Bättre sent än aldrig kommer här några rader om matchen mot Rångedala, som avslutade vårsäsongen, tankar inför morgondagens derby mot Länghem och förhoppningar inför hösten.

Nu är det längesedan vi satte punkt för vårsäsongen med 1-1 mot Rångedala. Själv var jag hemma med febrig son och skickade till Janne:

”Hej! Lucas är sjuk så kommer inte på matchen. Hoppas ni kör över dem!”

Efter en match meddelar Janne mig vilka som fått kossor och sms:et han skickade till mig sa väl det viktigaste om matchen:

”Hej Emelie! Jag gillar inte att dela ut kossor! Igår kunde jag dela ut kossor till alla i laget! De stod verkligen upp väldigt bra för varandra.”

(Marcus M gjorde mål förresten. Det måste jag nämna, för husfridens skull. Snyggt var det garanterat också.)

Därefter följde en sommar där vi solat, badat och spelat storkoner. Nu väntar en höst utan Johan, som packat väskan för att testa på det militära, utan Lasse som är på resa och med småskador på flera av gubbarna som gör läget en bit ifrån optimalt. Det kanske ger en lite dyster bild av höstsäsongen för MIF. Men jag tänker tvärtom på Rångedala matchen, på hur grabbarna kämpade och slet för varandra. Jag tänker på vår sista seriematch för fyra år sedan, mot Äspered. Vi fick knappt ihop folk och Syamed tyckte vi skulle lämna VO. Älgen accepterade dock inte det och vi skrapade ihop en 11:a och spelade matchen. Älgen, då 47 år gammal, gjorde A-lagsdebut och spelade 90 minuter i anfallet. Alla kämpade och skrattade med varandra, och det var utan tvekan vår roligaste förlust (4-1).

Janne var på den matchen och kollade om MIF var något lag värt att vara tränare för och visst blev han vår tränare, och det är ju inte konstigt alls. För i Månstads IF finns något ganska unikt. Det pratas ofta om ”kärleken till fotbollen” men på vissa platser är den så nära att man kan känna den i luften, se den i spelet. I MIF syns den mellan grabbarna på plan, i glädjen på bänken, hos publiken på dansbanan och i slänten, i kiosken hos tjejerna. Det må vara tufft att inleda en höstsäsong och inte ha ett överflöd av spelare, men kärleken till fotbollen, den får ett lag att komma till start i säsongens sista match trots att de knappt får lag, det får spelare att kämpa för varandra och ta poäng mot serieledarna och den bäddar för en mycket bra höstsäsong.

Fredrik Backman beskriver kärleken till fotbollen så här:

”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För man inte vet hur man låter bli.”

Imorgon, lördag 11/8 kl. 15.00, inleder vi höstsäsongen med bortaderby mot Länghem. Kom dit och ta del av kärleken till fotbollen!

I bortamatchen mot Grimsås var det inte mycket snack om saken: Grimsås var helt enkelt det bättre laget.

Det såg bra ut inför matchen: Fart på uppvärmningen trots värme och peppade grabbar. Solen värmde lite lagom och när det drog igång för match valde vi runt bänken att hålla oss nära Jocke Remstam, som varit förutseende nog att packa med sig sin död-åt-alla-mygg-maskin (som jag inte vet det korrekta namnet på).

Myggen blev dock snabbt ett sekundärt problem, för det dröjde inte längre än två minuter innan Grimsås hade gjort 1-0. Plötsligt blixtrade de till i en snabb omställning på sin högerkant och Sebastian Folke satte bollen i nät. Månstad var nära att kvittera ett par minuter senare, när Grimsås målvakt hade tvål i handskarna och tappade bollen mellan benen. Han lyckades dock få tag i bollen igen precis innan Marcus M hann fram för att sno åt sig den.

Det var emellertid Grimsås som var det dominerande laget i första halvlek. Månstad hamnade efter och det blev en dominoeffekt som de inte kunde hejda. Grimsås rullade runt och nyttjade sina lägen. När bollen studsade mellan spelare på vår högerkant, i minut 23, och hittade ner i djupet till Sebastian Folke, la han påpassligt en långboll över Johan, som inte hann tillbaka in mot mål.

Med ett par minuter kvar till halvtidsvila ökade Grimsås på till 3-0, då Jakob Falk var framme på en retur och enkelt kunde sätta bollen i mål bakom en chanslös Johan.

Jag skulle gärna säga att matchbilden blev helt annorlunda efter halvtidsvilan, men det kan jag inte riktigt uttala mig om. Eftersom det var mitt i veckan-match avvek jag i halvtid för att åka hem och lägga sonen. Att döma av Jannes sms ”Nya tag på fredag” på kvällen så var inte heller andra halvlek mycket att hänga i varken julgran eller midsommarstång. Något mer mål för Grimsås blev det dock inte och efter att ha hört mig för berodde det dels på att Månstad spelade upp sig något, dels att Johan briljerade i målet, dels att värmen slutligen tog ut sin rätt på båda lagen.

Redan på fredag, 15/6, ser vi fram emot att spela match hemma i Parken. Då tar vi emot Marbäck. Domaren blåser igång kl. 19. Vi ses på fredag!

Härligt många mål i Månstadparken när MIF tog emot Sjötofta.

Värmeböljan hänger kvar lika envetet som förkylningsbaciller på en förskola. Dagen innan matchen mot Sjötofta började Marcus M därför sitt propagerande för Resorb: ”en idag och en imorgon” och Tranemo apoteks hyllor med vätskeersättning ska enligt inte speciellt säker uppgift gapa tomma. Kanske var det vätskeersättningen, kanske Jannes förmaning om att vi under inga omständigheter fick underskatta Sjötofta, eller något annat som gjorde att det var full fart på MIF-spelarna, värmen till trots. Medan Janne smälte bort i MIF-overallen vid sidan av plan, syntes det på mif-spelarna inget spår av värmen, mer än detaljen att tröjorna ganska snart såg väldigt blöta ut.

Det dröjde inte länge innan Månstad tagit ledningen. Gurra, som spelade yttermittfältare denna match, var framme redan i 7:e minuten och satte 1-0. ”Tjoho!” ropade den lycklige målskytten och tog ett glädjeskutt. Månstad nätade efter knappa fem minuter igen, på frispark från Alexander C. Han la bollen in mot mål och både Marcus M och Sjötoftas målvakt hoppade upp. Bollen gick dock över dem och in i mål, men då blåste domaren av för offside. 2-0 kom istället i 17:e minuten. Marcus J drev ner på vänsterkanten och vände snyggt innanför sin back vid kortlinjen. Han spelade snett inåt bakåt mot Pontus, som var omringad av försvarare. Fötter överallt men Pontus hade längst tår och petade bollen i mål.

I 23:e minuten fälldes Marcus M och Alexander Ö tog hand om straffen. Inget snack; han satte säkert 3-0 till Månstad.

Målen började alltså trilla in och jag började fundera på när Marcus M skulle näta. Resorben från dagen innan hade kanske verkat lite för bra, för en mycket peppad Marcus ska enligt säkra källor ha hävdat att han skulle göra fyra mål i matchen, för att tidigt kunna vara med i kampen om skytteligatiteln. Några fyra mål i matchen blev det inte för Marcus, men det fjärde målet för Månstad, det gjorde han i minut 30.

Brorsan Pontus växlar ju, som ni vet, mellan backlinje och anfall och verkade även han sugen på att göra mål. I 50:e minuten gjorde han sitt andra mål i matchen. Oskar kom in i andra halvlek och gjorde precis som i matchen mot Redväg; bara klev fram och smäckte in ett mål. Från högerkanten la han en riktig pärla mot mål. Bollen dök över målvakten och in vid bortre stolpen.

I 77:e minuten sattes slutresultatet då Marcus Johansson satte 7-0. Speaker-Sören, Elfsborgsfan, lät sig inspireras av IFE-matcherna och ropade ut ”7-0 av Marcus….” varpå publiken svarade ”Johansson”. Härlig stämning och en perfekt uppvärmning inför helgens brännbollsturnering (mer Resorb!!!).

Sjötofta hade inte mycket att säga till om matchen igenom, utan det var Månstad som var bollförande. Att säga att det var spel mot ett mål är dock inte helt sant. Sjötofta blixtrade till och var snabba i anfall, även om de inte tilläts hålla bollen tillräckligt för att skapa så många anfall.

Nu laddar vi med mer Resorb, för imorgon, lördag är det dags för brännbollscup med knytkalas i Parken på kvällen (anmäl dig till eventet ”Brännbollscupsknytkalas” på facebook!). Nästa fotbollsmatch är borta mot Grimsås, tisdag 12/6 kl. 19.00, men vi ses redan imorgon på brännbollscupen!

De sista matcherna har allt inte riktigt stämt och det har gett en knackig start för Månstad. När det var dags för hemmamatch mot Redväg var det vindstilla, men allteftersom matchen led tilltog Månstads vind i seglen.

Janne inledde genomgången inför matchen med en kort kommentar om de tidigare matcherna. Det har inte riktigt stämt, så vore det på plats med en förändring i uppställningen? Nej, planen var att ha is i magen och ge spelet tid att sätta sig. En lyckad plan, skulle det visa sig.

Redväg inledde med att sätta högt tempo vilket drog in Månstad i samma tempo. Spelet svängde från ena planhalvan till den andra. I 21:a minuten fick Månstad hörna. Mackan J la den mot mål, men bollen rensades ut. Snabbt las den dock in igen, bort till Marcus M som tog ner bollen och kickade in 1-0 till Månstad. Det eldade på Redväg än mer och de jäktade på framåt. Månstad höll dock kylan och det dröjde inte länge innan de hade utökat sin ledning. Efter en halvtimme spelad blev Alex Ö knuffad i ryggen och Månstad fick frispark vid mittplan. Alex C la in bollen mot Marcus M som nickskarvade in bollen i mål. ”Så ja!” vrålade den både chockade och lycklige målgöraren inför lika chockade redvägsspelare.

Två minuter senare ropade månstadsspelarna efter straff efter misstänkt hands i Redvägs straffområde. Dock ingen åtgärd från domaren. Inte många minuter senare fick Daniel Magnusson kliva av, efter att ha gjort en luftfärd, landat på axeln och därigenom skadat ryggen, efter en närkamp. Jesper var snabbt inne istället och Jakob R fick ta kaptensbindeln.

Mot slutet av andra halvlek började Redväg tappa tempo medan Månstad malde på och höll spelet på Redvägs planhalva.

I andra halvlek försökte Redväg satta tempo igen men Månstad vek sig inte en centimeter utan fortsatte med samma övertag som i slutet av andra. Efter en närkamp fick Jakob R kliva av och medan vi snurrade fast en kylpåse runt hans fotled hörde vi månstadpubliken ljubla igen, när Alex Ö satte 3-0 till MIF I 64:e minuten. Kaptensbindeln fick byta ägare igen, till Oskar som klev in i Jakobs ställe. Daniel mumlade dock något om att vi inte borde ge bindeln till någon, eftersom den verkade föra otur med sig. Två skador i samma match är ju mer än nog.

I 72:a minuten fick Redväg ett tröstmål efter en tilltrasslad situation på en hörna, som mynnade ut i att Emilio Faundes skottade mot mål. Johan var på bollen, men den gick ändå i mål. 3-1 och Redväg vädrade blod, vilket gjorde att de stressade upp sig i spelet igen och jagade på varandra: ”Kom igen, 20 kvar!”

Oskar, lugnet personifierad, verkade inte påverkad av kaptensbindelns påstådda förbannelse, så när han i 81:a minuten bröt in från vänster och såg att Redvägs målvakt stod långt ut, drog han helt enkelt på ett skott. Bollen dök bakom målvakten, tog i undersidan av ribban och studsade distinkt ner bakom mållinjen. ”Där var matchen punkterad!” konstaterade Alex Ö nöjt.

Punkterad var den och Månstad kunde ro årets första seger iland. Segern smakade mycket sött i den varma vårkvällen när grabbarna radade upp sig för lagfoto.

Nästa match spelar vi lördag 26/5. Då spelar vi borta mot Grimsås kl. 15.00. Vi ses där!

Bilder från matchen:

Regnigt, kallt och geggigt. Om inte annat så var kvalmatchen mot Högvad en ypperlig träning inför kommande helgs môsafotboll.

Sista kvalmatchen och samling i omklädningsrummet medan regnet började dugga allt tätare utanför fönstret. Frågan om lagbild avlöste matchtaktiken. Före eller efter matchen? ”Vi tar före, men vinner vi så tar vi ett efter matchen också.” föreslog Daniel och Gripen hängde på idén med motiveringen att man i alla fall lär se snyggast ut före matchen, men kanske gladare efteråt. Sagt och gjort: Vi samlade ihop oss och Sandra tog bilden. Vi frös inte alls, inte det minsta. Davids mössa ligger precis utanför bilden till vänster…

Vi kan väl inte påstå att vi trodde att vi skulle knipa div. 5-platsen. Inte efter 0-4 mot Sandhem på hemmaplan och nu ett möte mot Högvad, vilka vann mot Sandhem med 3-4. Men det är härligt att kvala. Att på något vis få lön för de år av arbete som Janne och grabbarna har lagt ner på att få ihop vårt spel. Att lönen kommer i form av 10 grader, hällregn och en plan som påminner om ett smörpaket i solsken, ja det är väl ”charmen” med sporten.

Högvad hade det relativt förspänt inför matchen; seger eller oavgjort och platsen i div. 5 skulle vara klar. Vi hade inte bara behövt en seger, utan hade dessutom behövt gå segrande ur matchen med minst 8 måls marginal. Kanske var det lite tvekan från Månstads sida som gjorde att Högvad var relativt överlägsna i början av första halvlek. Efter 17 minuter resulterade det i 1-0 då Alfred Lindqvist relativt ostört kunde nicka in ledningsmålet. Målet blev lite av en väckarklocka för MIF, som hämtade upp sig och jämnade ut spelet något. Det var dock Högvad som stod även för nästa mål. På ett inlägg i 30:e minuten tvingades Johan lämna retur och Emil Odqvist satte 2-0. ”Det är för billigt…” muttrade Janne vid båset, där vi andra satt intryckta som packade sillar i ett desperat försök att undkomma regnet.

Strax efter målet fick Marcus M en smäll i ansiktet och fick kliva av med blodet rinnande ur munnen. I ett försök att både tvätta av och plåstra om en mittfältare som prompt skulle in direkt, sitt röda nylle till trots, missade jag Högvads 3-0 mål. Jag nöjer mig med att kommentera att det var Jonas Bengtsson som satte bollen i nät i minut 33.

Andra halvlek var inte mer än fem minuter gammal innan Högvad nätade igen, men domaren blåste då av för offside. Månstad kämpade på och kom nära utdelning flera gånger. I 64:e minuten la Mange en hörna och Daniel skarvade till Rönn som klackade bollen mot mål, men en högvadsspelare rensade undan på mållinjen. I 82:a la Gripen en hörna och Mackan förlängde bollen mot mål, men Oscar Joutsen i mål räddade. Istället blev det Högvad som ökade på sin målskörd, när Erik Liljekvist satte bollen i vårt nättak i minut 85. Månstad började bli trötta och vid sidan av plan började regnkläderna läcka in. ”Det börjar bli blött” konstaterade Janne, som spenderat hela matchen utanför båsets något skyddande tak. ”Tycker du?” svarade optimisten Bagarn, där han kikade fram under regnjackans luva.

I 89:e minuten gjorde Jonas Bengtsson sitt andra mål för matchen och satte samtidigt slutresultatet 5-0. Med det tog Högvad en klar seger i kvalgruppen, med 2 av 2 segrar och +6 mål i protokollet. i gratulerar Högvad till fortsatt spel i div. 5!

Nu blir det alltså att fortsätta i sexan nästa år för vår del, men med handen på hjärtat så är det nog lika bra. Det har tagit lång tid att bygga upp spelet i laget och i år satt det. Det gav en rejäl skjuts upp i tabellen, men nu väntar arbetet med att nöta in spelet ordentligt, så det sätter sig i ryggraden på laget. Vi är inte riktigt där än, men förhoppningsvis är det där vi landar nästa år.

Inför matchen såg vi ut så här; Lite torrare, lite snyggare. Den där bilden efter matchen blev aldrig av…

Med det säger vi tack för den här säsongen! Nästa helg väntar avslutning och den årliga sammandrabbningen på môsen. Vi vill speciellt skicka lite extra kärlek till våra trogna supportrar och föreningsmedlemmar, som är med i ur och skur. Ni är underbara! Personligen är jag extra tacksam för svärföräldrar som ägnar delar av matcher åt att exempelvis plaska i vattenpölar med sitt barnbarn, så att jag hinner skriva några rader till matchreferaten.

Förra helgen spelade Sandhem hemma mot Högvad. Då drog Högvad längsta strået, när de tog hem segern med 3-4. När Sandhem så kom till Månstadparken i söndags var seger ett måste för dem, för att ha fortsatt chans på en plats i femman.

För Månstad var målsättningen också klar; att ha kul och njuta av att spela kvalmatch hemma i Parken, inför en publik på 200. ”Vi ska gå ut och göra vårt bästa.” peppade Daniel när vi samlades i ringen nere i omklädningsrummet. ”Oavsett hur det går ska vi känna att vi gjorde vårt bästa. Då kan vi vara nöjda.”

Det var alltså all in som gällde för Sandhem och direkt från start visade de att seger var det enda som fanns på kartan. ”Det här blir jobbigt…” konstaterade Janne efter knappa 10 minuter gångna på matchklockan. Då hade Sandhem satt hög fart från start och Månstad fick inget lugn att ta tag i bollen utan slog mest undan och jagade i försvar.

Efter närmre 20 minuter började Månstad få till några fina spelsekvenser, men med ett högt tempo på en ganska mjuk plan gnagde det i bakhuvudet att vi kanske inte skulle komma att orka matchen ut. Sandhem var starka och hade redan haft en träff i målramen. Kanske, kanske skulle Månstad kunna hålla emot, men det var tydligt från start att Sandhem var storleken för stora för oss. I 23:e minuten träffade Sandhem målramen igen, men denna gång gick bollen ut till Olof Hartelius, som satte 0-1. Fem minuter senare kom 0-2, då Magnus Blaschke distinkt nickade bollen i nät på hörna.

Pepp i halvtidsvilan och lite justeringar i uppställningen, så var det på’t igen. Sandhem satte dock 0-3 tio minuter in i andra halvlek, genom Alexander Henningsson. Strax efter blev deras målvakt Andreas Andersson skadad i en närkamp och Mathias Davidsson fick dra på sig målvaktsstället. Inte ens där visade Sandhem på någon svaghet, då Davidsson visade sig vara en målvakt tidigare förklädd som utespelare.

I 64:e minuten satte sedan Jonas Karlsson 0-4 till Sandhem och matchen var klar. Månstad vek dock inte ner sig utan spelade upp sig. Den sista spetsen saknades dock och blev det lilla som gjorde att det inte blev något mål denna match. Trots att det var trötta spelare i båda lag när klockan tickade upp mot 90 minuter höll det höga tempot matchen ut.

Trots förlusten tror vi oss ha bjudit publiken på en bra kvalmatch, där MIF-grabbarna kämpade varje minut. Och precis som Daniel hade förutspått var grabbarna nöjda efter matchen. Det är aldrig roligt att förlora, men vi gjorde så gott vi kunde. Det räckte inte hela vägen i denna match, men nu siktar vi istället in oss på söndagens bortamatch mot Högvad. 22 oktober klockan 14.00 är det som gäller. Kör bara kör!

Bilder från matchen:

Sista matchen för säsongen var här och Ljungsarp stod för motståndet. I våras vann vi med 3-1 mot dem på bortaplan. Skulle vi ta dem även på hemmaplan?

Höstkänslan låg som en gosig yllefilt över ett soligt Månstadparken när det idag var dags för seriens sista match. När båda lag svidade om nere i omklädningsrummen traskade domaren in i Parken och hälsades välkommen. ”Den här matchen gäller väl ingenting? Kvalplatsen är väl klar?” frågade han, kanske med förhoppning om att få döma en lugn match. Janne svarade med att det nog var derbykänslor att vänta ändå. Ljungsarp hade ju visat styrka de senaste matcherna, med vinst mot både Tranemo och Grimsås samt 2-2 mot Äspered. Att de skulle nöja sig med något annat än seger mot oss, var otänkbart. MIF-spelarna var heller inte inne på att ställa ut skorna och spela av matchen. Snart väntar kval, och då behöver vi vara både samspelta och på tå; inget man blir av att ta någon matchs kaffepaus.

Det syntes från matchstart att båda lagen ville mycket. Det var ett lite jäktat spel från både Månstads och Ljungsarps sida med mycket fart framåt, med övervägande chanser för MIF. Det dröjde dock drygt en halvtimme innan första målet kom. Det började med en frispark för MIF upp till höger på Ljungsarps planhalva. Mange tog hand om den men drog bollen i muren. Han fångade dock upp bollen igen och la in den i straffområdet, där den efter någon tur mellan spelare hittade fram till Alex Öberg, som satte 1-0. På liknande sätt satte Alex även 2-0, i minut 37, efter en hörna från Mange.

I andra halvlek kom utdelningen istället för Ljungsarp. Karl Larsson satte både 2-1 och 2-2 i minut 57 respektive 67. Kvitteringen spädde på känslorna hos spelarna på plan och nervositeten i publiken. Ljungsarp köttade på framåt och hade kunnat ta med sig tre poäng av bara farten. Månstad satte dock ett viktigt mål strax efter Ljungsarps kvittering. I 70:e minuten var MIF i anfall; Oscar smäller ihop med en ljungsarpsspelare och Jakob (?) spelade in till Mackan J, som satte 3-2 till Månstad. Målet lugnade månstadspelarna något och det gav dem vind i segeln.

Ljungsarp fortsatte dock att kämpa på framåt. I 80:e minuten fick vi inte undan bollen från eget straffområde och vid ett inspel (med gul touch) mot bortre stolpen kastade sig två blåklädda spelare fram för att sätta ett kvitteringsmål. Bollen gick ut till hörna och för oss på bänken såg bollen ut att gå rakt i mål när hörnan slogs. En och annan diskret svordom hann ta sig ut innan vi insåg att bollen inte alls gått i nät. Puh! Strax efter skottade en ljungsarpsspelare; Johan var på bollen och den tog i ribbkrysset. ”Det här är ju inte ens kul” muttrades det från Ljungsarps bänk medan det pustades ut på Månstads. Hade Ljungsarp haft marginalerna på sin sida, så kunde det ha blivit en ny kvittering. Nu blev det inte så, och kanske var det frustration som gjorde att Ljungsarps Martin Jansson fick syna sitt andra gula kort för matchen och därmed visades ut med fem minuter kvar av matchen.

Matchens sista spark blev sedan något extra: Johan rensade från straffområdet och bollen flög mot MIF:s bänk, där Janne snyggt klackade bollen vidare, dock rakt upp i ansiktet på Bagarn. Både Bagarn och hans glasögon klarade sig dock undan med blotta förskräckelsen.

Nu väntar kval, men datum, tid och motstånd är i skrivande stund inte klart. Vi återkommer när vi vet mer och hoppas att så många som möjligt följer oss i kampen om en plats i division fem!

Bilder från matchen: