För några veckor sedan gick jag på promenad i skogen, efter regnet, och kände den där oslagbara doften av blött gräs och lite lera. Precis som det brukar lukta när man på försäsongen tar de första, något geggiga kliven ut på gräsplanen. Känslan av att det äntligen drar igång på riktigt. Att försäsongen äntligen är över och verkligheten tar vid. Jag älskar den där doften. Konstgräs i all ära, men jag kände mig lite snuvad på konfekten när jag slog mig ner på läktaren vid planen på Tranehov bredvid plastgräset.

Det var äntligen dags för premiär! Vi har troligen många tuffa matcher framför oss under säsongen och Tranemo är ett av de lag som brukar stå för hårt motstånd, speciellt hemma på sitt konstgräs där de kan rulla bollen snabbt. Det var precis vad de gjorde denna match. De satte högt tempo och rullade mellan MIF-spelarna, som kom efter i pressen.

I 14:e minuten las ett inlägg från vår vänsterkant och Leart Ibishi nickade in 1-0 till Tranemo. TIF hade genom halvleken mer fart än MIF, som emellertid blixtrade till emellanåt. i 29:e minuten spelades exempelvis bollen upp till Mackan J, som tillsammans med Alex kom i 2 mot 2-läge. Mackan la bollen till Alex på vänsterkanten, som sedan spelade in framför målvakten men bollen gick precis förbi Mackans fötter framför målet.

I 34:e minuten nyttjade Tranemo ett felpass av MIF och Carl Johansson kunde ganska enkelt sätta 2-0 bakom en chanslös Krogh i målet. I 37:e minuten ökade Tranemo sedan på sin ledning till 3-0 genom Oskar Tranefors.

Pausvila och jag passade på att spetsa öronen och tjuvlyssna lite på vad som sades bland publiken. Jag snappade upp att matchen var kul att kolla på; att det inte är några ”tjongbollar” utan att det rullas boll. Tack och lov för det, tänkte jag, som väl inte är den enda som minns den gamla 6:an, där ”långa bollar på Bengt” var vanligt förekommande i de flesta lag i divisionen. Mycket har hänt på några år (okej, kanske drygt tio år) och kvaliteten på spelet har höjts. Kul för oss alla, spelare som publik, tänker jag.

Andra halvlek drog igång och som om 3-0-underläget inte var nog så ökade Tranemo på till 4-0 i 53:e minuten, då Liam Andersson tog emot bollen i straffområdet, vände upp och bara smackade in bollen i nätet. ”Så ska ett mål se ut!” hörde jag från en TIF-supporter och jag kan inget annat än att hålla med.

En bit in i andra halvlek tappade Tranemo lite i fart och spelet blev mer jämnt, men att hoppas på att MIF skulle lyckas ta in fyramålsunderläget vore att hoppas för mycket. Istället gjorde Eris Koca 5-0 till TIF i 78:e minuten, efter ett inspel där det var många spelare framför mål men där Koca drog det längsta strået. Strax efter fick Einar bollen i djupet och kom mot mål med försvararen strax efter sig. När han la över bollen mot högerdojan tog dock försvararen ikapp den decimeter som skilde dem åt och stoppade målchansen. MIF:s utdelning kom dock minuten efter, när Jonas fick bollen i djupet och slog bollen mot bortre stolpen, till Alen som satte 5-1. Det är härligt att se jublet mellan MIF-spelarna när bollen gick i nät. Ibland hamnar man i matcher där man en bit in vet med sig att det inte kommer att bli någon vinst – men då gäller det att plocka russinen ur den degiga kakan. För fotboll handlar inte alltid om att vinna, anser jag (och är medveten om att alla inte håller med mig) utan om att kämpa, lyckas och glädjas tillsammans, om så inte i en hel match, utan i delar av den.

Tranemo hade jobbat upp sig igen, men utdelningen för MIF var ändå kvittot på det slit spelarna stått för under matchen. Tyvärr kom ytterligare ett mål i baken – ett riktigt snöpligt sådant dessutom, där det verkade vara flera i publiken som inte ens uppmärksammade målet, förrän resultattavlan visade 6-1. Jag vet heller inte riktigt vad som hände, men bollen var på backen i straffområdet bland flertalet spelare, en tå från Carl Johansson petade till bollen som retsamt och överraskande rullade över mållinjen – till synes med farten av en pensionär på söndagspromenad. Men in gick bollen och 6-1 till Tranemo.

I 88:e minuten skapade MIF en bra chans på frispark från mittplan. Michel la bollen mot Alen som bredsidade mot stolpen, men bollen smet precis utanför istället för att hitta en MIF-tå som kunde petat in den i nät.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om matchen, mer än att Tranemo var det bättre laget och att de vann rättvist. Vi tar nya tag och hoppas få till och visa mer av vårt spel mot Hössna/Timmele, som vi möter redan nu på onsdag (27/4). Det är hemmamatch, men den spelas på Dalshov. 18.45 drar vi igång!