Trots att vi hade snö över halva plan hemma i Parken ända in i början på april så hann planen bli redo inför seriepremiären. Kioskluckorna slogs upp, kaffet puttrade och (rock)musik ljöd ut över den soldränkta planen. Janne körde genomgång och alla var med på taktiken. Kanske var det premiärnerver, kanske derbynerver eller kanske en kombination av de båda som gjorde att den där taktiken delvis glömdes kvar i omklädningsrummet.

Matchen drog igång och Bror vankade nervöst av och an vid bänken redan då. Mathias var troligt också nervös, men av andra orsaker. Han hade nämligen satt mig på att vakta sin telefon, ifall Stephanie skulle höra av sig om att bebis skulle vara på g (ett synnerligen viktigt och ärofyllt uppdrag, speciellt med tanke på att Stephanie satt knappt 100 meter bort, på andra sidan plan, och kollade på matchen).

Minst nervösa var nog Länghem, i alla fall syntes ingen nervositet i deras spel. De klev in på plan och visade direkt att de hade bestämt sig för att vinna matchen. I fjärde minuten hade de hörna, vilken slutade i ett skott utanför. Två minuter senare petade en rödklädd bollen förbi Johan men det slutade med att bollen rensades undan framför mållinjen av en MIF:are.

Länghem har ju satsat hårt inför säsongen och har tippats sluta på tredje (BT) respektive andra plats (fotboll033) i vår serie. I premiären saknade de sin ordinarie målvakt Simon Toivonen, men Per Höglund gjorde på intet sätt bort sig i målet utan stod tvärtom för flera fina räddningar när Månstad fick lite ordning i sitt anfallsspel. I minut 31 fick dock Höglund se bollen gå förbi och i nät. Det började väl egentligen redan någon minut tidigare, när Länghems Anton Lord kom fri mot vårt mål och Johan hänsynslöst kastade sig framför hans fötter och roffade åt sig bollen. Den kämparglöden och uppoffringen är ju precis vad som krävs på plan när spelet inte riktigt vill stämma.

Hur som helst: målet! I 31:a la Alex Ö en hörna från vårt höger, mot bortre stolpen. Där nickade Daniel M ner bollen mot stolpen och in i mål. Snyggt! Våfflan, som jag och sonen satt och smaskade i oss vid avbytarbänken, smakade plötsligt så mycket godare. Alex Ö, som var tveksam till spel då han blev pappa i måndags och enligt uppgift inte fått optimalt med sömn, ska enligt säkra källor slippa bajsblöjabyten imorgon som belöning för sin assist.

Ytterligare ett mål för MIF kunde det ha blivit, när Mackan J snodde bollen framför Höglund. Mackans skott gick dock utanför. Någon utdelning för Länghem blev det inte i första halvlek.

I halvtidspausen pratade vi om hur vi skulle få ordning på pressen och hitta det spel som vi pratade om på genomgången inför matchen, dock utan direkt resultat senare på plan. Länghem kom istället allt närmre ett mål och i 58:e minuten small det. En rörig situation för MIF där Alex C låg i straffområdet samtidigt som Länghems Sebastian Jarlenäs fick bollen vid straffpunkten. Han satte säkert 1-1 och bäddade så för en oerhört spännande avslutning på matchen. (Alex C var okej och spelade vidare)

1-1 och matchen var överlag underhållande. Mer än en gång drog publiken efter andan när bollen smet över ribban eller förbi stolpen, på såväl Månstads som Länghems målram. Det mesta signerades LIF, men det kunde likaväl blivit någon mer balja för Månstad. Mackan M gick som en smörkniv utmed kortlinjen och in mot mål, men den avgörande passen nådde inte fram till Mackan J. Emil drog till med skott som gick precis utanför…

Med en minut kvar av matchen tittade Henke, som fått kliva av mot slutet, på matchklockan och konstaterade att domaren gärna kunde blåsa av matchen. Något mer mål blev det inte och det var något frustrerade lag som lämnade planen; Månstad för att spelet inte stämde och Länghem för att de inte lyckades sätta det avgörande målet.

Nu laddar vi om inför nästa match, först med inflyttningsfest hos Jocke R och sedan med ett par träningar innan det är matchhelg igen. Matchen spelas nästa lördag, 28/4, kl. 15.00 borta mot Ljungsarp.