Jag har flera gånger skrivit om att det är något speciellt med MIF, med fotbollen och gemenskapen däromkring, men vad är det som gör fotbollen så speciell? Det har precis blivit april när jag skriver den här texten, uppkrupen i soffan under en filt och iklädd min Powerwolftröja med texten “Metal is my religion”.
Som många kanske vet är Sverige världens mest sekulariserade land. Vi är alltså det minst religiösa landet i världen. Eller? Ja, i alla fall om vi talar om traditionell religion. Breddar vi begreppet är det en annan femma. Nog för att jag gillar att lyssna på Powerwolf, och i MIF är det ju en oskriven regel att hårdrock är musikstilen som gäller, men jag kan inte påstå att metal är min religion. Men fotbollen kanske är det?
Religionsprofessorn Harold Y Vanderpool har tagit fram 10 kriterier för en religion och jag skulle vilja påstå att de stämmer in rätt väl på fotbollen. Det finns (1) en tro på något heligt, i form av tron på det perfekta spelet – ni vet när allt bara stämmer, det flyter på och vi blir ostoppbara. Det finns (2) en sammanhållen världsbild där MIF är laget i våra hjärtan (om du som läser nu inte är supporter av dagens motståndarlag). Det finns (3) etiska värderingar, om hur vi agerar och talar till varandra, på och utanför plan. Vi (4) beskyddas av spelidén, tränarens guidning, domaren eller av det faktum att vi spelar på den trygga hemmaplanen. Vi (5) når frälsning med det avgörande segermålet, ser (6) symboler på matchdräkten i form av MIF-loggan och (7) utför riter som att samlas innan matchen, sjunga segersången efter vinst eller smaska på den obligatoriska hamburgaren från kiosken.
Framförallt finns det (8) särskilda känslor kopplat till fotbollen. Som Erik Niva uttryckte det i sitt sommarprat kan känslan vid en vinst, som när han såg Tottenham sätta segermålet mot Ajax i 96:e minuten, i semifinalen i Champions league 2019, vara en “utomkroppslig upplevelse där det världsliga bokstavligt talat upphörde och jag liksom svävade där ovanför”. Kanske har du någon gång känt så, kanske har du det framför dig, men fotbollen kan generera känslor som vi möjligen inte kan hitta någon annanstans. Till sist tror jag också vi kan känna igen oss i att fotbollen för oss (9) känns unik – inget annat lag är som det vi håller av mest och den känsla av (10) gemenskap som finns i och runt ett lag eller en förening är något alldeles extra. Att hitta rätt lag eller förening är att hitta hem.
Nu kanske ni tänker att jag är galen, eller att jag är någon som propagerar religion till varje pris. Ni får tro vad ni vill, men jag tror att du som läser detta känner som jag när det kommer till fotboll: Det är något speciellt. Kalla det religion eller kalla det något annat. När man väl tagit ett lag till sitt hjärta så förblir det där.
Ursprungligen publicerad i årets programblad
Kategori: Nyheter
