Redan innan denna match stod det klart att Lockryd/Sexdrega hade vunnit serien och i ärlighetens namn var väl SIF-MIF inte mer än 90 minuter som skulle spelas av.

Månstad hade tyvärr ont om folk även denna match. Miche kallade 19 spelare i hopp om att få en hyfsad trupp med sig, men likväl stod vi där vid matchstart med 13 man (ockej, 12 man och 1 kvinna). Varav två halvskadade. Lockryd/Sexdrega hade däremot full trupp. Det var väl inte en så svårtippad match, och även om MIF började bra och skapade lite framåt, så var det Lockryd/Sexdregas match rakt igenom. MIF höll emot rätt bra de första 40 minuterna. Lockryd/Sexdrega hade tagit ledningen med 1-0 i 8:e minuten och sedan utökat till 2-0 i 13:e. Men med drygt 5 minuter kvar av första halvlek bara drösade målen in och när domaren blåste för pausvila hade de utökat till 6-0.

Skit samma, vi körde på. De halvskadade/förkylda/trötta bytte runt så gott det gick för att hålla i andra halvlek. Under tiden rullade Lockryd/Sexdrega boll, passade sig igenom MIF-försvaret och gjorde ytterligare 6 mål. Det sista kom på straff och den fick deras målvakt sätta. Det var glada miner hos Lockryd/Sexdrega men också ett gott humör i MIF-truppen, trots allt. Antagligen var det tankar på den hägrande môsen som gjorde det.

”Kom igen gubbar, nollan ska vi hålla!” manade en Lockryd/Sexdregaspelare mot slutet av matchen när MIF ändå tagit sig upp ett par gånger, men det blev ingen större utmaning för Lockryd/Sexdrega då de trötta gulklädda inte orkade riktigt ända fram.

Det är alltid lite vemodigt när säsongens sista match är spelad men, handen på hjärtat: Skönt att säsongen är över! Nu skiter vi i det här, och så samlar vi istället ihop så många gubbar vi kan till årets viktigaste match: mossfotbollen!

Vi avslutar med att gratulera Lockryd/Sexdrega till seriesegern och Grimsås IF till kvalplatsen, som de knep med ynka två mål mer gjorda under säsongen än 3:an Högvad.

Och icke att förglömma: Ett stort tack till alla domare för väl genomförda insatser – och tack för att ni finns!

Som vanligt tufft att få ihop folk, men vi tog oss ändå igenom säsongens sista hemmamatch.

Det kändes väl inte jätteoptimistiskt i veckan inför matchen mot Länghem. Några som inte kunde vara med. Jafari skadad. Rönn och David sjuka. Mackan J avstängd p.g.a. tre gula kort. Största prövningen var tyvärr inte Länghem i sig, utan att få ihop folk till matchen. Miche hade dock taktiken klar: Vi tar de gubbar vi får ihop, ställer oss på led på bredden bara å så avancerar vi uppåt. Solklart. Eller så skrapar vi ihop så vi i alla fall blir 11 spelare på plan. Plötsligt stod vi faktiskt där på lördagen med tre avbytare. Varav Lasse förkyld. Troligtvis dock en kvinnoförkylning, eftersom han inte var sängliggande och ömklig, men jag har ju ingen medicinsk utbildning, så diagnosen får anses vara en gissning.

Miche ändrade taktiken från ”alla på en rad” till att utgå defensivt. Förutom det faktum att Länghem gjorde 0-1 i första minuten genom Kevin Blom, så funkade det rätt bra. Defensivt utgångsläge och någon kontring för MIF, t.ex. en där Mathias ”högerfoten” Andersson tvingades avsluta med vänstern. Länghem var mestadels spelförande och försökte sätta upp tempo, men MIF stod emot bra. 0-2 kom sedan i 34:e minuten genom Emil Höök.

Skit samma sa vi i paus: Vi fortsätter köra på ändå. Det hade gjorts några byten i första halvlek: Gripen  hade gått ut p.g.a. ont i knät och Jonathan klev av för ont i foten. ”Bara så ni vet…” sa Daniel när vi samlades i ringen för att gå ut på plan igen. ”…så har vi inga avbytare i andra halvlek. Måste någon gå av så får vi köra med 10 man.” Mathias ojade sig och skrattade, men vad gör man? 45 minuter till. Bara å köra.

Andra halvlek var inte mer än två minuter gammal när MIF var i anfall, vilket avslutades med att Johan Andersson, som denna match fick testa på rollen som innermittfältare, kom dundrande fram till bollen, kom före målvakten Simon Toivonen och nickade bollen i mål. ”Vad hände?” undrade den förvånade målskytten medan vi andra jublade.

Efter bara ett par minuter hade dock Länghem utökat till 3-1, genom Johan Enoksson.

I 53:e minuten tilldömdes Länghem straff och den förvaltade Emil Höök väl. Ingen tvekan och 4-1 till Länghem. Efter 69 minuter kom 5-1 genom Kevin Blom, innan Bror, minuten efter, klev fram och distinkt nickade in MIF:s andra må. Två mål och båda på nick. Vi är rätt nöjda med det.

Jag tappade jag helt ärligt räkningen men Länghem gjorde både 6-1 (Minut 73, Rasmus Glansberg) och 7-1 (minut 84, Tom Carlslöv) innan matchen var över. Trötta MIF:are samlades i omklädningsrummet, ändå nöjda med vår insats utifrån förutsättningarna, och dagens spelarpris delades broderligt mellan alla (förutom med fruntimret som tydligen var lite för snabb ut ur omklädningsrummet. Men jag är inte bitter. Jag fick choklad av Petra istället).

Gurra blickade framåt, bara två matcher kvar, och fokuserade på det viktigaste: vilket inte är bortamatchen mot seriesegrarna Sexdrega/Lockryd, söndag 6/10 kl. 15.00, utan årets höjdpunkt: mossfotbollen, som spelas helgen efter. Man kan väl säga så här: En seriematch kvar. Vi härdar ut. Det är inte jättesvårt ändå i det här goa gänget.