Äntligen match hemma i Parken igen!

Det är väl det en får glädja sig åt – att man fick komma till match i Parken. Att det känns något sånär som vanligt efter åren av pandemi. Matchenresultatet är inget vi gläds över, men nu går jag händelserna i förväg.

Vi backar bandet till cirka 10 minuter innan matchen startade. Mackan J slog sig ner bredvid mig och Lucas. Eftersom han har ont i baklåret var han inte med idag heller. ”Men Marcus ska vara med, eller?” frågade han och ”Ja” svarade jag – ovetandes om att jag ljög. För då kom han släntrande mot oss – ombytt och med MIF-dressen över shorts och t-shirt. I fel skor. Joggingskor. Skadan i vaden hade tydligen gått upp igen redan på uppvärmningen. När matchen sedan drog igång såg jag Alex Öberg några armlängder bort. Även han i fel skor. På grund av skada var även han åskådare. Någon frågade senare under matchen om Pontus, som fortfarande väntar på besked om sitt knä. Det slog mig hur många det är som är på fel sida om de vita linjerna. Många skador, så här tidigt i säsongen, är inget gott tecken.

Nåväl, till matchen. Vi spelade rätt bra i första halvlek. Sjötofta också, dock. Det skapades målchanser för båda lag. Några av våra bättre var en stolpträff av Casper i 10:e minuten och när Einar i 32:a la ett inspel på backen mot bortre stolpen, mot Bonander, men Sjötoftas målvakt hann precis före honom och kunde glidtackla bort bollen. Strax efteråt hördes Daniel konstatera från båset att vi behövde 1-0 nu. Så sant, så. Risken med att skapa chanser men inte sätta bollen i nät är ju att det börjar spöka i huvudet. Eller att man knäcks av ett eventuellt mål i baken.

I 40:e minuten nickade Gurra mot mål, men bollen tog i ribban. Mållöst blev det i första halvlek. Paus och dags för fika! God kaka från kiosken och mutade den kräsne sonen med ostbågar. Mer kaka till mig! Inte hann man fika klart innan andra halvlek var igång och Sjötofta hade satt 0-1 genom Kevin Andersson. Vad 17 hände där?

Det kämpades tappert i MIF och kvitteringen var nära vid flera tillfällen. I 65:e gick Einar på boll vid ett långt inkast, och han nickade ner bollen mot mål, men den smet precis utanför stolpen. Med sekunderna kvar av matchen lossade Martin Larsson av ett hårt och högt skott, ur snäv vinkel, men även här gick bollen utanför. Domaren blåste av. Matchen var över. Jag hade velat skriva att det kändes orättvist, men det gjorde det tyvärr inte. 0-1 kändes rättvist. 1-1 hade också känts rättvist, men då är man ju lite partisk. Sjötofta spelade bra och förtjänade de 3 poängen.

På vägen uppför backen, ut från Parken och mot bilen, bytte jag några ord med dagens domare. Det samtalet förbytte ändå den tråkiga känslan mot en bra. Han lyfte hur kul det är med små lag som håller igång. Ja, svarade jag, det är kul att vi har folk till ett lag, även om det just nu inte går så bra resultatmässigt. ”Men det kanske inte är det viktiga” poängterade han och fortsatte med hur bra stämning det verkar vara här – att det aldrig är skitsnack eller gnäll på matcherna, att det finns en gemenskap som är värd mer.

På onsdag, 18 maj, är det dags för match i Parken igen! Kl 19.00 är det som gäller – då står Rångedala för motståndet.

Dags för bortamatch mot Grimsås och årets första match på naturgräs!

Personligen älskar jag naturgräs. Denna förkärlek till det äkta underlaget är emellertid helt ovidkommande i nedanstående referat, så nog om det.

Vi visste sedan innan att det här skulle bli en mycket tuff match. Dels utgick från att Grimsås skulle ha eld i baken från sin visit i division 5 förra året, dels brukar vi helt enkelt få det svårt när vi spelar på Grimsborg.

Men vi tror på det här.

Månstad börjar matchen bra. Grimsås försöker rulla igång sitt spel och sätta högt tempo, men MIF krymper ytorna, är snabba in i press och sätter på så vis lite käppar i hjulet för Grimsås. Den positiva känslan av ”det här kan nog bli ganska bra” rubbas dock lite när 1-0 till Grimsås sätts redan i 10:e minuten. På ett inspel är vi först på bollen, men lyckas inte rensa undan. Istället tar Sebastian Folke fatt i bollen och lägger den stolpe in i mål.

Skit ock, men vi spelar i alla fall bra.

23:e minuten. Grimsås spelar in bollen mot bortre stolpen. En gulklädd tar emot den men får inte ordning på fötter och boll så Melvin Örn kliver fram och sätter bollen i nät. 2-0 till Grimsås.

Nu blir det tufft.

28:e minuten. En djupledspass och bollen ser ut att gå över vår kortlinje, men den gulklädde yttern kör i 100 knyck och hinner upp den innan dess. Han spelar in och Viktor Ekdal sätter 3-0 till Grimsås.

Nu börjar Grimsås nöta ner MIF-försvaret.

41:a minuten. En snabb boll i djupet av Grimsås och innan MIF-försvararna hinner vända om är Sebastian Folke framme vid straffområdet. Krogh kommer ut men kan inte göra mycket åt situationen. 4-0 till Grimsås.

Paus hade suttit bra nu.

43:e minuten: GIF:s Viktor Ekdal har hög fart på högerkanten, skär in och sätter 5-0 med ett lågt skott. ”Vad fan är det som händer?” undrar Johannes, som värmer upp vid båset. Det kan man verkligen undra. Grimsås spel påminner om den där metaforen där en kniv går genom smör en varm sommardag.

44:e minuten: 6-0 till Grimsås.

Nu hinner jag inte med.

–

Dags för andra halvlek – nya tag och lite byten – ny energi!

Det går 3 minuter, sen fälls en grimsåsspelare i vårt straffområde. Melvin Örn lägger en kylig straff, lågt ut mot stolpen. 7-0.

Det kunde ju börjat bättre.

64:e minuten: Mattias fälls utanför Grimsås straffområde. Gurra lägger den och skruvar bollen mot bortre krysset, men bollen går över ribban.

Nära skjuter ingen hare, men någon decimeter lägre kunde väl bollen gått? Som om det inte är nog med elände har Krogh fått ont i handleden och måste kliva av. Tur vi har Rasmus som hoppar in!

75:e minuten: David Johansson sätter 8-0 till Grimsås genom ett snyggt, högt skott mot bortre stolpen.

Nu går det inte längre. Finns det något att trösta sig med? Visst ja, jag har ostbågar i ryggsäcken. Fram med dem.

77:e minuten: 9-0 till Grimsås efter ett skott av Ludvig Johansson, där bollen smiter under armen på Rasmus och går in i mål.

Alltså… Nu räcker det.

Fokus på det positiva: ”Bra att de inte har någon resultattavla” skojar Daniel M vid bänken och det får oss på bättre humör. Man får ju ta matchen för vad det är: Ett möte i division 6. Inte OS direkt. Vad gör väl det här resultatet om hundra år. Vi är många spelare och alla får speltid, kommer Daniel M senare konstatera efter matchen. Alla vill spela och alla får spela. Sällskapet på läktaren är ju inte fy skam det heller. Jag sitter bredvid det Daniel J benämner som ”skadegänget”: Rönn, Mackan J och Mackan M.

85:e minuten. Hårt skott från vänster sida i straffområdet resulterar i Sebastian Folkes tredje mål för kvällen och 10-0 till Grimsås.

Nä, nu skiter vi i det här. Blås av matchen. Jag ska hem och käka choklad.

Grimsåsmatchen lägger vi bakom oss och istället fokuserar vi framåt, på torsdag 12 maj. 19.00 är det äääääntligen dags för match hemma i Parken! Sjötofta står för motståndet. Ses i Parken på torsdag!

Eftersom gräset i Parken inte var riktigt redo än tog vi emot Hössna/Timmele "hemma" på konstgräset på Dalshov.

Hössna/Timmele tog inledningsvis initiativet i matchen, men halvvägs in i första halvlek fick de en man utvisad och straff dömd mot sig, när deras Alexander Josefsson drog ner Alen i straffområdet. Gurra förvaltade straffen och satte bollen i nät högt till vänster, ”som om han inte gjort annat förut” enligt Alex Öberg, som på grund av skada följde matchen från läktaren.

11 MIF:are mot 10 Hössna/Timmelespelare gjorde att MIF tog över i matchen men de fick inte helt till sitt spel, utan stördes av de rödkläddas fysiska närkampsspel.

I andra halvlek inledde Hössna/Timmele starkt. I Minut 50 skapade de ett läge att kvittera, men bollen träffade utsidan av stolpen. Även MIF träffade virket, när Alens skott 2 minuter senare tog insida stolpe -ut.

MIF jobbade sig in i halvleken och avslutade starkt. Ny målchans när Rickard vann duell mot ytterback och avslutade, dock strax utanför mål.

Det såg ut som att MIF:s ledning skulle hålla matchen ut, men på stopptid rann Hössna/Timmele igenom vårt försvar, Krogh kom ut men tog tyvärr både boll och spelare. Straff till Hössna/Timmele och Gustav Isaksson sköt bollen ribba in bakom Krogh. 1-1 och två minuter senare var matchen över.

Trots känslan av att vi snarare förlorade 2 poäng än vann 1, får vi fokusera på att vi nu kommit igång med att plocka poäng. Nästa match spelar vi borta mot Grimsås. Fredag 6 maj kl. 19.00 är det som gäller. Vi ses där!

P.S. Du har fortfarande chansen att bli målsponsor – gissa antal mål vi gör denna säsong, med chans att vinna pris, och sponsra oss med ynka 10 kr per mål vi gör denna säsong. Kontakta närmste spelare eller MIF på Facebook.

Den 4:e juli 2021 skrev jag i ett referat att jag ville göra slut och inte fortsätta som referatskrivare mer. Att det fanns någon annan (Svenljunga IK). Men nu har vi gått skilda vägar och jag undrar, med hjärtat i utsträckta, kupade händer, om ni kan tänka er att ta mig tillbaka? Ett hjärta som ju, ärligt talat, aldrig har lämnat MIF.

För några veckor sedan gick jag på promenad i skogen, efter regnet, och kände den där oslagbara doften av blött gräs och lite lera. Precis som det brukar lukta när man på försäsongen tar de första, något geggiga kliven ut på gräsplanen. Känslan av att det äntligen drar igång på riktigt. Att försäsongen äntligen är över och verkligheten tar vid. Jag älskar den där doften. Konstgräs i all ära, men jag kände mig lite snuvad på konfekten när jag slog mig ner på läktaren vid planen på Tranehov bredvid plastgräset.

Det var äntligen dags för premiär! Vi har troligen många tuffa matcher framför oss under säsongen och Tranemo är ett av de lag som brukar stå för hårt motstånd, speciellt hemma på sitt konstgräs där de kan rulla bollen snabbt. Det var precis vad de gjorde denna match. De satte högt tempo och rullade mellan MIF-spelarna, som kom efter i pressen.

I 14:e minuten las ett inlägg från vår vänsterkant och Leart Ibishi nickade in 1-0 till Tranemo. TIF hade genom halvleken mer fart än MIF, som emellertid blixtrade till emellanåt. i 29:e minuten spelades exempelvis bollen upp till Mackan J, som tillsammans med Alex kom i 2 mot 2-läge. Mackan la bollen till Alex på vänsterkanten, som sedan spelade in framför målvakten men bollen gick precis förbi Mackans fötter framför målet.

I 34:e minuten nyttjade Tranemo ett felpass av MIF och Carl Johansson kunde ganska enkelt sätta 2-0 bakom en chanslös Krogh i målet. I 37:e minuten ökade Tranemo sedan på sin ledning till 3-0 genom Oskar Tranefors.

Pausvila och jag passade på att spetsa öronen och tjuvlyssna lite på vad som sades bland publiken. Jag snappade upp att matchen var kul att kolla på; att det inte är några ”tjongbollar” utan att det rullas boll. Tack och lov för det, tänkte jag, som väl inte är den enda som minns den gamla 6:an, där ”långa bollar på Bengt” var vanligt förekommande i de flesta lag i divisionen. Mycket har hänt på några år (okej, kanske drygt tio år) och kvaliteten på spelet har höjts. Kul för oss alla, spelare som publik, tänker jag.

Andra halvlek drog igång och som om 3-0-underläget inte var nog så ökade Tranemo på till 4-0 i 53:e minuten, då Liam Andersson tog emot bollen i straffområdet, vände upp och bara smackade in bollen i nätet. ”Så ska ett mål se ut!” hörde jag från en TIF-supporter och jag kan inget annat än att hålla med.

En bit in i andra halvlek tappade Tranemo lite i fart och spelet blev mer jämnt, men att hoppas på att MIF skulle lyckas ta in fyramålsunderläget vore att hoppas för mycket. Istället gjorde Eris Koca 5-0 till TIF i 78:e minuten, efter ett inspel där det var många spelare framför mål men där Koca drog det längsta strået. Strax efter fick Einar bollen i djupet och kom mot mål med försvararen strax efter sig. När han la över bollen mot högerdojan tog dock försvararen ikapp den decimeter som skilde dem åt och stoppade målchansen. MIF:s utdelning kom dock minuten efter, när Jonas fick bollen i djupet och slog bollen mot bortre stolpen, till Alen som satte 5-1. Det är härligt att se jublet mellan MIF-spelarna när bollen gick i nät. Ibland hamnar man i matcher där man en bit in vet med sig att det inte kommer att bli någon vinst – men då gäller det att plocka russinen ur den degiga kakan. För fotboll handlar inte alltid om att vinna, anser jag (och är medveten om att alla inte håller med mig) utan om att kämpa, lyckas och glädjas tillsammans, om så inte i en hel match, utan i delar av den.

Tranemo hade jobbat upp sig igen, men utdelningen för MIF var ändå kvittot på det slit spelarna stått för under matchen. Tyvärr kom ytterligare ett mål i baken – ett riktigt snöpligt sådant dessutom, där det verkade vara flera i publiken som inte ens uppmärksammade målet, förrän resultattavlan visade 6-1. Jag vet heller inte riktigt vad som hände, men bollen var på backen i straffområdet bland flertalet spelare, en tå från Carl Johansson petade till bollen som retsamt och överraskande rullade över mållinjen – till synes med farten av en pensionär på söndagspromenad. Men in gick bollen och 6-1 till Tranemo.

I 88:e minuten skapade MIF en bra chans på frispark från mittplan. Michel la bollen mot Alen som bredsidade mot stolpen, men bollen smet precis utanför istället för att hitta en MIF-tå som kunde petat in den i nät.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om matchen, mer än att Tranemo var det bättre laget och att de vann rättvist. Vi tar nya tag och hoppas få till och visa mer av vårt spel mot Hössna/Timmele, som vi möter redan nu på onsdag (27/4). Det är hemmamatch, men den spelas på Dalshov. 18.45 drar vi igång!