De två bröderna J
Efter år på olika håll spelar numer Marcus och Mattias Johansson tillsammans i MIF. I matchen mot Ljungsarp blev de båda målskyttar.
Det är dock Marcus som är huvudpersonen i detta referat och denna match. Även om brorsan också blev målskytt så är det Mackan som återkommer i mina anteckningar om matchen mellan MIF och Ljungsarp.
Matchen inleddes ganska jämnt och det var två målsugna lag som drev på framåt. Första målet dröjde dock till minut 25, då MIF tilldelats straff. Mackan J lunkade fram och vi som stod i höjd med dansbanan kisade och sträckte på halsarna för att se mellan de gula och blå spelarna var han placerade bollen. När vi hörde ljudet av en boll som tog i målramen drog vi alla efter andan men av reaktionen från MIF-spelarna kunde vi utläsa att bollen var i mål. 1-0 till MIF – härligt!
Halvleken bjöd på fler målchanser och den bästa av dem stod Mackan J för. Han drev in framför straffområdet och drog till med ett snyggt skott med vänstern, men Ljungsarps målvakt kastade sig och lyckades famna bollen. Det skottet förtjänade ett bättre öde. Ja, tycker jag i alla fall. Tveksamt om Ljungsarps målis håller med.
Andra halvlek var bara två minuter gammal när MIF utökade till 2-0. Själv hade jag dragit mig till kiosken för att se om det fanns någon glass över sedan MIF-kubben (det fanns det!) och missade det hela. ”Men du kan ju inte gå till kiosken nu!” manade Ronja, medan jag osmidigt försökte vända om för att i alla fall se vilket lag det var som hade nätat. Efteråt fick jag berättat för mig att det var Jacob B som hade fått bollen i djupled, skottat men målvakten hade räddat. Mattias hade varit framme på returen och satt 2-0.
Spelet var fortsatt jämnt. Ljungsarp hade då rakt inte gett upp och MIF:arna körde för att både hålla nollan och för att utöka målskörden. Det yngre gardet i MIF slet med fart motsvarande duracellkaniner, eller som i en tecknad serie där allt man ser på spelaren är dammande cirklar där det borde funnits ben.
I 61:a minuten såg det ut att bli straff igen då Mackan J höll emot sin försvarare, vände runt men blev fälld precis när han tog sig över straffområdeslinjen. Dock ingen avblåsning och Ljungsarp satte fart mot vårt mål istället. Där stannade det upp lite men efter flera pass i sidled satte Joel Andersson bollen i nät. 2-1 och nu blev det så där onödigt spännande som man som ledande lag inte vill att det ska bli.
Sista tio tryckte Ljungsarp på allt mer. MIF försökte stå emot men orkade inte riktigt hela vägen. Medan solen gick i moln och knotten började invadera Parken radade Ljungsarp upp målchanser och det här scenariot känner vi tyvärr igen – förr eller senare kommer målet i baken. Vi hoppades på ”senare”, att domaren skulle hinna blåsa av innan bollen hittade in i vårt mål. Krogh, som blev inbytt med 15 min kvar av matchen, räddade inte bara en utan tre gånger. Till sist sket det sig dock. På stopptid spelade Ljungsarp in mot bortre stolpen där Karl Larsson satte 2-2 och matchens slutresultat. Kiligt, men sett till matchbilden ett rättvist resultat.
Nu tar vi kort paus för midsommarfirande, men måndag 27 juni kl. 19.00 är det dags för match igen. Denna gång tar vi emot Tranemo. Vi ses i Parken (det finns glass kvar)!