka in bollen i mål. Med minuten kvar av halvleken hade sedan Tranemo en vass målchans, då Kadir Ibrahimovic fick bollen i djupet och kom fri mot Kisch. Dock lyckades Kisch vara på bollen då han kom ut och den styrdes utanför stolpen. I 45:e minuten drog sedan Mackan J ett skott mot mål, där bollen gick utanför, men närmre än så kom egentligen inte ett ganska defensivt MIF att näta i första halvlek.

Det hade regnat lite lätt i början av halvleken men det tilltog och övergick snart i regelrätt spöregn. Daniel J, som sin vana trogen enträget vankar fram och tillbaka utmed tekniska områdeslinjen hela matchen, kikade fram ur den numer uppdragna regnluvan och deklarerade att det nu skulle vara möjligt att vrida ur vatten ur hans strumpor. Vi informerade Daniel om att det är fullt tillåtet att slå sig ner på bänken en stund, men han mumlade något om ”corona-avstånd” och vek inte en tum från den vitmålade linjen, regnet till trots. Nu sitter du säkert och funderar över hur dessa oceaner av vatten i Daniels skor kunde ha uppstått. Det är ingen svårknäckt nöt. Vi kan konstatera att kläder efter väder är något vår tränare inte fullt ut hade lyckats med denna match. De lätta joggingskorna torde ha gett vika vid första regndroppen, men man kan ju tycka att regnbyxor och -jacka borde räckt långt, men innan domaren hade hunnit blåsa av för halvtidsvila hördes från den blå regnluvan: ”Nu regnar det snart igenom regnjackan också!”

Pepp i paus och sedan skulle andra halvlek skulle precis börja. Vi knödde in oss så många vi förmådde på bänken medan Bagarn, som väntade på att få starta matchklockan, stod tryckt mot förrådsväggen i ett desperat försök att få lite tak över huvudet. Som sällskap i båset hade vi nu tre ganska blöta grabbar – Johannes, Remstam och Albin, som fått kliva av i halvlek så att Jesper, Gripen och Michel fick kliva in.

Precis som i första halvlek var det mest Tranemo som förde boll. Månstad skapade några lägen, men hotade aldrig riktigt på allvar. Tranemo stod inte heller för något fantastiskt spel, men skapade och satte lägen. 0-3 kom i 66:e minuten då Kisch räddade skott men Ermin Frljevic var snabbast fram på returen och petade in bollen i nätet. Sen tog det tyvärr bara tre minuter så hade en tranemospelare fällts i utkanten av vårt straffområde. Kadir Ibrahimovic klev fram och satte bollen lågt vid Kisch vänstra stolpe. ”Otagbar”, för att sno Lasses beskrivning av målet, Lasse som hade kommit ut till bänken för att pusta ett par minuter.

Med fem minuter kvar av matchen gjorde så Tranemo sitt femte mål. Kisch räddade skott, inte bara en, utan två gånger, men sista returen var Hassan Soleymani snabbast fram på. 0-5 till Tranemo, vilket också blev slutresultatet i matchen. Det räckte dock inte för en serieseger då Grimsås vann över Hössna/Timmele. Vi önskar dock Tranemo lycka till i kvalspelet!

Till sist började det även läcka igenom regnstället för oss som ändå hängt på bänken en större del av matchen. Vad skulle man ha haft för kläder för detta väder? Det var ju inte sommarvärme heller så nudistinspirerad outfit var ju inte heller direkt att tänka på, även om det åkte av en och annan tröja i halvtid eller på bänken, där spelaren vred ur den värsta syndafloden vatten. Nu efter matchen försöker vi torka bäst vi kan och ser fram emot avslutningen. För vi har ju en sista match kvar – den årliga môsafotbollen.

Avslutningsvis vill vi i MIF passa på att tacka domarna: Tack för att ni finns – speciellt i år, då pandemin ställt domarbristen på sin spets, har ni varit ovärderliga. Tack för att ni håller i och håller ut – med oss – och tack för ett väl genomfört arbete.

Som lärare har jag en tendens att bara fortsätta babbla/skriva när jag väl kommit igång, så när jag ändå har ordet vill jag också passa på att lyfta ett tack till alla fantastiska människor i Månstads IF: både spelare, tränare och ledare som har kämpat på i motvind men också till alla som med sitt ideella arbete tagit oss som förening igenom den här säsongen – vilket inte varit lätt på alla fronter i den här pandemin.

Okej, nu ska jag sluta. Dags att krypa ner i soffan under en filt och kolla premier league.

28 september 2020

Det viktigaste

Inte ens med lite god vilja går det här att kalla för ett referat.

Jag fick en gång kommentaren från en kollega, även hen svensklärare, att de texter jag skriver här efter matcherna väl inte riktigt kan kallas för referat . Som svensklärare kan jag inte annat än att hålla med, för hade jag bedömt mina texter som regelrätta referat så hade de blivit solklara F, även det här, för ett referat ska innehålla det viktigaste – inget annat, så att hoppa över att skildra de 7 mål Kinnarp/Slutarp gjorde, i vårt bortamöte mot dem, är ju inte riktigt korrekt. Ja, vi förlorade. Nej, jag vill inte skriva om det, så jag nöjer mig med att berätta om de två mål vi gjorde – för de sekvenserna gjorde vi jävligt bra:

I 27:e minuten stod Simon, Marcus M och Robin S för ett mönsteranfall. Klapp, klapp så hade Simon lagt ut bollen till Marcus; Marcus hade passat in till Robin; Robin hade siktat, skjutit och så snyggt kvitterat till 1-1. Jubel utbröt från MIF-bänken och enda klagomålet kom från min 4-åring som deklarerade att han blir ”rädd när ni skriker så” varpå denna oerhört förstående mamma svarade att ”det får du leva med”.

I 64:e minuten var det åter Simon som fördelade boll, men denna gång ut till Mackan J. Han la ett inlägg mot bortre där Bonander klev fram och smackade in bollen i mål.

Ett referat ska alltså innehålla det viktigaste – inget annat. Det har väl dock aldrig riktigt varit min grej i de här texterna. Så, även om jag vet att ”det viktigaste” i detta referat egentligen ska vara det viktigaste från matchen, så väljer jag att avsluta med något annat ”det viktigaste”. För istället för att sätta mig och skriva ett genomarbetat referat ikväll, så gick jag en promenad och lyssnade på ett sommarprat från 2012, av Björn Lindeblad – en man som levt som thailändsk skogsmunk. Efter det valde jag bort att skriva om de insläppta målen, helt enkelt lämna de sekvenserna av matchen bakom oss, och fokusera på russinen i kakan. Lindeblad sa så här: ”Det viktigaste är inte med vilken kvalitet vi gör något. Det viktigaste är hur vi mår efteråt.”

19 september 2020

Den här matchen glömmer vi

Efter segern mot Vartofta väntade möte mot serieledarna Grimsås. Vädermässigt kunde vi inte önskat oss en bättre fredagskväll och det finns betydligt sämre saker att ägan sig åt än att springa runt på plan och leka med sin 4-åring, medan grabbarna värmer upp.

En bättre start på matchen kunde man dock önskat. Efter 4 minuter hade Grimsås nämligen gjort både 1- och 2-0. Första målet har jag ingen aning om hur det såg ut, då jag och Lucas var i full färd med att plocka grässtrån ur hans minipizza, som han hade tappat i backen. Lagom till att pizzan sedan var färdigrensad på oönskad sallad las en djupledsboll mellan vår inner- och ytterback, varpå en grimsåsspelare kunde lägga in 2-0 förbi en utrusande Johannes i mål.

Det var mest Grimsås som förde spelet men Månstad jobbade sig in i matchen allteftersom halvleken led. Emellanåt glimtade det till i MIF-spelet och en fin spelsekvens inleddes, men vi kom inte ända fram till avslut. i 31:a minuten gjorde istället Grimsås 3-0 på ett skott som tog på en av våra och bollen styrdes in vid stolpen.

Halvleken led mot sitt slut och jag tog ett varv runt plan tillsammans med Lucas. 3 mål i baken men tablettasken tröstade något. Jag hade turligt nog varit förutseende och packat ner en tablettask vardera till oss. Inte kul att ligga under i en match, men, tänkte jag – ingen katastrof ändå. Än.

I andra halvlek startade Grimsås med att skapa flera chanser och det hann inte gå mer än cirka tio minuter in i andra halvlek, så satte Grimsås 4-0 på ett inspel till en gulklädd som fri kunde nicka bollen i mål vid bortre stolpen. Tio minuter till och sedan kom åter ett inspel till  en fri spelare i straffområdet. 5-0 som bara några minuter senare blev 6-0 efter ett snyggt klapp-klapp-spel av grimsåsspelare genom vårt försvar och ett avslutande, säkert skott i mål.

Ibland kan det kännas lite frustrerande att jag ofta missar chanser och mål då jag har Lucas med mig, men när Grimsås utökade till 7-0 så hade jag inget emot att istället leta efter Sommarskuggan i Bolibompa-spelet. Tyvärr såg jag dock Grimsås lägga in högsta växeln mot slutet av matchen. När de gjorde 8-0 hängde vi inte med alls och när de gjorde 9-0 så hade jag och Lucas gått över till att spela ett dinosauriepussel istället. Vi ska vara tacksamma att vi slapp ett tvåsiffrigt resultat i baken. Speciellt efter Grimsås stolpträff i 88:e minuten.

Ärligt talat – den här matchen skiter vi i nu och lämnar bakom oss. För med risk för att låta som min 4-åring, men matchens höjdpunkt var ändå den där tablettasken.

26 september 16.30 spelar vi borta mot Kinnarp-Slutarp. Vi tar nya tag då.

 

13 september 2020

SEGER

Berättelsen om en mittback som blev forward, ett barn som inte kan uttala "sch" och en sjukt skön seger!

Ingen press eller så, men de i de tre sista matcherna väntar de tre topplagen, så skulle vi vända den negativa trend vi har haft den här säsongen, så var det hög tid nu när vi tog emot Vartofta hemma i Parken. Det går som bekant inte att göra samma sak och förvänta sig ett annorlunda resultat, så för att markera en nystart ändrade Daniel J om vår uppställning. Dels byte av spelsystem, dels en rockad i uppställningen som bland annat gav oss ett nytt anfallspar: Simon flyttades upp från innermittfältet och Robin S från mittbacksposition. Till denna match var Gurra tillbaka på innerbacken och han fick David Svensson bredvid sig.

Det var bra fart på uppvärmningen och positiv stämning i laget inför matchen, vilket följde med ut i matchen. Vi inledde mycket bra: Lugnt i spelet, stabilt i försvaret och bra bollar framåt av Kisch. ”Bra Kisch!” ropade vi från bänken. ”Bra Kiss!” ropade snart 4-åringen som ännu inte behärskar sje-ljuden.

Det tog dock inte mer än 4 minuter innan Vartofta bjöds på målchans. David var lite för het i försvaret och fällde sin spelare så Vartofta fick straff. Vartoftaspelaren la bollen mellanhögt, till höger. Kisch kastade sig, sträckte ut och räddade med båda nävarna. Jubel från MIF och ”Vilken jävla räddning!” hördes från vår bänk. Tacksamt andades vi ut och Månstad fortsatte att spela bra. Utdelningen kom i 18:e minuten när Bergman fick bollen lite till vänster om målet och ”bara” kunde sikta och placera in bollen bakom Vartoftas målvakt.

Första bytet blev Einar ut och Johannes in, då Einar, som slitit som ett djur mot betydligt större vartoftaspelare på sin kant, fick se sig tillfälligt besegrad av bollen och han vilade en stund på grund av ”ont i taskera”, för att citera Einar själv.

Vartofta började efter baklängesmålet att komma in i matchen alltmer. Även om vi fortsatte att skapa chanser så kändes det ytterst osäkert i vems favör halvleken skulle sluta. I 25:e minuten bröt Johannes bollen, skottade och Robin S gick på returen. Han fälldes men ingen åtgärd från domaren. Två minuter senare var Vartofta i anfall, och ett inspel kom från deras höger. Vid bortre stolpen skottade en svartklädd förbi Kisch, men Gurra rensade på mållinjen.

Dryga halvtimmen gick och vi hade vår sjunde? hörna från vänster. Bollen in i straffområdet, vartoftaspelare rensade ut mot Gurra som skottade, och det hade blivit ett så snyggt mål, om inte bollen hade touchat en vartoftaspelare och bytt riktning så den tog i ribban istället för att gå in strax under. ”Värd ett bättre öde” som Daniel J sa. Returen gick Simon på, men hans skott gick över målet. Strax efter skottade Mackan J och det resulterade i ytterligare en hörna och jag hann inte skriva alla chanser som haglade. Med några minuter kvar till halvtidspaus tryckte sig Robin S fram, skottade men denna gång var det Vartoftas tur att rensa på mållinjen. Daniel J:s vankande inom det tekniska området började öka i frekvens och inte blev det bättre minuten efter Robins chans, då Simon la ett lågt inspel förbi vartoftamålet, vilket gav Bonander möjligheten att peta in bollen i nät, men där det saknades några centimeter sko för att han skulle nå fram. Daniel J började slita i sitt hår och inte ens en minut senare skottade Einar, som enbart hade gjort en kort paus som bänkvärmare, men en vartoftaspelare kastade sig fram och lyckades täcka skottet med benet. Härefter kastade sig Daniel J ner på backen i ren frustration och påminde för ett ögonblick om den där matadoren i avsnittet om tjuren Ferdinand på julafton. En välbehövlig halvtidsvila för coach var dock inte långt borta, men innan dess han Vartofta med en stolpträff.

I pausen peppade vi varandra och lyfte det positiva. Denna match var det kul att spela fotboll och grabbarna spelade verkligen för varandra – bara att fortsätta med det. Enda klagomålet var väl från Bonander, som önskade att han hade haft tre storlekar större fötter. Ni vet ju vad de säger om stora fötter: Stora fötter – stora skor och med större skor hade Bonander klart satt sin målchans.

Andra halvlek fortsatte vi spela bra men på bänken var det något nervöst. En 1-0-ledning är ju inte betryggande. Daniel J fortsatte att vanka fram och tillbaka medan Bror var uppe och sprang efter varenda boll som åkte ut från plan. Som pappa till tvillingar varvar man aldrig ner, förklarade Bror, under de två sekunder han satte sig ner på bänken, innan han var uppe och sprang igen.

I 50:e minuten blev det grötigt i Vartoftas straffområde och det slutade med en yttersida från Robin S, som målvakten lyckades styra precis över ribban. På hörnan blev det också brötigt och till sist rensades bollen undan på mållinjen. Det går ju bara att föreställa sig hur Daniel J kände sig vid det här laget…

I 60:e minuten hittade så äntligen bollen in i nät igen. Gurra la en långboll fram till Robin S, som kom fri mot målvakten. Han avvaktade och chippade sedan kyligt bollen förbi målvakten när han slängde sig för att täcka skott. 2-0 och äntligen kunde vi andas ut något. Ett alltmer frustrerat Vartofta försökte, men det var Månstads match.

I 61:e minuten fick Bonander läge igen. Denna gång var skorna långa nog, men målet lite för smalt, för bollen gick utanför stolpen. Vi fortsatte skapa många lägen och spelarna får ursäkta de chanser jag glömt nämna.

I 69:e minuten kom 3-0 till MIF, efter att Robin A blivit fälld i straffområdet och tilldömts straff. Här kan ni se Mackan J sätta bollen i nät:

Vi gjorde några byten sista delen av andra halvlek: Gripen in istället för Bonander, Remstam in då Lasse klev av med kramp och Johannes in igen för Einar som även han hade krampkänningar.

I 75:e minuten kom Vartofta runt på kanten, bollen spelades snett inåt bakåt och Johan Molin satte 3-1. ”Håll ut och håll ihop det nu!” manade Daniel J från sidan och det gjorde MIF. Vartofta tryckte på framåt efter sitt mål, men månstadgrabbarna stod emot bra och fortsatte skapa chanser framåt. Med tio minuter kvar hade Johan lite extra spring i benen. Han bröt Vartoftas anfall från sin ytterbacksposition och gick sedan som en kniv genom smör en varm sommardag rakt igenom Vartoftas försvar, men stoppades till slut av målvakten. Johan gick strax efter ut så Bror fick komma in och även han springa av sig lite överskottsenergi.

Anfallsparet Svensson-Lundgren visade i 89:e minuten på skolboksexempel på klapp-klapp-spel genom vartfotaförsvaret, men det avslutande skottet räddades av målvakten.

Det kunde ha blivit betydligt fler mål, men 3-1 och årets första seger var verkligen inte fy skam. Inte blev det sämre av att få vråla segersången nere i omklädningsrummet. Inte satt det heller fel med pizza och Premier League tillsammans efteråt.

Summa summarum gjorde grabbarna en mycket bra insats. Äntligen fanns glädjen både i spelet och inom laget. Det går faktiskt inte riktigt att sätta ord på hur bra det här kändes. Framöver hoppas vi dock på något bättre utdelning på våra målchanser, för annars får vi nog sätta Daniel J på en snabbkurs i mindfulness om han ska överleva till nästa säsong. Vi tar med oss glädjen i till nästa vecka då vi spelar borta mot Grimsås, klockan 18.00 fredag 18 september.

 

6 september 2020

Vi blickar framåt!

Efter kampen mot Redväg var vi sugna på en vinst. Det har gått knackigt det senaste vilket vi verkligen vill ändra på. Så, en fredag i början av september var det dags att hoppa in i bilen och dra till Bäckavallen i Marbäck. Daniel J hade åkt på en otrolig förkylning, så det var upp till Daniel A, Bagarn och jag själv att leda laget denna kväll.

Jag har börjat träna för fullt efter knäskadan denna vecka för att förhoppningsvis få spela resterande matcher innan säsongen är slut. Kul, kul! Men denna match var det meningen att jag enbart skulle sitta bredvid och skriva stödpunkter till referatet då Emelie var hemma med en halvförkyld Lucas. Dock har vi fortfarande en skadad trupp, så väl på plats skrev vi in mig som en eventuell inhoppare. Även Mackan J skulle hoppa denna match men fick se sig inringd av coach Daniel. Bara inte mer skador tillkommer, tänkte jag för mig själv. 

September är här och det blir snabbt mörkt när kvällen närmar sig. Det blir svårare för grabbarna att hinna till utsatt samlingstid men trots några förseningar så kändes det fokuserat och bra på uppvärmningen. Som jag upplevt det när jag sitter bredvid och kollar på, är att det är förjävligt. Jag blir alldeles för nervös och uppjagad, så i sann Älgen-maner tog jag även rollen som linjedomare med flagga och anteckningsblock i högsta hugg.

Okej! Matchstart. Det märktes att båda lagen var lite nervösa för inför denna match var både Månstad och Marbäck i botten med lika poäng. Det är en mittfältskamp i inledningen av första med något övertag Marbäck. Det tar ca 10 minuter innan grabbarna i gult kan hitta tempot, komma in i positionerna samt passningsspelet. Men i minut 12 får hemmalaget en snabb kontring och 1-0 Marbäck är ett faktum. Kalldusch… Fan också! 

Efter målet faller Marbäck tillbaka vilket ger oss lite mer tid att bygga upp spelet. De blå satsar mer på djupledsbollar eller kantspel. I minut 21 är det nära en tvåmålsledning men bollen går precis förbi Jonathans målstolpe. Bara minuten efter är Månstad lika nära att kvittera men även den går precis utanför efter ett fint spel mellan Marcus J och Simon. Resterande av första är det ett plottrigt spel från båda lagen tills domaren blåser av för halvtidsvila. 

I pausen pratar vi om att ligga närmare vår gubbe, att få upp snacket mer och ösa på framåt. Det står bara 1-0, manar Daniel på. Domaren blåser igång andra halvlek och bara 1 minut in så får hemmalaget en indirekt frispark i Månstads straffområde genom en hemåtpass till målvakt. Frisparken blockas, som tur är, av attackerande gulklädda.

Jag själv hoppar in med 25 minuter kvar på en höger ytterkant och som ni kan förstå, slutar mina anteckningar om matchen här. Min uppfattning är att vi lika gärna kunde ha haft turen med oss och fått in en kvittering men dessvärre sätter Marbäck 2-0 och efteråt är vi inte riktigt nära. 

Sammanfattningsvis blir det en tung förlust och vi kan konstatera att vi skapar för lite målchanser och inte riktigt har flytet med oss. Men som alltid, blickar vi framåt!

Personligen kan jag hälsa att, jävlar vad kul det var att spela boll igen. Som jag har väntat. Nu kan vi inte kolla bakåt, vi har blicken mot horisonten.

Nästa match är hemma i Parken på lördag den 12/9 kl 16.00. Då tar vi emot Vartofta. Väl mött! 

//Mikael “Gurra” Gustafsson

27 augusti 2020

En kämpainsats i Parken

Som en del av er vet så är jag sedan matchen mot Hössna/Timmele knäskadad. Detta avbrott från all sorts träning har gett mig tid över för annat, men det är bara ett litet problem: Jag vill inte göra något annat än att spela boll… För att inte lalla omkring alltför mycket och klättra på väggarna här hemma så har jag spenderat min skadeperiod som hjälpreda åt Daniel och Daniel på träningarna, samt rehaba. Och på matchen nu mot Redväg fick jag även testa på Emelies jobb som referatskrivare. Lättare sagt än gjort då min tid som åskådare vanligtvis går ut på att skrika på grabbarna att de ska kämpa hårdare. Men denna match fick jag fokusera mindre på skrikandet och mer på skrivandet.

Det går snabbt mot höst nu, vilket verkligen visade sig sant denna onsdag. 25 grader och sol som jag smälte bort i förra veckan, hade nu bytts ut mot 13 grader och mulet. Med mig för att motverka sensommarkylan var två stycken tröjor och en tunn höstjacka, varav samtliga tre kom väl till pass när kvällen kom. 

Vi var tyvärr ett lite sargat lag idag då det tajta spelschemat gett oss småskador här och var. Även två avstängda spelare i Simon och Robin S som varit lite för heta och dragit på sig tre gula kort var. Men vad jag kunde se verkade detta inte vara några bekymmer för grabbarna. Det var fint fokus på genomgången i klubbstugan.

Väl på uppvärmningen var känslan på topp. Bra fart och bra snack! Kanske lite för fartfyllt då Marcus J drog upp sin lårskada som har kommit krypande de senaste matcherna. Ajdå, jaja, bara för coach Daniel att ändra om lite på positionerna. In med Robin A på mittfältet ihop med Lasse. Ett oprövat mittfältspar som dock såg ut som de aldrig gjort något annat.

Okej, dags för matchstart. Spelplanen var klar för grabbarna i gult. Tajta till det på vår planhalva och gå inte bort oss för lätt genom att jaga för mycket boll. Daniel hade predikat innan att Redväg hade vassa killar i anfallet och är livsfarliga på fasta situationer. Detta fick MIF reda på omedelbart. Direkt efter avspark satte Redväg hög press och redan i minut två står det 1-0 till gästande lag. Minuten innan hade Albin blockat ett farligt skott utifrån. 

Månstad har sina chanser på snabba kontringar då Redväg blir öppna när de står såpass högt, men det strular till sig på sista tredjedelen för hemmalaget. 

Matchen hinner inte ens bli 12 minuter gammal innan Redväg sätter 0-2 på en genomskärare från mittfältet. Tungt. Verkligen. Men det är någonstans här som de gulklädda vaknar till. Resterande halvlek visar MIF att vi kan spela boll och hittar fina passningskombinationer mellan lagdelarna. Gästerna verkar markant störda av Månstads ovilja att ge sig. Det är fortfarande Redväg som styr spelet men det kan inte riktigt komma till några farligheter förrän i minut 27 då Kisch gör en kanonräddning på ett halvt friläge. Fem minuter senare är det Lasse som vinner boll på mittfältet och lägger ut den till Rikard som tar med sig bollen mot motståndarnas kortsida där han måttar ett inlägg. Bollen försöker leta sig fram till Nord och Einar som är centimetrar från att reducera, om det inte vore för gästernas målvakt som lägger vantarna på bollen.

Resterande halvlek ligger Månstad tajt med samtliga lagdelar och domaren blåser av för halvtidsvila när klockan slagit 45.  

Jag går och köper mig en kaffe för att värma både kropp och själ innan jag återvänder till min plats på muren för att prata taktik med Älgen, som sen gammalt MÅSTE vara linjeman när det vankas match. Han blir så nervös och stissig annars. (Ja mer än vad han vanligtvis är). 

Jag vet inte vad det pratades om nere i omklädningsrummet, men av det som grabbarna visade upp i andra halvlek var det nog något i stil med “fortsätt kämpa”, “häng i och kontra”, för jävlar vad de sprang och slet. 

Den första kvarten av andra är hårt jobb på mitten och ett allmänt böljande spel, med fortsatt övertag Redväg. Bortalaget visar att de är farliga på hörnor och långa inkast som Daniel har varnat för, men får ingen riktig utdelning. Det är alltid en MIF- spelare eller vår målvakt Kisch som är ivägen. Månstad blir alltmer pressade i mitten av andra och det görs en del byten av trötta spelare. Enligt mitt anteckningsblock ser resten av matchen ut såhär: “Jesper räddar på mållinjen, Casper räddar på mållinjen, Kisch gör en superräddning”. Ja ni fattar. I 89:e minuten gör gästerna sitt tredje mål och kort därefter blåser domaren av matchen. En tråkig förlust och den korta säsongen har nått sin mittpunkt. 

Matchen mot Redväg gav oss inga poäng men den gav oss nog någonting annat. Daniel säger alltid att vi måste, i alla lägen, kämpa för varandra och det är något som har saknats nu de sista matcherna, men inte idag. Här visade killarna att vi aldrig ger oss. Det är aldrig kul att förlora men den kämpaglöd som samtliga visade idag är otroligt fin att se. Ett stort plus i kanten!

Nu går vi snart in i september och nästa match är den 4/9 borta mot Marbäck. Där hoppas vi på en redig vinst! Väl mött!

//Mikael “Gurra” Gustafsson

 

25 augusti 2020

”Vad säger han fan för?!”

Sju år sedan det var seriespel på Ekelid, men Sjötofta har haft otur med sin plan så höstsäsongen spelar de istället i Ambjörnarp. Men vad gjorde väl det att vi hamnade i Ambjörnarp istället? Fin plan, bänkar på kullen precis som hemma i Parken, och fantastiskt sensommarväder.

Ja, jag måste väl nämna något om matchen också. Vid det här laget har vi gått vidare och lämnat den bakom oss, och jag funderade ärligt talat på att helt enkelt ”glömma bort” att skriva det här referatet.

Vi kan väl sammanfatta den så här: Vi var inte med på tåget. Alls. Match två dagar tidigare hade skapat seg knäck i MIF:arnas ben. De försökte, men var och en för sig ger ingen bra utdelning. Sjötofta spelade som ett lag medan MIF:arna kämpade var för sig och inte hittade något fungerande spel.

Men, inte något ont som inte har något gott med sig, eller var det tvärtom? Det gäller ju att plocka russinen ur kakan: glöm det dåliga och ta med det som var bra. Lyckan var hyfsat kortvarig, men ändock där när Pontus passade fram till Mackan J i 32:a minuten och han satte bollen i nät. En sjötoftaspelare svor och det tog mig flera ”Va, vad sa du?!” till min snart fyraårige son innan han halvskrek och jag till slut hörde: ”Vad säger han FAN för!?!” Så nu har han lärt sig ett nytt ord och som svensklärare vet jag ju hur viktigt ett brett och varierat ordförråd är.

3-1 i paus och därefter en andra halvlek där det egentligen bara var för Sjötofta att ro matchen i hamn. Trötta och uppgivna tog vi helg och nu har vi laddat om inför morgondagens möte mot Redväg. Parken kl. 18.30 är det som gäller, och vi tar emot (max) 50 personer i publiken. Kom och heja fram oss!

20 augusti 2020

Byten, mål och gråa hår

Äntligen hemmamatch igen - och med publik! De 50 som var först till kvarn fick se en spännande match då MIF tog emot Ljungsarp.

Även en misslyckad kaka har sina russin, så dem plockade vi med oss från matchen mot Länghem och spelarna bestämde tillsammans vad som skulle förbättras inför hemmamötet mot Ljungsarp. Sagt och gjort – MIF började matchen bra: Låg tätt på spelare och skapade lägen framåt. Efter 10 minuter till exempel fick Lasse bollen ut på kanten, gjorde ett inlägg mot Pontus som kom löpande in i straffområdet, men hans tår var aningen för korta för att han skulle få en ordentlig träff på bollen mot mål.

Det var mycket MIF i början av halvleken men Ljungsarp skapade också några chanser. Utdelningen för dem kom i 25:e minuten, då Linus Selin fick ett ganska löst inspel. Kisch kom ut och slängde sig men Selin lyckades peta in bollen under hans arm och bollen rullade snöpligt in i mål. Bara 4 minuter senare kvitterade dock MIF. Simon hade haft boll framför mål och hade försökt chippa den in mellan backlinjen, varpå en försvarare tog bollen med handen. Frisparken tog Simon själv hand om och den drog han rakt mot mål. En studs en bit framför lurade målvakten och vi hade 1-1. Målet ser du här:

Några byten blev det i första halvlek. Lasse hade redan innan matchen ont i vaden och i 20:e minuten fick han kliva av. Bonander klev in och tio minuter senare var det Albins tur, då Marcus M fick kliva av på grund av ont i ljumske och lår. Månstad kom av sig lite i och med byten och positionsförändringar medan Ljungsarp drev på framåt. I 41:a minuten var vi steget efter då en ljungsarpsspelare nickade mot vårt mål, en blå var först på returen och drog ett skott i stolpen och även den returen var de blå först på och Karl Larsson gav åter Ljungsarp ledningen.

1-2 i paus och i början av andra halvlek hamnade vi lite för långt ifrån i försvaret och Ljungsarp var det lag som såg ut att bli först med att göra nästa mål. Månstad jobbade sig dock in i halvleken, höll mer i bollen och hittade tillbaka till spelet från början av första halvlek. När Gripen, som kommit in istället för Albin, la ett lite snett inlägg från sin kant, hördes något ljubel från publiken. Bollen såg ut att ha gått in i bortre, men hade landat på fel sida nätet.

Fler byten blev det. Vilja räcker inte när vaderna krampar, så Rönn fick kliva av en stund så Johannes fick komma in i spel. Efter lite banan och rejält med stretching hoppade Rönn in igen och Bonander klev av.

Flera chanser blev det, men målen saknades. I 68:e minuten la Pontus bollen i djupet till Gripen; Ljungsarps målvakt rusade ut och de var framme vid bollen samtidigt, med någon tiondels sekund fördel till målvakten som kunde plocka bollen. Pontus verkade något frustrerad över att chanserna skapades men målen uteblev och konstaterade halvbittert att han väl helt enkelt måste göra mål nu. Och det gjorde han. I 74:e minuten passade Johannes ut till Mackan J på vänsterkanten. Han gick förbi sin försvarare och spelade in till Pontus som kom löpande in i straffområdet. Denna gång var tårna tillräckligt långa och han styrde in kvitteringen till 2-2.

Nu var det verkligen match igen med två lag som jagade 3 poäng. Daniel J gick av och an framför båset och samlade säkerligen ihop ca 10 000 steg under matchens gång. Bagarn skrockade och frågade Daniel om han fått fler gråa hår sedan han började som tränare hos oss och då bara skrattade han och bekräftade att ”Ja, så är det”. Jesper gick strax efter av och Casper kom in på plan. 7 minuter efter 2-2 målet, och efter åtskilliga steg av Daniel J, klev Robin S fram och nickade in 3-2 på en hörna från Marcus J.

Ohälsosamt nervösa sista minuter när Ljungsarp satsade framåt och MIF höll undan. Med en minut kvar på klockan halkade Mackan J in i en närkamp och kapade en ljungsarpsspelare. Straffen var ett faktum och Tim Edgren satte bollen i nät utan tvekan. 3-3 och från bänken sammanfattade en spelare känslan med ett ord som jag inte är bekväm med att citera här, ett inte så vackert ord för en bakre plats i söderläge, även om det där och då passade väl. Så nära säsongens första trea, men MIF fick nöja sig med en poäng.

Det är tätt med matcher nu så redan imorgon, fredag 21/8, är det dags igen. Klockan 18.45 spelar vi borta mot Sjötofta.

 

16 augusti 2020

Nästa gång vill jag ha en feelgood-roman

Ett derby är som en riktigt bra bok, en sån där som man har svårt att lägga ifrån sig, även när det blir nervigt och man helst vill göra som Joey i Vänner och lägga boken i frysen.

Just den här matchen hade nog alla, ledare och publik men framförallt spelare, velat ta en paus i frysen. Värmen var olidlig, så det var ingen angenäm uppgift spelarna stod inför. Eftersom det fortfarande finns restriktioner på grund av covid-19, så var årets derby i Länghem långt ifrån normalt. Ingen uppställning i början, inte tjockt med publik på läktaren och längs sidlinjerna. Istället för en prisbelönt thriller verkade vi i sommarvärmen som bäst stå inför en pusseldeckare à la Miss Marple: man vill ju veta hur det slutar men det är en ganska seg väg dit.

Föreställningen var dock felaktig, för likt en novell tog matchen fart direkt, då Månstad nätade redan efter 4 minuter. Marcus M hade tagit sig förbi på vänsterkanten och skottat, målvakten hade släppt retur och Mackan J hade satt bollen i nät. Målet blev dock bortdömt för offside. Minuten efter tryckte sig Mackan J fram genom försvaret, men hans skott gick över ribban.

Länghem förde det mesta av spelet i första halvlek och i 42:a minuten såg det ut att ge utdelning, då bollen lyftes in i straffområdet och MIF-försvaret inte hängde med. Bollen studsade dock förbi både anfallare och försvarare och smet ut över kortlinjen precis utanför stolpen. Utanför plan sprang Bagarn och fyllde vattenflaskor som aldrig förr, medan Daniel J konstaterade att ”Vi ska vara glada med 0-0” när första halvlek led mot sitt slut.

I del 2 av berättelsen ökade intensiteten i matchen. Månstad spelade upp sig och skapade flera fina lägen. Från att det i första halvlek hade sett ut som att Länghem skulle ta hem matchen, verkade det nu ovisst hur poängen skulle komma att fördelas. Hur skulle det sluta?

Tänk dig nu att den här matchen vore en riktigt spännande bok, precis framför dig, i dina händer där du sitter i solstolen på bryggan. Sidorna blir allt färre, utgången är ännu oviss och du förväntar dig en riktigt rafflande upplösning… och så bara tappar du hela skiten ner i sjön. Ungefär så, fast inte riktigt ändå, kändes det när Länghem smällde in 4 mål under matchens sista kvart. All cred till länghemsspelarna, som inte bara orkade matchen ut utan som bjöd på riktigt fint lir, men jag pallar faktiskt inte skildra kollapsen närmre än så.

Berättelsens första 70 minuter tar vi med oss, men slutet släpper vi. Istället blickar vi framåt mot nästa del i serien: Hemmamatch på onsdag 19/8 då vi tar emot Ljungsarp hemma i Parken kl. 18.45.

I skrivande stund har vi ännu inte tagit beslut om hur vi ska förhålla oss till VFF:s nya riktlinjer gällande publik på matcher. Vi återkommer med besked så snart vi kan.