Ja, jag måste väl nämna något om matchen också. Vid det här laget har vi gått vidare och lämnat den bakom oss, och jag funderade ärligt talat på att helt enkelt ”glömma bort” att skriva det här referatet.

Vi kan väl sammanfatta den så här: Vi var inte med på tåget. Alls. Match två dagar tidigare hade skapat seg knäck i MIF:arnas ben. De försökte, men var och en för sig ger ingen bra utdelning. Sjötofta spelade som ett lag medan MIF:arna kämpade var för sig och inte hittade något fungerande spel.

Men, inte något ont som inte har något gott med sig, eller var det tvärtom? Det gäller ju att plocka russinen ur kakan: glöm det dåliga och ta med det som var bra. Lyckan var hyfsat kortvarig, men ändock där när Pontus passade fram till Mackan J i 32:a minuten och han satte bollen i nät. En sjötoftaspelare svor och det tog mig flera ”Va, vad sa du?!” till min snart fyraårige son innan han halvskrek och jag till slut hörde: ”Vad säger han FAN för!?!” Så nu har han lärt sig ett nytt ord och som svensklärare vet jag ju hur viktigt ett brett och varierat ordförråd är.

3-1 i paus och därefter en andra halvlek där det egentligen bara var för Sjötofta att ro matchen i hamn. Trötta och uppgivna tog vi helg och nu har vi laddat om inför morgondagens möte mot Redväg. Parken kl. 18.30 är det som gäller, och vi tar emot (max) 50 personer i publiken. Kom och heja fram oss!