För att man inte vet hur man låter bli
Bättre sent än aldrig kommer här några rader om matchen mot Rångedala, som avslutade vårsäsongen, tankar inför morgondagens derby mot Länghem och förhoppningar inför hösten.
Nu är det längesedan vi satte punkt för vårsäsongen med 1-1 mot Rångedala. Själv var jag hemma med febrig son och skickade till Janne:
”Hej! Lucas är sjuk så kommer inte på matchen. Hoppas ni kör över dem!”
Efter en match meddelar Janne mig vilka som fått kossor och sms:et han skickade till mig sa väl det viktigaste om matchen:
”Hej Emelie! Jag gillar inte att dela ut kossor! Igår kunde jag dela ut kossor till alla i laget! De stod verkligen upp väldigt bra för varandra.”
(Marcus M gjorde mål förresten. Det måste jag nämna, för husfridens skull. Snyggt var det garanterat också.)
Därefter följde en sommar där vi solat, badat och spelat storkoner. Nu väntar en höst utan Johan, som packat väskan för att testa på det militära, utan Lasse som är på resa och med småskador på flera av gubbarna som gör läget en bit ifrån optimalt. Det kanske ger en lite dyster bild av höstsäsongen för MIF. Men jag tänker tvärtom på Rångedala matchen, på hur grabbarna kämpade och slet för varandra. Jag tänker på vår sista seriematch för fyra år sedan, mot Äspered. Vi fick knappt ihop folk och Syamed tyckte vi skulle lämna VO. Älgen accepterade dock inte det och vi skrapade ihop en 11:a och spelade matchen. Älgen, då 47 år gammal, gjorde A-lagsdebut och spelade 90 minuter i anfallet. Alla kämpade och skrattade med varandra, och det var utan tvekan vår roligaste förlust (4-1).
Janne var på den matchen och kollade om MIF var något lag värt att vara tränare för och visst blev han vår tränare, och det är ju inte konstigt alls. För i Månstads IF finns något ganska unikt. Det pratas ofta om ”kärleken till fotbollen” men på vissa platser är den så nära att man kan känna den i luften, se den i spelet. I MIF syns den mellan grabbarna på plan, i glädjen på bänken, hos publiken på dansbanan och i slänten, i kiosken hos tjejerna. Det må vara tufft att inleda en höstsäsong och inte ha ett överflöd av spelare, men kärleken till fotbollen, den får ett lag att komma till start i säsongens sista match trots att de knappt får lag, det får spelare att kämpa för varandra och ta poäng mot serieledarna och den bäddar för en mycket bra höstsäsong.
Fredrik Backman beskriver kärleken till fotbollen så här:
”Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För man inte vet hur man låter bli.”
Imorgon, lördag 11/8 kl. 15.00, inleder vi höstsäsongen med bortaderby mot Länghem. Kom dit och ta del av kärleken till fotbollen!