På planen stod lagen uppställda, riktade mot flaggan och troligen gick en och annan tanke om matchen genom huvudet på dem medan de lyssnade på sången. Bland de gulklädda stod lagkapten Gurra, som enligt uppgift var mer sugen än någonsin. Inte på nationalsång, inte på hamburgare, inte på något som icke är lämpligt att nämna i ett matchreferat – utan på att göra mål.

På tal om ingenting användes i de klassiska verken Illiaden och Odyssén något som kallas för ”stående epitet”. Eftersom jag är svensklärare i stor saknad av elever och undervisning efter veckans student, fick jag ett infall att använda det även i detta referat. Därför följer härmed berättelsen om ”den sugne Gurra”, hans lag och det anrika Månstaparken…

Det är inte konstigt att MIF-spelarna var sjukt sugna på att göra mål denna dag; att de var trötta på måltorkan och de uteblivna poängen. Nu skulle det lossna. Så var det bara. Känslan bör dock ha varit ömsesidig, då Dannike också har haft en kämpig inledning på den här säsongen.

Det tog ungefär 2 minuter för MIF att få bollen i nät. Den rappe Leo bröt ett uppspel av Dannike, la in bollen mot den snabbfotade Alex som förlängde till sugne Gurra, som i sin tur vinklade in bollen över mållinjen. 1-0 till MIF och den uppsjungna publiken jublade.

Knappt 20 minuter senare hördes Daniel J glatt och högljutt fråga sig ”Vad fan gör han?!” när artisten Einar volleyskottade in 2-0 till MIF. Härligt med utdelning! Smolken i bägaren kom dock enbart minuten senare, när Dannike reducerade till 2-1. De la en boll högt i djupet, den hete Krogh kom ut och boxade undan den, men råkade i samma veva klappa till anfallaren, vilket resulterade i straff för Dannike. Elias Carlsson klev fram och satte bollen högt. Krogh slängde sig i rätt hörn, men lyckades inte nå bollen.

2-1 är ett resultat som speglade matchen väl. MIF skapade fler chanser än Dannike, vilket hade resulterat i en rättvis ledning, men generellt kan man säga att publiken denna dag bjöds på en mycket händelserik match, med många chanser för båda lag.

I 26:e minuten tilldömdes MIF frispark strax utanför Dannikes straffområde. Sugne Gurra klev fram och sköt bollen längs marken, så den skruvade sig runt muren och precis in vid stolpen, bredvid en snopen dannikemålvakt. 3-1 till MIF – ett resultat som stod sig halvleken ut.

Andra halvlek blev inte lika målrik som första, men minst lika underhållande. Publiken fick se spelet svänga fram och tillbaka, och flera målchanser. I minut 64 till exempel, la vänsterfotade Felix en hörna där den välfriserade Daniel M nickade men bollen rensades bort på mållinjen. Minuten senare kom Dannike igenom MIF-försvaret, men den vikingskäggige Krogh slängde sig och räddade skottet från dannikespelaren.

I 70:e minuten vred den snabbfotade Alex upp i Dannikes straffområde, men blev fasthållen. Straff till MIF och nu klev den sugne Gurra fram igen och satte säkert 4-1. Tre minuter senare reducerade dock Dannike på nytt, genom spel snett inåt-bakåt och mål av Leo Diez Lagula.

Med tanke på matchbilden blev det nu onödigt spännande. Nog för att MIF hade en tvåmålsledning, men ändå. Mycket kan hända under matchens sista minuter. Speciellt i division sex och speciellt de dagar då det är lite extra varmt och spelarna inte riktigt är vana vid det. Minuten efter 4-2-målet var Dannike nära att näta igen. ”Där hade vi tur!” konstaterade ”slösa inte med slödrycken” Bagarn från bänken medan den nervöst vankande Daniel J nötte upp gräsmattan vid sidan av plan.

4-2 blev dock slutresultatet och lyckliga MIF-spelare och -supportrar kunde konstatera att 3-poängaren äntligen var ett faktum.

Imorgon, tisdag 14 juni kl. 19.00 spelar vi borta mot Marbäck på Bäckavallen. Förhoppningsvis är spelarna lika sugna på mål och vinst då. Kom och heja fram MIF till ännu en vinst!