Kategoriarkiv: Fotboll

14 april 2022

Försäsongsuppdatering

Det har inte varit så mycket uppdateringar under försäsongen gällande fotbollen. Men nu så här i påsk tänkte jag göra en liten uppdatering kring hur det varit under försäsongen för […]

Det har inte varit så mycket uppdateringar under försäsongen gällande fotbollen. Men nu så här i påsk tänkte jag göra en liten uppdatering kring hur det varit under försäsongen för er trogna följare.

Vi kan ju börja med att presentera lite nyförvärv vi lyckats ro i hamn. Och detta mycket tack vare hur välkomna spelarna känner sig hos oss och att dom blivit väl omhändertagna av spelartruppen.
Rasmus Magnusson, Redvägs FK
Theodore Berggren, Redvägs FK
Johan Alberto Torres, Sjötofta IF
Rasmus Hedin, Grönahögs IK
Gustav Klaesson, nyregistrerad
Michel Landén, comeback
Alexander Öberg, comeback

Jag kan säkert ha glömt någon men då kommer ni få se denna i parken under säsongen.

Försäsongen har annars flutit på väldigt bra med varierat antal spelare på träningarna men sammanlagt har det varit 29 spelare som varit med oss och tränat. Så detta bådar ju gott för säsongen som snart drar igång.

Vi spelade vår första träningsmatch den 28e Februari där Sjötofta var motståndet. Denna match förlorade vi med 2-1, men där jag tycker att ett lika resultat borde varit mer rättvist. Målskytt i denna matchen var Mattias Johansson.

Andra träningsmatchen spelades mot Ljungsarp den 15/3. Vi spelade 2 x 30 min i denna träningsmatch då Ljungsarp var lite folk men ändå ville spela en match så gjorde vi denna överenskommelsen. Vi vann denna matchen 1-0, vilket var i underkant då Ljungsarps målvakt storspelade och räddade dom från ett större nederlag. Målskytt Alen Buljubasic.

Tredje träningsmatchen spelades den 27/3 mot Borgstena IF.
Vi var inte alls med i matchen och förlorade tillslut med 4-0 efter att ha släppt in 3 mål efter 75e när vi chansade och gick ner på en trebackslinje. Men det var bra att få träna på att gå ner på en trebackslinje även om det inte gav någon önskad effekt.

Fjärde och sista träningsmatchen gick av stapeln 10/4 och även denna match var motståndet Ljungsarp. Men nu spelade vi 2 x 45 min. Vi vann denna matchen ganska komfortabelt med 4-1 med bud på fler mål. Det märks att vi tränat 3 ggr i veckan då vi är väldigt bra tränade och har fått ihop gruppen väldigt bra. Vi var betydligt bättre än Ljungsarp och gjorde det vi pratat om innan matchen. Målskyttar Daniel Magnusson x2, Marcus Magnusson & Felix Andersson.

 

Den 1:a april åkte vi på träningsläger till Landskrona som var väldigt lyckat. Vi var 18 spelare och 3 Ledare. Sen kom några föräldrar ner i husbil och deltog på lägret. Det var väldigt uppskattat. Vi var där nere under en helg och hade 3 träningar varav den sista var en internmatch. Jag tror att detta läger gjorde verkligen att sammanhållningen i truppen blev betydligt bättre. Ett mycket bra genomfört läger med många skratt och bra träningar.

 

Nu ser vi framemot att serien skall dra igång och det gör den redan nästa helg närmare sagt den fredag den 22/4. Och det blir derby direkt då vi gästar Tranemo på Tranehov kl 19.00. Jag hoppas publiken kommer dit och hejar fram oss till seger,

Fram tills dess, Ha en glad påsk!

6 oktober 2021

Chans på 6e Plats

Det var dags för sista matchen för säsongen 2021. Matchen skulle spelas uppe i Blidsberg mot Redvägs FK. Undertecknad hade suttit inför matchen och räknat lite på poäng och målskillnad […]

Det var dags för sista matchen för säsongen 2021.
Matchen skulle spelas uppe i Blidsberg mot Redvägs FK.
Undertecknad hade suttit inför matchen och räknat lite på poäng och målskillnad och hade kommit fram till att gick alla resultat med oss och vi vann matchen så skulle vi hamna på en fin 6e plats.

Detta var också något jag pratade om till killarna på samlingen.

När matchen väl drog igång så satt vi kvar i omklädningsrummet och den där 6e platsen var väldigt långt borta.
Planen var tungsprungen och vi fick inte alls igång något spel eller tempo.
Redväg gör både 1-0 och 2-0 i första halvlek och spelade väldigt bra fotboll. Med tanke på deras spel och att vi inte kom upp i nivå så var det lite irriterat hos både mig och spelarna.
Som tur var så fanns Roger ”lugnet” Nilsson på plats på bänken och lugna ner det hela lite.

Vi gick in till omklädningsrummet i pausen och pratade om att vi skulle börja med att vara positiva mot varandra och spela oss ur det här.
Och som vi gjorde det. I andra halvlek började vi rulla boll och hitta ytor samtidigt som Redväg som fått ringa in folk började krokna.

Vi får en hörna i 65e minuten och målvakten släpper en retur som Marcus Magnusson är där och hugger på och lägger in den i mål 1-2 stod det nu.
Vi fortsätter att skapa chanser och i minut 71 gör vi ett jättefint anfall där det avslutas med ett friläge för Jacob Björendahl. Han får bollen lite långt ifrån sig och målvakten kommer ut för att ta bollen. Men tappar den och Jacob ger sig inte utan springer förbi målvakten och lägger in den i öppet mål.
Euforin är total hos spelare och ledare då han är blott 15 år.

I minut 76 händer en olycklig sekvens. Deras mittback spelar hem till målvakt och Alen kommer lite sent in i en tackling. det slutar med att backen trillar illa och bryter nyckelbenet. Det blir irritation bland deras spelare och ledare men det lugnar ner sig lite efter ett tag. Händelsen renderar i ett gult kort till Alen.
Efter detta skapar Redväg några riktigt heta chanser för att avgöra men Kisch står emot.

Ett rättvist resultat anser jag då vi hade varsin halvlek.

Synd att vi inte kunde knipa 3 poäng för då hade vi slutat 6a. Men nu fick vi med oss 1 poäng och vi slutar 9a med 11 inspelade poäng.
En klar förbättring från förra året då vi skrapade ihop 4 poäng.

Denna säsongen har vi spelat betydligt jämnare och bättre fotboll.
Det märks att vi varit ett jämnare lag trots att vi har haft mycket skador och sjukdomar.

Jag vill passa på och tacka alla Spelare, Ledare, funktionärer och publik för säsongen 2021.

Nu börjar vi blicka framåt och börjar jobba inför säsongen 2022.

Förhoppningsvis är corona i stort sett över så att vi kan få spela en hel säsong nästa år.

Då hoppas jag att även ni kära publik vill dyka upp för å se oss spela fotboll

26 september 2021

Härlig Septembermorgon

Då var det dags för sista hemmamatchen för denna säsongen. Vi har haft det tufft dom 2 sista matcherna då vi mött Tranemo och Södra ving och inte fått chansen […]

Då var det dags för sista hemmamatchen för denna säsongen.
Vi har haft det tufft dom 2 sista matcherna då vi mött Tranemo och Södra ving och inte fått chansen att spela något anfallspel då det mesta av orken och spelet lags till försvarspel.

Idag gick vi igenom på genomgången att vi skulle flytta upp våra positioner lite och faktiskt spela anfallsfotboll.
Vi har haft otur dom sista matcherna med både sjukdomar och skador. Men som tur är har vi ett par juniorer som kan kliva in och hjälpa oss (även någon gammal spelare har ställt upp när det krisat ordentligt).
Idag var vi fullt lag fram tills igår då det börja trilla in lite återbud och det slutade med att vi blev 15 spelare efter att Sebastian ställt upp efter att ha fått ett samtal 45 minuter innan matchstart.

Väl när matchen är igång börjar det hela som ett ställningskrig. Båda lagen känner på varandra lite. Men det tar inte lång tid innan vi börjar ta tag i det och lyfta fram spelet. I minut 11 Får vi en hörna, och vi har sagt att det är viktigt att vi är heta på dessa fasta situationer. Efter att målvakten gjort en jätteräddning på Markus Magnussons nick lyckas Einar knoppa dit 1-0. Glädjen är total hos oss. Det märks att vi tycker det är roligt och spela fotboll.
Vi får några fasta situationer från våran egen planhalva som jag tycker vi borde utnyttjat lite bättre, Men sista 3e delen av plan är vi inte riktigt heta i.
Ljungsarp börjar ta över matchen mer och mer under dom sista 20 minutrarna i första halvlek och har ett skott i stolpen efter en fin frispark.
Men vi håller tätt och pratar igenom om vad vi behöver göra i andra för att lyckas få sjunga när slutsignalen ljuder.

Vi börjar definitivt bättre i andra än vi avssutade första. Det kändes hela tiden som att vi skulle orka lite mer än va dom skulle göra.
Det dröjde till Minut 59 i årets sista hemmamatch tills vi fick se årets  (kanske århundradets) mål i parken signerat Christoffer Krogh. Han får bollen på sin högerbacks position. Tar bollen och dribblar förbi 2 killar i mitten tills han tittar upp och drar till 8 meter in på deras planhalva. Bollen går i ett jiiiiihu in under ribban. Och vi trodde inte det var sant. Det var så sjukt snyggt och borde vara med bland dom snyggaste målen detta året i Sverige.
Inte bara målskytten blir glad. Alla blir superglada. Euforin på bänken var längesen jag upplevde. Ingen fattade va som hände.

Vi har några chanser att faktiskt punktera denna matchen, Men bollen vill inte in.
När Ljungsarp gör 2-1 med en kvart kvar känns det som dejavu då vi förra året hade 3-2 tills sista sparken.
Men detta året håller vi undan och kan inkassera vår 3e trepoängare.

Det märks både i poängkolumnen men också inom laget att vi är mer samspelta detta året och har en helt annan glädje än vi hade förra året.

Nu har vi en sista match nästa vecka borta mot Redväg. Har ni ändå inget att göra så kom till Blidsberg för å få se årets sista match.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som kommit och stöttat oss på hemmamatcherna i parken. Det betyder jättemycket för killarna och för oss ledare att det finns ett intresse för vårt lag.
Stort tack till all övrig personal som sköter inträde och kiosk osv. Utan er hade det inte gått att ha inträde eller kiosk.

Vi får väl se om vi kanske möts i parken även nästa år 🙂

5 september 2021

Grymt krigat

Då var det dags för första matchen hemma i parken denna höstsäsong. Motståndarlaget var Hössna/Timmele som vi hade revansch att kräva på från förra året. Vi hade ett väldigt gött […]

Då var det dags för första matchen hemma i parken denna höstsäsong.
Motståndarlaget var Hössna/Timmele som vi hade revansch att kräva på från förra året.

Vi hade ett väldigt gött go i laget och spelarna var på toppenhumör. Det kändes redan under samlingen att idag kan vi kriga till oss 3 poäng.

Matchen Hinner inte bli mer än 9 minuter gammal innan Felix hittar nätmaskorna med ett riktigt kanonmål.
Det var verkligen kamp om varenda boll och stundtals var det väldigt fult spel från båda lagen.
I den 36e minuten får vi en spelare utvisad (Felaktigt tycker jag), Och tankarna börjar gå på högvarv om hur vi skall orka med detta.
Stundtals tycker jag att vi spelar riktigt bra fotboll men stundtals hamnar vi lite långt ifrån varandra och Hössna/Timmele var inte ofarliga i sina Omställningar.

I Halvlek pratar vi om att tänka defensivt och när vi väl får chansen så kontrar vi och försöker låsa fast bollen uppe på deras planhalva. Och framförallt håll uppe glädjen och krigarandan.

Det hann inte gå långt in på andra halvlek, rättare sagt 4 minuter innan Alen stressar deras back som spelar tillbaka till målvakten. Men bollen hoppar över målvaktens fot och Henrik Davidsson kan enkelt lägga bollen i nät.
Hössna/Timmele har väldigt mycket boll i andra halvlek. Men slår i stort sett bara lång bollar ut på kanterna för att sedan slå ett inlägg. Men Kisch plockar enkelt bollarna. Ju längre tiden går desto mer nervös börjar man bli att ett mål skall trilla in och dom skall få energi.
Men vi håller undan och skapar faktiskt den hetaste chansen till att göra mål. Men Einar får ingen träff på bollen denna gången.
2-0 står sig tills domaren blåser i visselpipan för att blåsa av matchen.
Jublet stiger bland ledare och spelare.

En riktigt skön vinst och framför allt krigade killarna till sig segern.

Vi har visat i dom här 2 matcherna som vi spelat nu under hösten att glädjen finns i truppen och vi har en helt annan krigarinställning än vi haft tidigare i år.

Nu tar vi oss an Dannike borta i nästa match som spelas den 6/9 kl 18.00. Kom gärna och titta på denna matchen och stötta fram oss till ännu en seger.

26 augusti 2021

Höstpremiär

Efter att ha haft ett ovanligt långt uppehåll under sommaren så var det äntligen dags för Höstpremiär. Och det skedde precis som förra året med match mot Länghem i Länghem. […]

Efter att ha haft ett ovanligt långt uppehåll under sommaren så var det äntligen dags för Höstpremiär. Och det skedde precis som förra året med match mot Länghem i Länghem.

Länghem har startat årets säsong väldigt bra med 4 raka vinster där dom kommer med en 5-1 seger mot Rångedala i bagaget.
Vi har varit igång i ca 2 veckor med träningar där det varit varierat antal personer på träningarna.
Vi hade några borta inför matchen och hade därför möjligheten att ha med 3 st 15 åringar i truppen. Dessa var Hugo Vestergaard, Theo Haglund och Jacob Björendahl.

Vi pratade inför matchen om att jobba mycket i defensiva och satsa på att ta tillvara på våra fasta situationer.
Det dröjer inte länge innan Länghem rinner igenom och gör 1-0 (minut 7). Länghem skapade väldigt mycket chanser under första halvlek och det gav resultat i att dom fick en straff i den 33e minuten och den gör dom inget misstag på utan det står 2-0.
Efter Länghems 2-0 börjar vi flytta upp våra positioner en aning och börjar pressa tillbaka dom lite. Och det skall ge utdelning då vi stressar fram ett misstag från Länghems målvakt och Marcus Johansson kan göra 2-1 i minut 44. Vilket är väldigt psykologist. Detta pratade vi om i Paus att ta med oss ut i andra.

Det psykologiska målet vi gjorde i slutet av första fick vi inte ha med oss länge in i andra. För i minut 47 gör Länghem ett tveksamt offside mål fram till 3-1 och uppförsbacken börjar bli lång mot ett  Länghem som är väldigt spelskickliga och har väldigt mycket boll inom laget. I minut 61 gör Länghem 4-1 och jag hann tänka att nu kommer vi inte orka.
Men killarna sliter och kämpar ända fram till domaren blåser av matchen.
Krogh gör en fantastisk match emellan stolparna och räddar oss flera gånger från att siffrorna skulle bli större.

Vi tar med oss att vi kämpar å sliter i 90 minuter och även om resultatet blev 4-1 var det ingen som gav upp.

 

Nu ser vi framemot att få spela i Månstaparken igen. Och det gör vi Måndag den 30/8 då Hössna/timmele kommer på besök. Matchstart 18.15 och jag hoppas ni kommer och hejjar fram oss till en viktig seger

4 juli 2021

Det är inte du, det är jag

Jag fick en gång höra att jag måste sluta tro att jag är solen i allt, men idag tänkte jag faktiskt tillåta mig att ha hybris. Trots att MIF-grabbarna efter dagens insats mer än nog har förtjänat att få ha det här referatet ifred, så kommer jag att lämna ganska stor plats åt mig själv. Ni får leva med det.

Jag (Emelie) har dragit på det här ett par referat nu, och även om jag antar att ni fattat piken med tanke på att jag har slutat skriva, så är det dags att göra det här på riktigt. Så nu kommer det: Jag vill göra slut. Det är inte ni, det är jag. Jag har liksom inte riktigt tid nu. Jag måste fokusera på min karriär. Jag kan inte ge er det ni förtjänar, o.s.v.

Okej, det är lika bra att jag är rak. Det finns någon annan. Igår fick jag hem min nya träningsoverall. Den var blå, men också röd. Och det står ”Svenljunga IK” på den.

Med tanke på att jag sedan en tid tillbaka är registrerad spelare för Svenljunga, och inte är med som ledare i MIF längre, skulle det kunna tänkas bli lite konstigt att skriva referatet för MIF, men den som tror att det bor en supporter för SIK:s herrlag inom mig tar gravt miste. Jag vet att det finns de som säger att det bara finns plats för en i ett hjärta, men det finns plats i mitt för både SIK:s damlag och MIF.

Nåväl, till matchen. Jag tycks snabbt ha blivit rostig som referatskrivare, för jag glömde både block och penna hemma, men jag ska göra så gott jag kan. Det första jag tänker på när jag ser tillbaka på den soliga seneftermiddagen är inledningsvis alla bilar i backen och nere på grusparkeringen. Sommar, sol och boll i Parken. Det blir inte mycket bättre än så.

Eftersom jag inför denna säsong slutade som lagledare så vet jag inte vad Daniel gick igenom inför matchen, hur peppade grabbarna var och hur sugna på vinst de kände sig efter en något retlig likamatch mot Sjötofta. Jag såg bara 11 gulklädda MIF:are stega ut på plan och börja rulla boll. Jag såg Mackan J lägga bollen i djupet till Johan Björendahl, som sprang likt en blandning mellan älg och kanin – sjukt snabbt och bara rakt förbi Svenljungas blåröda försvar när han satte 1-0 till MIF. Jubel utbröt från hemmapubliken medan doften av sommar blandades med känslan av en annalkande vinst. Det var inte bara det tidiga målet som var upphov till det, utan inställningen i hela laget. Det var en helhjärtad insats som MIF-grabbarna stod för idag inför hemmapubliken. I varje anfall, varje försvar och varje närkamp så satsades det. Det var inte så att Svenljunga inte spelade bra, för det gjorde de, men det där lilla extra som får en att tänka ”det här tar vi” – det hade MIF-grabbarna idag. ”Lite nervöst?” frågade Älgen mig efter matchen, och ”ja jo lite” sa jag, men när jag tänkte efter så hade jag ljugit. Jag hade faktiskt känt mig lugn som en filbunke hela matchen. Även när Svenljunga i minut 29 kvitterade till 1-1, efter att Osman Reha bröt ett uppspel in i mitten, drev ner med bollen mot mål och satte bollen i nät vid Kischs bortre stolpe.

Med minuten kvar till halvtidsvila rullade målsugne Mattias in 2-1 till MIF. Ingen aning om vad som sades nere i omklädningsrummet vid halvtidsvilan. Jag gjorde istället som så många andra – köpte hamburgare i kiosken. Jag hade haft fel tidigare – det kunde bli bättre än sommar sol och boll i Parken. Man kan lägga till en hamburgare också. Och, om ni skulle fråga min son, som inte såg något av första halvlek – en sandlåda.

Andra halvlek fortsatte som första. Bra spel från båda lag men MIF var vassare i det mesta. Det dröjde dock till den 76:e minuten innan MIF utökade sin ledning. MIF hade tilldömts frispark, till vänster en bit utanför Svenljungas straffområde. Krogh la bollen in mot mål och Daniel M kunde vid bortre stolpen skjuta in bollen i nät. 10 minuter senare var det dags för Mattias igen, när han dönade in 4-1 till MIF.  Minuten senare hade dock Svenljunga reducerat till 4-2 genom ett lågt skott från Osman Reha. Efter att ha firat målet skyndade han att hämta bollen för att snabbt få igång spelet så att Svenljunga kunde jaga ikapp MIF under matchens sista minuter, men MIF:s seger blev inte hotad.

När domaren sedan blåste av matchen kunde MIF kvittera ut 3 goa poäng. Vi i publiken hade bjudits på en underhållande match mellan två spelsugna lag, även om engagemanget från båda lag emellanåt lyste igenom lite väl mycket i matchen, vilket speglas i antalet gula kort (jag tappade räkningen – 7 totalt?). Förutom de gula korten som en mindre smolk i bägaren så var det en nöjd hemmapublik och nöjda spelare (antar jag) som efter matchen kände in den där härliga känslan av en välförtjänt vinst. Grabbarna samlade sig nere i omklädningsrummet. Allt som saknades var en kapten, som Daniel J fick leta upp och till sist fann hängandes vid kiosken (Jag förstår precis – det var sjukt goa hamburgare). Slutligen var dock alla samlade där nere och vi utanför kunde höra spelarna ta ton. Det kanske låter konstigt, men det kändes vemodigt att höra den där sången. Efter flera år av att ha varit där, och stämt in, stod jag nu kvar ute på gräset och hörde på. Det är lite sorligt att klippa banden, men på något vis var det också härligt att stå ute vid gräset och höra segersången studsa ut genom dörrarna och rymma vidare ut över gräsmattan. Matchen var slut. Seger.

Jag tror mig veta att ni är några stycken som återkommande läser mina referat. Till er (ja, okej, till dig som gör det för första gången också) vill jag säga tack. Tack för att ni läst och på så vis varit med mig under MIF-tiden.

Men nu är det slut. Men kanske kan vi fortsätta vara vänner? Eller, om ni kan tänka er ett öppet förhållande så skulle det funka för mig. För jag kan tänka mig att ses här någon gång, ibland. Jag får mycket av Svenljunga, det får jag, men inte riktigt allt. Och jag har ju behov, av att skriva.

Denna korta vårsäsong är med dagens trepoängare avslutad. Nu väntar ett sommaruppehåll och för MIF drar höstsäsongens matcher igång med bortamatch mot Länghem den 21 augusti kl. 15.00.

 

 

 

 

 

 

 

 

4 juli 2021

Tungsprunget

Dagens match spelades borta i Sjötofta. Sjötofta som förra året råkade bränna sönder sin plan har i år tagit lärdom av misstaget och har numera en jättefin plan. Vi kom […]

Dagens match spelades borta i Sjötofta.
Sjötofta som förra året råkade bränna sönder sin plan har i år tagit lärdom av misstaget och har numera en jättefin plan.

Vi kom till Sjötofta med några tävlingsmatcher i bena, medans detta var första för Sjötofta. Nog trodde jag att vi skulle vara snäppet bättre än Sjötofta eftersom vi hade matchtempo och det trodde jag inte Sjötofta hade.
Uppvärmningen kändes riktigt bra och jag tänkte att det här kommer bli en kul kväll att spendera nere i Sjötofta.

Men så fel man kan ha. Första 10 var som att det var tvärtom i matchandet att Sjötofta spelat 2 seriematcher och vi gjorde våran första. Det märktes att Sjötofta var taggade och skulle vinna den här matchen. Dom tar också ledningen mycket rättvist i 16e minuten.
Efter detta tar vi tag i spelet lite mer och skapar några chanser, men skärpan i sista 3e delen av planen fanns inte riktigt där. Vi går till pausvila med ett underläge.

Vi ändrar om lite inför andra halvlek och med en beslutsamhet att vi verkligen skall kriga på och försöka ta 3 poäng.
Vi börjar andra mycket stark och skapar oss ett riktigt bra läge efter 8 minuter då Alen dribblar förbi målvakten och skall lägga in den. Men kommer lite ur vinkel och en spelare i deras lag hinner tillbaka och räddar på mållinjen. Men Alen var inte riktigt nöjd med detta utan i den 64e minuten vänder han bort en Sjötofta spelare utanför straffområdet och skickar in 1-1 genom att ta till vänstern och nästa lobba över målvakten.
Spelet efter detta är inte någon jättehöjdare. Det böljas fram och tillbaka med några ströchanser hit och dit från båda lagen. Sjötofta är väldigt vassa på sina fasta situationer och det får dom andra lagen se upp med.
Matchen slutar 1-1 och jag tycker det är ett rättvist resultat då båda lagen skapar många lägen för att avgöra.
Det märktes i slutet av matchen att båda lagen var trötta och att det var tungsprunget. Det slogs bort väldigt mycket bollar och man hade inte någon riktig tanke dom sista 15 minuterna.

Det vi tar med oss från denna matchen är att vi ändå skapar tillräckligt mycket för att lyckas vinna matchen. Men vi måste också bli hetare när vi kommer in i bra målchanslägen.

Nu ser vi framemot söndagens drabbning i parken. Det är vårsäsongens sista match och den spelas kl 17.00 4/7 mot Svenljunga.

Jag hoppas att så många som möjligt hittar dit och kan hjälpa oss till att bärga våran första 3 poängare

25 juni 2021

En tuff bortamatch

Dagens match spelades på Furuvi i Rångedala. Jag vet att det är en av säsongens tuffaste borta matcher då Rångedala brukar vara väldigt hemmastarka (har själv spelat i större delen […]

Dagens match spelades på Furuvi i Rångedala. Jag vet att det är en av säsongens tuffaste borta matcher då Rångedala brukar vara väldigt hemmastarka (har själv spelat i större delen av min karriär i just Rångedala). Inför dagens match hade vi ändrat om lite i spelsystemet då jag och 2 av mina lagledare pratat lite efter matchen mot Marbäck. Vi valde till dagens match att gå över från ett 4-2-3-1 spelsystem till att spela ett 4-4-2 med defensiv touch.

Det kändes redan på uppvärmningen och i snacket inför matchen att idag är vi verkligen på tå och fokusen låg precis helt rätt.
Det kändes på nått sätt som att spelarna tog till sig det vi pratat om efter matchen mot marbäck. Och jag kände direkt att det här skulle inte bli en Walk in the park- seger för Rångedala. Rångedala som förra året åkte ur Div.5 har sagt att dom skall tillbaka till 5an igen.

Rångedala startar matchen väldigt piggt och skapar några chanser till att sätta bollen i nät. Men deras oskärpa i avsluten gjorde att målskyttet var tungt. Dom hade inför våran match enbart spelat en träningsmatch kanske var det därför skärpan saknades. Vi lyckas freda vårat mål och vi skapar några chanser också första 20 minuter. Inte lika heta som Rångedalas men helt ofarliga var vi inte. Efter 38 minuter får vi en frispark några meter in på deras planhalva. Vi har sagt att vi måste ta tillvara på våra fasta situationer och det gjorde vi denna gången. En lyftning in mot mål som målvakten tappar och efter lite flipperspel inne i målområdet så sätter Bonander 1-0 till Månstad. Glädjen är stor då vi återigen gör mål på en fast situation. I andra delen av första halvlek tycker jag att vi är snäppet bättre än Rångedala och vi hade även kunnat göra 2 mål då Rångedala spelar med väldigt små marginaler och vi är väldigt hungriga på att ta tillvara på deras misstag. Dock utan resultat och 1-0 står sig halvleken ut.

I Pausen pratar vi om vikten att vara med när andra halvlek startar och att Rångedala kommer sätta hög press och trycka upp folk i anfallet. Vårat försvarsspel i första halvlek var grymt bra och vi pratade om att behålla det plus att vi måste prata mer med varandra. Vi lyfte även hur viktigt det är att vara lite snabbare i tanken när man får bollen så att man kan se möjligheterna innan det är för sent.

Andra halvlek startar lite som vi förutspådde. Rångedala sätter en hög press och har väldigt mycket boll. Redan efter 5 minuter har Rångedala kvitterat till 1-1. Men dom nöjde sig inte där, samtidigt som vi får lite skador och får skicka in nytt folk så bir det väldigt mycket försvarsspel från våran sida. Man märker att när Rångedala steppar upp i andra halvlek får vi det väldigt tufft och dom skapar några riktigt heta lägen, men oskärpan syns väldigt tydligt då dom inte sätter den innanför ramen eller skjuter mitt på Kisch i vårat mål.
I Minut 70 orkar vi inte stå emot alla fasta situationer och efter lite markeringsmissar och ett stenhårt skott som går ut i retur sätter Rångedala 2-1. Efter detta backar Rångedala hem lite och vi har chansen att sticka upp i lite kontringar och ha spelet lite på deras planhalva. Dock är Rångedala supersnabba i anfallet och vi får någon kontring på oss som dom inte tar hand om.
när det är 2 minuter kvar av matchen rinner Marcus Johansson igenom och får ett jätteläge att göra 2-2 men målvakten räddar.
Även fast vi skickar upp mycket folk det sista orkar vi inte riktigt trycka på och skapa några jättelägen förutom Marcus chans.
Rångedala vinner ändå matchen rättvist sett till fasta situationer och antalet lägen.
Men försvarmässigt vinner vi matchen då vi gör en klockren insats i försvaret. Alla var delaktiga och gjorde det svårt för Rångedala.

Vi tar med oss detta till resten av serien, och då är jag övertygad om att vi kommer plocka många goa poäng. Att studsa tillbaka från att gjort en mindre bra insats (Marbäcksmatchen) på detta viset, visar vilken styrka vi besitter i laget. Glädjen var på topp och vi visade att vi kan stå upp bra emot förmodade topplag.

Nästa match spelas den 1e Juli borta mot Sjötofta.

Ha nu en väldigt bra midsommar, och var rädda om er

25 juni 2021

Äntligen seriepremiär

Efter ca 35 träningar och 2 träningsmatcher var det äntligen dags för seriepremiär.

Denna gick av stapeln hemma i fina Månstaparken. Med tanke på att det bara tränats i stort sett hela våren –  har mattan (gräsmattan) blivit väldigt grön och fin. Vädret var även med oss denna gången då det var strålande sol och 28 grader varmt.

Efter att ha gjort en väldigt bra insats i träningsmatchen mot Redväg hemma i parken och en mindre bra insats borta i Borås mot Norrmalm var det ett väldigt suget Månstad som skulle ta sig an Marbäck i säsongens första seriematch.

Första halvlek börjar ganska nervöst från båda lagen då det är många felpass och en aningen stelt. Berodde kanske på att vi för en gångs skull fick ta in publik redan från första seriematchen.
Men det skulle inte dröja länge innan Marbäck tar ledningen via Bekim Haxha efter lite trollande i straffområdet kunde han rulla in bollen intill Kisch vänstra stolpe.

Vi spelade stundtals riktigt bra fotboll och jag (Daniel Johansson) kände att det här kommer bli en bra kväll. Vi skapade några halvchanser men Marbäck var inte ofarliga. Framförallt var dom sylvassa i sina kontringar.

Efter 28 minuter får vi en hörna som blir väldigt tilltrasslat i deras straffområde där tillslut Marcus Magnusson lyckas lägga bollen i nät. Nu tänkte vi på bänken att nu släpper nog nerverna lite. Men Marbäck gav inte upp sina kontringar och Kisch fick göra några riktigt bra räddningar på deras frilägen. Jag räknade målchanserna till 5-4 till våran fördel i första halvlek men den slutar alltjämt 1-1

I Pausen pratar vi om att en av backarna måste ta djup eftersom dom har en som är riktigt snabb och gärna kontrar.
Och att vi skall fortsätta rulla boll för jag tror att vi kommer orka mer än Marbäck.

Andra Halvlek börjar lite nervöst också. Och efter ca 12 minuter får Marbäck ett friläge den 4e i ordningen och denna gången lyckas inte Kisch stå emot. 2-1 till Marbäck och dom får ny energi.

Matchen böljar fram och tillbaka och ingen vågar riktigt ta tag i det. Vi skapar några chanser och Marbäck likaså. Bland annat har vi en skarv som tar i ribban men vi är inte riktigt beredda på detta och returen rinner ut till en Marbäck spelare.

I matchminut 82 får Kamer Preteni bollen i straffområdet och han trollar lite med våra spelare och tillslut kan han lägga in bollen i nät. 3-1 till Marbäck och en rejäl uppförsbacke. Inte vad jag hade väntat mig. Vi får dock göra en hel del byten i andra halvlek så folk fick spela på lite ovana positioner vilket gör att det blir lite oreda i laget.
Vi flyttar upp Daniel Magnusson från sin mittbacksposition för att försöka skapa lite oreda. Men vi orkar inte riktigt upp och det skapas egentligen inte många vassa chanser.

Men så i matchen sista sekvens så trollar sig Markus Johansson förbi en försvarare och dribblar även av målvakten och lyckas tillslut slänga sig för att slå bollen i mål. 3-2 kom lite försent.

Vi får ta med oss att vi lyckas göra 2 mål och att med lite mer skärpa så hade vi gjort några till, samtidigt skall man också säga att Marbäck kunde gjort något mer också om det inte varit för Kisch storspel.

Stort tack till all publik som hittade till parken denna afton. Jag hoppas att vi ses söndag den 4e juli då vi spelar nästa hemmamatch.

4 oktober 2020

Det finns inga kläder för detta väder

Säsongens sista match - de sista 90 innan säsongen var över. I spöregn. Rejält spöregn. Ni vet, så där mycket regn att det inte hjälper hur väl man än har klätt sig efter väder - det läcker in ändå.

Det gäller ju dock att se livet från den ljusa sidan. Bror konstaterade nöjt att det här var ett perfekt väder för glidtacklingar. Daniel J var inte sen att hänga på denna positiva anda då han kom på genidraget att ta av sig luvan och bli genomblöt i håret, så han skulle slippa duscha sen när han kom hem. Vi såg med andra ord oerhört ljust på tillvaron när det började dra ihop sig till match och regnet tilltog. Dagens motståndare, Tranemo, hade en kvalplats säkrad men behövde en seger (med minst 5 mål) för att ha chans på seriesegern (om Grimsås skulle åka på en förlust). Vi hade inte heller tackat nej till tre pinnar, för att gå förbi Sjötofta och lämna den där sistaplatsen. Det skulle bli tufft, det visste vi, men vi hade ju i alla fall vädret med oss… eller hur var det nu? Nej, vänta: Det skulle bli tufft, det visste vi, men friskt vågat – hälften vunnet.

Månstad inledde ganska lågt i sitt försvar och det var mest Tranemo som rullade boll, medan MIF kom upp i kortare kontringsförsök. Efter 18 minuter tog dock Tranemo ledningen, då en passning ut till vårt vänster nådde Elias Alstéus som skottade lågt. Två minuter senare var Tranemo nära att utöka till 0-2, på en hörna där bollen las mot första stolpen. Kisch gick ut men bollen tog på hans fingerspetsar och hade smitit in vid första stolpen om inte Gurra hade varit där och nickat undan bollen. 0-2 kom dock på hörna, men först i den 27:e minuten. Bollen hade nickats bort av Robban men las direkt in mot mål igen. Vi var på väg framåt och missade i markeringen, så David Bergmann kunde ohotad nicka in bollen i mål. Med minuten kvar av halvleken hade sedan Tranemo en vass målchans, då Kadir Ibrahimovic fick bollen i djupet och kom fri mot Kisch. Dock lyckades Kisch vara på bollen då han kom ut och den styrdes utanför stolpen. I 45:e minuten drog sedan Mackan J ett skott mot mål, där bollen gick utanför, men närmre än så kom egentligen inte ett ganska defensivt MIF att näta i första halvlek.

Det hade regnat lite lätt i början av halvleken men det tilltog och övergick snart i regelrätt spöregn. Daniel J, som sin vana trogen enträget vankar fram och tillbaka utmed tekniska områdeslinjen hela matchen, kikade fram ur den numer uppdragna regnluvan och deklarerade att det nu skulle vara möjligt att vrida ur vatten ur hans strumpor. Vi informerade Daniel om att det är fullt tillåtet att slå sig ner på bänken en stund, men han mumlade något om ”corona-avstånd” och vek inte en tum från den vitmålade linjen, regnet till trots. Nu sitter du säkert och funderar över hur dessa oceaner av vatten i Daniels skor kunde ha uppstått. Det är ingen svårknäckt nöt. Vi kan konstatera att kläder efter väder är något vår tränare inte fullt ut hade lyckats med denna match. De lätta joggingskorna torde ha gett vika vid första regndroppen, men man kan ju tycka att regnbyxor och -jacka borde räckt långt, men innan domaren hade hunnit blåsa av för halvtidsvila hördes från den blå regnluvan: ”Nu regnar det snart igenom regnjackan också!”

Pepp i paus och sedan skulle andra halvlek skulle precis börja. Vi knödde in oss så många vi förmådde på bänken medan Bagarn, som väntade på att få starta matchklockan, stod tryckt mot förrådsväggen i ett desperat försök att få lite tak över huvudet. Som sällskap i båset hade vi nu tre ganska blöta grabbar – Johannes, Remstam och Albin, som fått kliva av i halvlek så att Jesper, Gripen och Michel fick kliva in.

Precis som i första halvlek var det mest Tranemo som förde boll. Månstad skapade några lägen, men hotade aldrig riktigt på allvar. Tranemo stod inte heller för något fantastiskt spel, men skapade och satte lägen. 0-3 kom i 66:e minuten då Kisch räddade skott men Ermin Frljevic var snabbast fram på returen och petade in bollen i nätet. Sen tog det tyvärr bara tre minuter så hade en tranemospelare fällts i utkanten av vårt straffområde. Kadir Ibrahimovic klev fram och satte bollen lågt vid Kisch vänstra stolpe. ”Otagbar”, för att sno Lasses beskrivning av målet, Lasse som hade kommit ut till bänken för att pusta ett par minuter.

Med fem minuter kvar av matchen gjorde så Tranemo sitt femte mål. Kisch räddade skott, inte bara en, utan två gånger, men sista returen var Hassan Soleymani snabbast fram på. 0-5 till Tranemo, vilket också blev slutresultatet i matchen. Det räckte dock inte för en serieseger då Grimsås vann över Hössna/Timmele. Vi önskar dock Tranemo lycka till i kvalspelet!

Till sist började det även läcka igenom regnstället för oss som ändå hängt på bänken en större del av matchen. Vad skulle man ha haft för kläder för detta väder? Det var ju inte sommarvärme heller så nudistinspirerad outfit var ju inte heller direkt att tänka på, även om det åkte av en och annan tröja i halvtid eller på bänken, där spelaren vred ur den värsta syndafloden vatten. Nu efter matchen försöker vi torka bäst vi kan och ser fram emot avslutningen. För vi har ju en sista match kvar – den årliga môsafotbollen.

Avslutningsvis vill vi i MIF passa på att tacka domarna: Tack för att ni finns – speciellt i år, då pandemin ställt domarbristen på sin spets, har ni varit ovärderliga. Tack för att ni håller i och håller ut – med oss – och tack för ett väl genomfört arbete.

Som lärare har jag en tendens att bara fortsätta babbla/skriva när jag väl kommit igång, så när jag ändå har ordet vill jag också passa på att lyfta ett tack till alla fantastiska människor i Månstads IF: både spelare, tränare och ledare som har kämpat på i motvind men också till alla som med sitt ideella arbete tagit oss som förening igenom den här säsongen – vilket inte varit lätt på alla fronter i den här pandemin.

Okej, nu ska jag sluta. Dags att krypa ner i soffan under en filt och kolla premier league.

28 september 2020

Det viktigaste

Inte ens med lite god vilja går det här att kalla för ett referat.

Jag fick en gång kommentaren från en kollega, även hen svensklärare, att de texter jag skriver här efter matcherna väl inte riktigt kan kallas för referat . Som svensklärare kan jag inte annat än att hålla med, för hade jag bedömt mina texter som regelrätta referat så hade de blivit solklara F, även det här, för ett referat ska innehålla det viktigaste – inget annat, så att hoppa över att skildra de 7 mål Kinnarp/Slutarp gjorde, i vårt bortamöte mot dem, är ju inte riktigt korrekt. Ja, vi förlorade. Nej, jag vill inte skriva om det, så jag nöjer mig med att berätta om de två mål vi gjorde – för de sekvenserna gjorde vi jävligt bra:

I 27:e minuten stod Simon, Marcus M och Robin S för ett mönsteranfall. Klapp, klapp så hade Simon lagt ut bollen till Marcus; Marcus hade passat in till Robin; Robin hade siktat, skjutit och så snyggt kvitterat till 1-1. Jubel utbröt från MIF-bänken och enda klagomålet kom från min 4-åring som deklarerade att han blir ”rädd när ni skriker så” varpå denna oerhört förstående mamma svarade att ”det får du leva med”.

I 64:e minuten var det åter Simon som fördelade boll, men denna gång ut till Mackan J. Han la ett inlägg mot bortre där Bonander klev fram och smackade in bollen i mål.

Ett referat ska alltså innehålla det viktigaste – inget annat. Det har väl dock aldrig riktigt varit min grej i de här texterna. Så, även om jag vet att ”det viktigaste” i detta referat egentligen ska vara det viktigaste från matchen, så väljer jag att avsluta med något annat ”det viktigaste”. För istället för att sätta mig och skriva ett genomarbetat referat ikväll, så gick jag en promenad och lyssnade på ett sommarprat från 2012, av Björn Lindeblad – en man som levt som thailändsk skogsmunk. Efter det valde jag bort att skriva om de insläppta målen, helt enkelt lämna de sekvenserna av matchen bakom oss, och fokusera på russinen i kakan. Lindeblad sa så här: ”Det viktigaste är inte med vilken kvalitet vi gör något. Det viktigaste är hur vi mår efteråt.”