Sista matchen för den här säsongen spelades borta mot Ljungsarp.

MIF hade spring i benen, inledde matchen starkt och höll sedan i taktpinnen matchen igenom. Utdelningen kom i minut 31. Jag och Lucas stod bredvid plan och passade, när Alex joggade ut till hörnflaggan för att lägga hörnan. ”Alex!!” ropar Lucas och börjar rusa fram, men som härdad tvåbarnsfar lät Alex sig inte distraheras utan la in bollen mot mål, utåtskruvad, Marcus M satte skallen till och nickade distinkt in 0-1.

Det kunde blivit fler mål för MIF, som hade parkerat spelet på Ljungsarps planhalva. Ah, nu överdriver jag lite, men det var ett klart övertag för MIF. I 42:a minuten passade Johan in till Jacob , som dock fick en klassisk benskyddsträff så att bollen gick utanför mål.

Utökad ledning fick istället vänta till andra halvlek. Själv var jag fullt upptagen med att klappa på och drömskt kolla på min bebis… så jag missade när Mattias nätade (Sorry Mattias, du är också söt, det är inte det…). Jublet gick dock inte att ta miste på. Kul att se att det kom så många MIF:are för att heja fram sitt lag!

I 81:a minuten tilldömdes Ljungsarp straff efter att bollen oturligt studsade upp på handen på en MIF:are. Ljungsarps Karl Larsson slog bollen lågt till sitt vänster. Krogh slängde sig och var på bollen, men den studsade via honom inåt mål och studsade in över mållinjen. Snopet för MIF men det dröjde bara två minuter innan MIF hade ökat på till 1-3, då Mattias tryckte sig fram i djupled och skottade. Målvakten räddade men Jonas var framme på returen och tryckte bollen i mål. ”F*n va gött!” hördes över plan när slutresultatet var satt. Matchen kunde avslutats med ett mål till då Mattias åter satte fullt ös medvetslös-fart i djupet och skottade. Målvakten räddade igen och Gripen var framme på returen. Denna gång räddades dock bollen undan på mållinjen av en utespelare.

För att summera: Härligt att få avsluta en stark höstsäsong med vinst! Tack för den här säsongen grabbar – som alltid kul att följa er! En match är ju kvar – den årliga môsafotbollen, som spelas på lördag. Som vi alla vet kammar ju de äldre alltid hem segern, så där är ju utgången av matchen redan klar så att säga, men kämpa lerigt och väl yngre gardet!

Nu är säsongen över och vi tackar alla domare för att ni gör det möjligt för oss att spela. Dessutom: all cred till er som fixar och ställer upp kring laget, bredvid kortlinjen, i kiosken, administrativt…- ni är guld värda!

Vi avslutar med att gratulera Tranemo IF till seriesegern och önskar lycka till i division 5 nästa år!

Det här ska vara ett referat av hemmamatchen mot Marbäck, men jag hade hellre skrivit några rader om bortamatchen mot Dannike, så vi börjar där istället.

Ett litet problem bara: Jag var inte där och såg matchen mot Dannike. Det jag vet är att känslan var både ljuv och bitter när Marcus kom hem och berättade att de hade plockat tre poäng. Glädjande att höra, givetvis. Bittert att ha missat det.

Dannike hade tagit ledningen i 22:a minuten och knappt tio minuter senare var det kvitterat till 1-1, genom kapten Gurra. Resultatet stod sig halvleken ut, men i andra halvlek fick Mattias eld i baken och smäckte in två mål under loppet av lika många minuter. Spiken i kistan kom sedan i 71:a minuten, då lillebror Björendahl satte slutresultatet: 2-4. Härlig seger, där enda smolken i bägaren var det gula kortet på Gurra, som gjorde att han blev avstängd i kommande matchen, mot Marbäck. Men det finns ju värre saker att råka ut för här i livet. Att stå bredvid plan i Månstadparken, käka hamburgare och kolla fotboll, är inte fy skam det heller.

Så då kommer vi till Marbäcksmatchen. Lite manfall var det, men i år har vi ju faktiskt en ganska bred trupp så det var ändå fullt på bänken. I bortamötet mot Marbäck i våras blev det förlust, men eftersom vi då rodde i motvind, men nu fått vind i seglen, var förhoppningen att kunna plocka ytterligare tre poäng.

Inledningsvis var det dock mest Marbäck som tog för sig och skapade framåt, men MIF jobbade sig in i matchen och skapade flera bra lägen. Bland annat ett efter ca 30 minuter, då en fin spelsekvens mynnade ut i ett skott av Mackan J, där målvakten släppte retur. Jacob B dundrade fram men Marbäcks målvakt hann skopa upp bollen i famnen precis framför fötterna på Björendahl. Strax före halvtidsvilan hade MIF hörna och Daniel nickade ner bollen vid bortre stolpen, men räddades undan innan bollen gick i mål. Vad gäller Marbäcks chanser kan vi konstatera att vi säsongen igenom blivit bortskämda med, och fortsätter skämmas bort med snygga räddningar av Krogh.

Regnet bara öste ner och publiken trängde ihop sig på dansbanan eller under paraplyer. Det dåliga vädret till trots var stämningen ändå god. Ibland säger man att ”det var bättre förr” och det är väl sällan sant, men det är något speciellt med att ha Bror tillbaka i truppen – att höra den där peppande rösten över hela Månstaparken: ”Det är bra gubbar! Kom igen gubbar! Upp igen bara!”.

Andra halvlek hade knappt startat, och själv stod man i kön till hamburgarna, när det hördes på publiken att något hände. Mål!? Nej, tydligen bra läge för MIF: ”Nära, men ingen hare sköts” hördes det från slutet av kön. Utdelningen kom istället i 65:e minuten, då Jacob B kom drivande in mot mål och säkert placerade bollen i nätet.

Matchen var jämn, men kanske skulle MIF ändå kunna hålla undan? Njae, det blev snarare ett snopet slut. I 80:e minuten lämnade Krogh retur och Kamer Preteni satte 1-1. MIF tryckte på framåt med målsättningen att kamma hem vinsten och på så vis gå om Marbäck i tabellen. Det gav ytor för Marbäck och på stopptid var Preteni framme igen och satte då 1-2 efter en kontring.

Det blev med andra ord förlust i sista hemmamatchen, men nu ställer vi om till säsongens sista match. Den spelas borta mot Ljungsarp på lördag, 1 oktober, kl 12.00. Vi ses då!

Vårsäsongen gick trögt, med 5 poäng på 10 matcher. Hösten har startat dessto bättre - än så länge: full pott med 6 poäng på 2 matcher.

Sjötofta stod för motståndet denna bortamatch. De har gått bra i år, med 17 poäng plockade på de 9 matcher de spelade under våren. Det har resulterat i en 4:e plats i tabellen. Efter att ha slagit tabelltrean Grimsås några dagar tidigare var tabellplaceringar dock inget som tänktes på inför sjötoftamatchen. Det var ett taggat Månstad som anlände till Sjövalla och den medvind som verkat ha blåst upp med höstsäsongen tycktes inte ha mojnat.

Det dröjde inte mer än 7 minuter förrän MIF hade tagit ledningen. En annan hade precis hunnit släntra in på Sjövalla och tagit plats på bänken när Gurra, från halva plan, drog till med en långboll mot mål. Bollen dök mer än målvakten tycktes ha förväntat sig, tog i ribban, krockade med målvaktens rygg och plötsligt låg den i nätet. 0-1 till MIF och en härlig start på matchen.

I 27:e minuten fick Hugo en genomskärare i djupet. Han tog emot, väntade in målvakten och placerade distinkt bollen i mål. Nu var det ju ändå fredag, ingen skolkväll, så förhoppningsvis firades målet mer denna gång. Denne skribent såg dock på Instagram att lördagen ägnades åt det månstatrampet – och inför den kampen gäller det ju att vara utvilad. Där blev det tyvärr inte vinst för Hugo, men man kan ju inte vinna allt!

MIF spelade bra och byggde flera fina anfall. Samtidigt var Sjötofta vassa i omställningarna. I 34:e minuten kom en genomskärare i djupet till till en sjötoftaanfallare, som skottade lågt. Krogh kom dock ut och räddade snyggt med båda fötterna.

Andra halvlek såg spelmässigt ut som första, men målen uteblev. Sjötofta kom närmst att näta, men lyckades inte – dels på grund av Krogh som räddade, dels på grund av att marginalerna var på MIF:s sida när ett skott från en sjötoftaspelare tog ribba ut. Även om andra halvlek var målfattig var det en underhållande match med flera målchanser från båda lag. Skulle MIF utöka ledningen? Skulle Sjötofta ta sig ikapp? Spänningen satt i matchtiden ut men MIF:s 0-2 stod sig.

Ännu en härlig seger med andra ord, och vi satsar på att hålla farten uppe i kommande matcher. Näst på tur är Rångedala, tabelltvåan. Vi spelar borta, på Furuvi, kl. 12.00. Kom och heja fram MIF till ytterligare 3 poäng!

Sommaren hade inte släppt greppet än, men det var dags för höstsäsongen att dra igång. I första matchen stod Grimsås för motståndet. I våras slutade vårt möte 10-0 i Grimsås favör men för att summera båda matcher kan vi halvplagiera Askungen och säga: "Vad är en match mot Grimsås? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, å dötrist, å tråkig å alldeles, alldeles, underbar..." Sist var det alltså inget roligt möte alls, för vår del. Den här matchen skulle komma att bli desto bättre.

De första minuterna av matchen var det mer Grimsås än MIF, men Månstad var långt ifrån ofarliga. Under första 10 hann både Einar och Mattias få publiken att spänna nävarna och hålla andan den där sekunden man tänker ”nu blir det mål”. Dock ingen utdelning.

Ganska snabbt jämnade matchen ut sig och bjöd på högt tempo med många fina anfall. Det var Grimsås som drog längsta stråt i första dock, med 0-1 av Simon Berntsson i 19:e minuten. Det kom som resultat av ett snabbt anfall där Berntsson tog emot bollen nära mål och sköt mellan benen på Krogh, som hade kastat sig för att täcka. Bollen tog retligt på insidan av hans ben, tappade lite fart och rullade sedan över mållinjen. 10 minuter senare var Mattias framme igen vid Grimsås mål men sköt strax utanför. ”Det kommer, Mattias!”, manade Daniel J från båset och han hade rätt, men vi kommer till det lite senare.

Halvtidsvila/hamburgerpaus och sen var det på’t igen. 0-1 är ju ingenting att ta in, så länge spelet stämmer och chanserna kommer. Tyvärr var det återigen Grimsås som fick utdelning på en av sina chanser. I 59:e minuten ökade de på till 0-2, men MIF lät sig inte bromsas av det. Minuten senare reducerade Mackan J till 1-2 när han tog emot bollen utanför straffområdet. Han skruvade in bollen med vänstern, i målvaktens vänstra hörn precis vid stolpen. Själv hade jag styrt kosan hemåt p.g.a. son som behövde komma i säng, men jag hörde från säkra källor att målet var ”Assnyggt och otagbart”.

I 75:e minuten kom äntligen kvitteringen. MIF hade tilldömts frispark, som Gurra tog hand om. Han la bollen mot mål, målvakten klev ut men missbedömde bollbanan, och bollen seglade in i mål bakom honom. 2-2 men en glädje som varade i 5 minuter innan Grimsås åter hade tagit ledningen. Det var på ett inlägg, Krogh kom ut, men Hampus Björk nickade bollen förbi honom och in i mål. 2-3 men matchen var långtifrån över. I 86:e minuten kvitterade Månstad igen. Efter flera skarvnickar på rad kunde Hugo peta bollen i mål. Årets första för Hugo, som enligt halvsäkra källor dock inte skulle fira målet nämnvärt efter matchen, eftersom det vankades skola dagen efter.

Ni vet hur man ibland släpper in ett mål med bara några minuter kvar av matchtiden och tappar poäng? Vi har åkt på det några gånger, men denna gång var det Grimsås som fick stå med skägget i brevlådan. Minns ni att Daniel sa att målet skulle komma för Mattias? Det gjorde det, i 87:e minuten då Mattias smäckte upp bollen i nättaket. Inom loppet av två minuter fick Grimsås alltså se MIF inte bara kvittera till 3-3, utan ta ledningen med 4-3 i matchen.

De få återstående minuterna rann snabbt ut och strax därefter ljöd segersången från MIF:s omklädningsrum. En sjukt bra känsla. Tyngden efter förra mötet med Grimsås fick vi då lämna kvar i gruset vid Grimsborg, men känslan efter denna vinst kan få hänga kvar länge.

Efter denna starka inledning på höstsäsongen ser vi fram emot kommande drabbningar. Imorgon, fredag 26/8, väntar en nöt som inte brukar vara helt lätt att knäcka på bortaplan: Sjötofta. 18.30 blåser domaren igång matchen på Sjövalla. Vi ses där!

Så var det dags för sista matchen innan sommaruppehållet, och förhoppningsvis sista matchen när termometern visar 30 soliga grader.

Hössna/Timmele satte hög fart från start och tog ledningen redan efter 5 minuter. Det var på ett inlägg från vårt höger som bollen  nickskarvades mot mål och Emil Molteberg Vegborn kunde peta in bollen bakom Krogh.

Det dröjde till andra halvlek innan det blev mål igen, även denna gång genom Emil Molteberg Vegborn. Det såg ut att bli en tuff uppförsbacke för MIF när Hössna/Timmele några minuter senare dessutom tilldömdes straff. Skottet tog dock i stolpen så 2-0 stod sig.

Nästa mål signerades istället MIF. Det var i 60:e minuten som Mattias använde skallen på ett inlägg från vårt höger och nickade bollen rätt in i mål. 8 minuter senare la Mackan J en hörna och skruvade då bollen så den tog i bortre kryssribban och gick in. 2-2 och nu hade pendeln svängt – MIF hade vinden i ryggen och Hössna/Timmele hade fått se sin 2-0 ledning bli uppäten av hungriga MIF:are. Det verkade dock inte skaka om Hössna/Timmele spelarna. Knappa tio minuter efter Månstads 2-2-mål hade Hössna/Timmele åter skapat sig en tvåmålsledning, inom loppet av 2 minuter. Det var Hannes Wennerlund som satte både 3-2 och 4-2.

Sista 5 fick Hössna/Timmeles Erik Hallin sitt andra gula kort och därmed också utvisning. Månstad nätade två minuter senare. Mackan J tog hand om en frispark utanför straffområdet; slog bollen hårt längs backen vid sidan av muren och Martin kunde styra in bollen i mål. 4-3 och MIF jagade kvittering, men de avslutande minuterna rann snabbt ut och det blev Hössna/Timmele som fick med sig 3 poäng från matchen.

Nu tar vi sommaruppehåll och återkommer 22 augusti. Då tar vi emot Grimsås hemma i Parken. 18.30 är det som gäller. Vi ses då!

Nu har serien vänt och MIF skulle åter möta Tranemo. Sist lagen möttes vann Tranemo med 6-1 på hemmaplan och lagets Carl Johansson är nuvarande skytteligaledare. En tuff motståndare hade MIF alltså framför sig denna snorvarma dag.

Tidigare på dagen överhörde jag ett samtal mellan en MIF-spelare och en tranemobo, om vad det förväntades för typ av match. MIF-spelaren tippade förlust, Tranemo har ju trots allt vunnit alla sina matcher så här långt, men hoppades att MIF skulle dra fördel av sin rutin. Det hade ju nyss varit midsommar, och Tranemos yngre spelare kanske orutinerat hade överförfriskat sig. Med en rad varma dagar därefter kanske vätskebalansen fortfarande skulle vara i obalans, resonerade spelaren (oerhört seriöst).

Väl i Parken kunde vi i publiken njuta av/smälta bort i det varma vädret. Sparbanken Tranemo bjöd på både inträde samt kaffe och kaka, som denne skribent inte var sen att trycka i sig. Sonen fick en glass varav hälften smälte ner längs hans underarm. Personligen förväntade jag mig ingen höjdarmatch. I 30 graders värme brukar det inte bli speciellt bra spel eller hög fart på spelarna, oavsett lag de tillhör. Matchen inleddes dock oväntat underhållande. Det var från början fördel Tranemo, men Månstad stod emot bra och båda lag bjöd upp till ordentligt spel och skapade målchanser.

Efter vattenpausen 25 minuter in i halvleken är det oklart om Tranemos spelare piggnade till eller om benen hos MIF-spelarn började bli något tunga. Tranemo tryckte på allt mer och MIF fick främst rikta in sig på försvar. I 28:e minuten blev Tranemos Leart Ibishi framspelad i djupet och kom fri mot Krogh, som dock rusade ut och räddade. Bästa målchansen så långt i matchen och det var väl egentligen en tidsfråga innan Tranemo skulle näta. I 34:e minuten fick de tilldömt frispark strax utanför vårt straffområde. Bollen slogs i ribban och returen gick i mål, men målet dömdes bort för offside. Med tre minuter kvar till pausvila var Tranemos målspruta Carl Johansson framme på ett inspel och nickade bollen mot mål. Krogh räddade men lämnade retur, på vilken Johansson satte bollen i nättaket. Krogh hade stått för flera fina räddningar i halvleken men till sist var det skytteligaledaren som drog det längsta strået. När det sen blåstes av för pausvila, och kaksugna åskådare började dra sig mot kiosken, hördes en tranemosupporter konstatera att MIF:s målvakt var bäst på plan.

I andra halvlek fortsatte Tranemo att forcera framåt vilket gav både 0-2 och 0-3. I minut 65 blev Carl Johansson framspelad i djupet och han placerade bollen bakom Krogh. Tio minuter senare gjorde Lowe Stewart Walkin 0-3 efter ett klassiskt snett inåt bakåt-inspel. Månstad spelade sig in i matchen och skapade lite målchanser mot slutet av halvleken, bland annat skottade Martin på volley efter ett inspel från vårt höger, men tyvärr gick skottet lite för rakt på Tranemos målvakt.

Något mål blev det således inte för MIF i matchen. Tranemo fick nöja sig med tre mål och här är det ytterst oklart om någon orutin vad gäller vätskebalans spelade in eller ej. Mer troligt var det MIF:s insats, och speciellt Kroghs, som höll nere Tranemos målskörd. Summa summarum var MIF nöjda med insatsen, även om det alltid finns ett visst missnöje vid en förlust.

Imorgon, fredag 1 juli, spelar vi match borta mot Timmele kl. 19.00 i Idrottsparken. Efter den matchen är det sommaruppehåll, så passa på att åka och heja fram MIF!

Bilder från matchen, tagna av Kristin Drøbak Johansen:

Efter år på olika håll spelar numer Marcus och Mattias Johansson tillsammans i MIF. I matchen mot Ljungsarp blev de båda målskyttar.

Det är dock Marcus som är huvudpersonen i detta referat och denna match. Även om brorsan också blev målskytt så är det Mackan som återkommer i mina anteckningar om matchen mellan MIF och Ljungsarp.

Matchen inleddes ganska jämnt och det var två målsugna lag som drev på framåt. Första målet dröjde dock till minut 25, då MIF tilldelats straff. Mackan J lunkade fram och vi som stod i höjd med dansbanan kisade och sträckte på halsarna för att se mellan de gula och blå spelarna var han placerade bollen. När vi hörde ljudet av en boll som tog i målramen drog vi alla efter andan men av reaktionen från MIF-spelarna kunde vi utläsa att bollen var i mål. 1-0 till MIF – härligt!

Halvleken bjöd på fler målchanser och den bästa av dem stod Mackan J för. Han drev in framför straffområdet och drog till med ett snyggt skott med vänstern, men Ljungsarps målvakt kastade sig och lyckades famna bollen. Det skottet förtjänade ett bättre öde. Ja, tycker jag i alla fall. Tveksamt om Ljungsarps målis håller med.

Andra halvlek var bara två minuter gammal när MIF utökade till 2-0. Själv hade jag dragit mig till kiosken för att se om det fanns någon glass över sedan MIF-kubben (det fanns det!) och missade det hela. ”Men du kan ju inte gå till kiosken nu!” manade Ronja, medan jag osmidigt försökte vända om för att i alla fall se vilket lag det var som hade nätat. Efteråt fick jag berättat för mig att det var Jacob B som hade fått bollen i djupled, skottat men målvakten hade räddat. Mattias hade varit framme på returen och satt 2-0.

Spelet var fortsatt jämnt. Ljungsarp hade då rakt inte gett upp och MIF:arna körde för att både hålla nollan och för att utöka målskörden. Det yngre gardet i MIF slet med fart motsvarande duracellkaniner, eller som i en tecknad serie där allt man ser på spelaren är dammande cirklar där det borde funnits ben.

I 61:a minuten såg det ut att bli straff igen då Mackan J höll emot sin försvarare, vände runt men blev fälld precis när han tog sig över straffområdeslinjen. Dock ingen avblåsning och Ljungsarp satte fart mot vårt mål istället. Där stannade det upp lite men efter flera pass i sidled satte Joel Andersson bollen i nät. 2-1 och nu blev det så där onödigt spännande som man som ledande lag inte vill att det ska bli.

Sista tio tryckte Ljungsarp på allt mer. MIF försökte stå emot men orkade inte riktigt hela vägen. Medan solen gick i moln och knotten började invadera Parken radade Ljungsarp upp målchanser och det här scenariot känner vi tyvärr igen – förr eller senare kommer målet i baken. Vi hoppades på ”senare”, att domaren skulle hinna blåsa av innan bollen hittade in i vårt mål. Krogh, som blev inbytt med 15 min kvar av matchen, räddade inte bara en utan tre gånger. Till sist sket det sig dock. På stopptid spelade Ljungsarp in mot bortre stolpen där Karl Larsson satte 2-2 och matchens slutresultat. Kiligt, men sett till matchbilden ett rättvist resultat.

Nu tar vi kort paus för midsommarfirande, men måndag 27 juni kl. 19.00 är det dags för match igen. Denna gång tar vi emot Tranemo. Vi ses i Parken (det finns glass kvar)!

Tisdag kväll och dags för match borta mot Marbäck. Personligen hade jag ingen bra känsla i magen.

Jag vet inte om det är inbillning, eller om det faktiskt stämmer, men jag har fått för mig att vi brukar åka på stryk borta mot Marbäck. Av någon anledning går det helt enkelt inte bra för oss på Bäckavallen. Denna tisdagskväll stämde det.

Jag satt i gräset och bevittnade ett klassiskt ”alla på bollen”-spel. Spelare överallt och en boll som kunde anas mellan frenetiskt sparkande ben. Spelare som inte har koll på vilka som är i det egna laget eller vilket mål som är deras eget. Trots kaoset är det charmigt ändå. Ja, nu skriver jag inte om matchen mellan Marbäck och Månstad, utan om en helt vanligt träning för Tranemos pojkar födda -16 och -17. Jag satt med andra ord och tittade på min 5,5-åring när han och hans kamrater tränade fotboll. Eftersom vi dessutom skulle upp tidigt till förskolan dagen efter blev det ingen tripp till Marbäck för oss.

”Ah, jag skriver väl ett fusk-referat sen.” tänkte jag. När jag sen stod på kvällen och kokade jordgubbssylt, och röran kokade över (inget gott tecken), kom min käre man hem. Jag frågade hur matchen gick men fick bara en sammanbiten min till svar. Inget gott tecken det heller. Det slutade med att jag gick ut på Västgötafotbolls hemsida och kunde konstatera att det hade blivit förlust med 3-0.

Så… istället för ett matchreferat så väljer jag att (lite fritt) citera Alfred från berättelserna om Emil i Lönneberga: ”Det där matchreferatet, det tror jag vi tar å skiter i.”

Imorgon, måndag 20/6 är det dags för hemmamatch i Parken igen. Klockan 19.00 blåser domaren igång matchen mot Ljungsarp. Vi ses i Parken!

Det var högtidlig stämning den 6 juni i Månstadparken. Älgen hissade flaggan medan Julia Svansbo sjöng nationalsången och de 70 personer som kommit för att se MIF ta emot Dannike, stämde in i "Du gamla, du fria".

På planen stod lagen uppställda, riktade mot flaggan och troligen gick en och annan tanke om matchen genom huvudet på dem medan de lyssnade på sången. Bland de gulklädda stod lagkapten Gurra, som enligt uppgift var mer sugen än någonsin. Inte på nationalsång, inte på hamburgare, inte på något som icke är lämpligt att nämna i ett matchreferat – utan på att göra mål.

På tal om ingenting användes i de klassiska verken Illiaden och Odyssén något som kallas för ”stående epitet”. Eftersom jag är svensklärare i stor saknad av elever och undervisning efter veckans student, fick jag ett infall att använda det även i detta referat. Därför följer härmed berättelsen om ”den sugne Gurra”, hans lag och det anrika Månstaparken…

Det är inte konstigt att MIF-spelarna var sjukt sugna på att göra mål denna dag; att de var trötta på måltorkan och de uteblivna poängen. Nu skulle det lossna. Så var det bara. Känslan bör dock ha varit ömsesidig, då Dannike också har haft en kämpig inledning på den här säsongen.

Det tog ungefär 2 minuter för MIF att få bollen i nät. Den rappe Leo bröt ett uppspel av Dannike, la in bollen mot den snabbfotade Alex som förlängde till sugne Gurra, som i sin tur vinklade in bollen över mållinjen. 1-0 till MIF och den uppsjungna publiken jublade.

Knappt 20 minuter senare hördes Daniel J glatt och högljutt fråga sig ”Vad fan gör han?!” när artisten Einar volleyskottade in 2-0 till MIF. Härligt med utdelning! Smolken i bägaren kom dock enbart minuten senare, när Dannike reducerade till 2-1. De la en boll högt i djupet, den hete Krogh kom ut och boxade undan den, men råkade i samma veva klappa till anfallaren, vilket resulterade i straff för Dannike. Elias Carlsson klev fram och satte bollen högt. Krogh slängde sig i rätt hörn, men lyckades inte nå bollen.

2-1 är ett resultat som speglade matchen väl. MIF skapade fler chanser än Dannike, vilket hade resulterat i en rättvis ledning, men generellt kan man säga att publiken denna dag bjöds på en mycket händelserik match, med många chanser för båda lag.

I 26:e minuten tilldömdes MIF frispark strax utanför Dannikes straffområde. Sugne Gurra klev fram och sköt bollen längs marken, så den skruvade sig runt muren och precis in vid stolpen, bredvid en snopen dannikemålvakt. 3-1 till MIF – ett resultat som stod sig halvleken ut.

Andra halvlek blev inte lika målrik som första, men minst lika underhållande. Publiken fick se spelet svänga fram och tillbaka, och flera målchanser. I minut 64 till exempel, la vänsterfotade Felix en hörna där den välfriserade Daniel M nickade men bollen rensades bort på mållinjen. Minuten senare kom Dannike igenom MIF-försvaret, men den vikingskäggige Krogh slängde sig och räddade skottet från dannikespelaren.

I 70:e minuten vred den snabbfotade Alex upp i Dannikes straffområde, men blev fasthållen. Straff till MIF och nu klev den sugne Gurra fram igen och satte säkert 4-1. Tre minuter senare reducerade dock Dannike på nytt, genom spel snett inåt-bakåt och mål av Leo Diez Lagula.

Med tanke på matchbilden blev det nu onödigt spännande. Nog för att MIF hade en tvåmålsledning, men ändå. Mycket kan hända under matchens sista minuter. Speciellt i division sex och speciellt de dagar då det är lite extra varmt och spelarna inte riktigt är vana vid det. Minuten efter 4-2-målet var Dannike nära att näta igen. ”Där hade vi tur!” konstaterade ”slösa inte med slödrycken” Bagarn från bänken medan den nervöst vankande Daniel J nötte upp gräsmattan vid sidan av plan.

4-2 blev dock slutresultatet och lyckliga MIF-spelare och -supportrar kunde konstatera att 3-poängaren äntligen var ett faktum.

Imorgon, tisdag 14 juni kl. 19.00 spelar vi borta mot Marbäck på Bäckavallen. Förhoppningsvis är spelarna lika sugna på mål och vinst då. Kom och heja fram MIF till ännu en vinst!

Sol och värme, men inte så där obehagligt varmt som det kan kännas när man spelar match på sommaren, utan helt perfekt. Livet på en pinne.

Hela känslan av matchen kan beskrivas så här: Tänk dig att du sitter ute, en alldeles lagom varm dag, med en glass i handen. Solen värmer. Så här kunde det alltid vara. Och precis när man ska ta första bettet av glassen så glider den av pinnen och ramlar ner i gräset.

Missförstå mig rätt – det var en underhållande match som bjöds på i Månstadparken denna onsdagskväll. Både MIF och Rångedala spelade rolig fotboll och skapade chanser framåt. Redan i 2:a minuten satt bollen i nät, när Bonander hade lobbat över Rångedalas målvakt. Tyvärr blev målet bortdömt för offside.

5 minuter senare såg det ut att bli Rångedala som skulle ta ledningen istället. På en hörna nickades bollen ner mot mål, men Krogh slängde sig och hann putta undan bollen när den var halvvägs över mållinjen. I minut 15 var det dags för vass chans åt andra hållet: Hugo spelade in från vänster till en fri Bonander, men Rångedalas målvakt räddade.

Trots många återbud inför matchen (skador osv) var det gott om spelare vid bänken. Daniel M värmde upp och var sugen – både på spel och på hamburgare. Ja, vem var inte det?

I 19:e minuten nickade en rångedalaback hemåt. Theo var snabb fram och fick fatt i bollen precis framför målvakten, men när han skulle runda honom lyckades målvakten ändå nå bollen och skicka ut den till hörna, vilken inte gav någon utdelning. I 24:e minuten spelade Rångedala in bollen från sitt höger och den nickades ner mot mål, men gick utanför. Strax innan paus var Daniel M inne på plan och fick ett läge. En rångedalaförsvarare fipplade med bollen, så Leo tjuvade åt sig den och spelade in till Daniel M, vars skott målvakten dock plockade.

Så vände matchen fram och tillbaka. Trots en chansrik första halvlek var det dåligt med utdelning.  Något förvånat fick vi efter 45 minuter konstatera att halvleken redan var förbi. Tiden går fort när man har roligt, heter det ju, och det var kul att titta på. Inte för att det blev tråkigt sen, men i en sådan här match så kommer ju målet förr eller senare och det är väl slumpen som avgör vilket av lagen som plötsligt har marginalerna på sin sida. Den här gången var det Rångedala. Andra halvlek hade till sin början sett ut som första, med chanser åt båda lag, men när andra halvleken blev dryga kvarten gammal kom så första målet. För Rångedala. De spelade bollen ut åt höger, Krogh rusade ut, men spelades förbi. Miche kastade sig men Hampus Aqvilin kunde sätta 0-1 till Rångedala.

Det hade kunnat bli så att MIF inte långt efter kvitterade. Det hade kunnat bli en riktig nagelbitare ända in i slutet. Men så blev det inte. Det blev istället precis så där som det inte får bli, men som det lätt blir när man haft många chanser men inte satt dem. När Rångedala efter många chanser fick utdelning började energin pysa ur MIF-laget som luften ur en heliumballong. Det var inte på något sätt en kollaps, men spetsen i anfallet och den genuina tron på att MIF-målet skulle komma, saknades.

Visst fanns det fler chanser i halvleken, för båda lag. Exempelvis var sista händelsen i matchen att Einar tog emot bollen i mitten, strax utanför straffområdet, vände upp och sköt. En träffande sammanfattning av matchen för MIF:s del – så nära, men bollen hamnade utanför målramen.

Som sagt, som att sitta där med pinnen kvar i handen och glassen i gräset. Man förstår inte riktigt vad som hände, men blir lätt irriterad. En stund. Tills man kommer på att det finns fler glassar i frysen. Det är surt och tungt att bli utan poäng, men vi spelade bra och ska ta med oss det till nästa match. Det är några dagar dit: 6 juni är det dags att ses i Parken igen. Kl 17.00 drar matchen igång! Vi möter Dannike, som precis som vi har haft en tuff start poängmässigt.

Vi ses i Parken 6 juni!

Äntligen match hemma i Parken igen!

Det är väl det en får glädja sig åt – att man fick komma till match i Parken. Att det känns något sånär som vanligt efter åren av pandemi. Matchenresultatet är inget vi gläds över, men nu går jag händelserna i förväg.

Vi backar bandet till cirka 10 minuter innan matchen startade. Mackan J slog sig ner bredvid mig och Lucas. Eftersom han har ont i baklåret var han inte med idag heller. ”Men Marcus ska vara med, eller?” frågade han och ”Ja” svarade jag – ovetandes om att jag ljög. För då kom han släntrande mot oss – ombytt och med MIF-dressen över shorts och t-shirt. I fel skor. Joggingskor. Skadan i vaden hade tydligen gått upp igen redan på uppvärmningen. När matchen sedan drog igång såg jag Alex Öberg några armlängder bort. Även han i fel skor. På grund av skada var även han åskådare. Någon frågade senare under matchen om Pontus, som fortfarande väntar på besked om sitt knä. Det slog mig hur många det är som är på fel sida om de vita linjerna. Många skador, så här tidigt i säsongen, är inget gott tecken.

Nåväl, till matchen. Vi spelade rätt bra i första halvlek. Sjötofta också, dock. Det skapades målchanser för båda lag. Några av våra bättre var en stolpträff av Casper i 10:e minuten och när Einar i 32:a la ett inspel på backen mot bortre stolpen, mot Bonander, men Sjötoftas målvakt hann precis före honom och kunde glidtackla bort bollen. Strax efteråt hördes Daniel konstatera från båset att vi behövde 1-0 nu. Så sant, så. Risken med att skapa chanser men inte sätta bollen i nät är ju att det börjar spöka i huvudet. Eller att man knäcks av ett eventuellt mål i baken.

I 40:e minuten nickade Gurra mot mål, men bollen tog i ribban. Mållöst blev det i första halvlek. Paus och dags för fika! God kaka från kiosken och mutade den kräsne sonen med ostbågar. Mer kaka till mig! Inte hann man fika klart innan andra halvlek var igång och Sjötofta hade satt 0-1 genom Kevin Andersson. Vad 17 hände där?

Det kämpades tappert i MIF och kvitteringen var nära vid flera tillfällen. I 65:e gick Einar på boll vid ett långt inkast, och han nickade ner bollen mot mål, men den smet precis utanför stolpen. Med sekunderna kvar av matchen lossade Martin Larsson av ett hårt och högt skott, ur snäv vinkel, men även här gick bollen utanför. Domaren blåste av. Matchen var över. Jag hade velat skriva att det kändes orättvist, men det gjorde det tyvärr inte. 0-1 kändes rättvist. 1-1 hade också känts rättvist, men då är man ju lite partisk. Sjötofta spelade bra och förtjänade de 3 poängen.

På vägen uppför backen, ut från Parken och mot bilen, bytte jag några ord med dagens domare. Det samtalet förbytte ändå den tråkiga känslan mot en bra. Han lyfte hur kul det är med små lag som håller igång. Ja, svarade jag, det är kul att vi har folk till ett lag, även om det just nu inte går så bra resultatmässigt. ”Men det kanske inte är det viktiga” poängterade han och fortsatte med hur bra stämning det verkar vara här – att det aldrig är skitsnack eller gnäll på matcherna, att det finns en gemenskap som är värd mer.

På onsdag, 18 maj, är det dags för match i Parken igen! Kl 19.00 är det som gäller – då står Rångedala för motståndet.