Lagom till samlingen vräkte regn och hagel ner. Haglet låg fortfarande kvar i drivor på marken när publiken tog plats och spelarna klev ut på den blöta planen.

Förra matchen blev ju Gripen snuvad på ett mål (”självmål” i statistiken) och denna match var det nära att han äntligen skulle få sitt efterlängtade mål även på pappret, redan i matchens första minut. Det började med att Alex spelade ut till Marcus M på kanten. Han la bollen på djupet till Lillstins, men en back hann först och försökte rensa undan. Felträffen fick bollen att gå i bana mot mål och vid bortre stolpen kom Gripen farandes. Bollen studsade dock över hans ben och ut över kortlinjen. Två minuter senare drog en rångedalaspelare till med ett skott utanför straffområdeslinjen och Bonnen fick sträcka ut och bjuda på en snygg räddning.

I 24:e minuten kom 0-1-målet, med ett lågt skott som snopet gick mellan benen på Bonnen och in i mål. Månstad spelade för dagen 4-4-2 men kom inte riktigt in i spelet. Trots detta skapades chanser framåt, t.ex. i 41:a minuten då Pontus la en djupledsboll från mitt plan till Marcus M, som kom på en rejäl löpning. Han nickade förbi den utrusande målvakten men bollen gick tyvärr utanför.

Halvlekens sista minuter blev händelserika. När en rödklädd spelare som drev mot mål smällde ihop med Ivarsson, som spelade mittback, fick de frispark strax utanför straffområdet. Det blev dock ingen farlighet utan bollen rensades upp till Basse, som gått in som anfallare. Basse fick bollen med sig och petade förbi deras mittback. Han fälldes och mittbacken fick därför syna det röda kortet.

Andra halvlek började med en bra MIF-chans. Alex la ett långt inlägg som Marcus M nickade mot mål. Bollen nickades dock undan på mållinjen av en försvarare. Istället tog Rångedala ledningen med 0-2 på ett skott som tog på en gulklädd spelare och in i mål. I 60:e minuten var det reducerat, 1-2. Marcus J la en låg frispark in i straffområdet, Lillstins rusade mot bortre stolpen och slängde fram högerdojan så bollen smackade in bakom en chanslös målvakt. Det tog dock bara ett par minuter innan det stod 1-3. En nick i ribban och en nick till, som tog på en av våra spelare och in… Ytterligare ett par minuter och 2-3! Marcus M kom runt på vänsterkanten och skottade in mot mål. Där kom Lillstins och tryckte bollen i nät.

Vi spelade bättre i andra men målmässigt var det inte Månstads kväll. Efter 2-4 i 70:e minuten, efter att bollen tagit på en röd rygg och trillat över mållinjen, rann även 2-5 i 87:e och 2-6 i 89:e in.

Summan av kardemumman efter matchen var att vi fick till ett rätt bra spel, men någonting saknas. Det där lilla extra, som gör att man inte släpper in de där skitmålen, saknas, och det var därför beslutsamma spelare som kom upp till spelarrådsmöte efter matchen. Det är tufft att vända en negativ trend, men det går. Och nu är det dags att vända det. Vi har såväl Ljungsarp som Sjötofta och Länghem kvar nu på hösten och då ska det stämma.

Efter att hörnflaggorna samlats in, målen skjutits undan och gräsklipparna Olle och Gösta åter tuggade ut över gräset följde den sedvanliga sms-konversationen med Janne. När jag fick svar på mitt sms ”Kor??” blev lyckan total: ”Bagarn 1, Älgen 2 och Emelie 3”. Mina första kor! ÄNTLIGEN! Men nähä, några lyckofyllda sekunder senare kom ”Skämt åsido: Mackan, Mackan och Lillstins får kor.” Skit också! Nåja, nästa söndag, 13 september kl. 15.00, spelar vi borta mot Ljungsarp. Då tar vi poäng, så är det bara! Jakten på poängen fortsätter och min dröm om kossor lever vidare…

"Ni vann ju sist, så nu är det väl vår tur?" frågade Gånghester/Målsryds lagledare lite retoriskt, medan lagen värmde upp på planen, som fortfarande var blöt efter dagens kraftiga regnskurar. Och deras tur blev det.

Det var en match med gott om målchanser, men vad gäller utdelningen så var det Gånghester/Målsryd som drog det längsta stråt.

 

 

 

 

Redan efter 4 minuter kom den första farliga målchansen. Gånghester/Målsryd kom på inlägg från sin vänsterkant, med ett ”snett inåt bakåt”-pass mot straffpunkten. Pontus halkade till precis när han skulle rensa undan bollen, vilket gav skottläge för den svartklädde spelaren. Bollen smällde dock till i ribban och MIF kunde plocka upp och vända till anfall.

1-0 var emellertid inte långt borta. I 5:e minuten hittade en hårt lagd hörna Erik Matssons fötter och bollen gick i nät. Ett mycket stressat MIF-försvar hade svårt att hitta rätt i markeringen vid fasta situationer och när vi väl fick tag i bollen i spelet var anfallen korta och med alltför hårt fokus framåt. Vi spelade dock upp oss ganska snart, även om vi fortfarande hade lite bråttom fram i uppspelsfasen. Efter 15 minuter la Gurra en frispark från mittlinjen, som Ivarsson var högst på. Nicken tog dock i ribban och ut.

Det såg sedan ut att bli utökad ledning för Gånghester/Målsryd, efter halvtimmen av matchen gått. Deras Henrik Wilbert rusade fram i straffområdet. Bror var bredvid honom och Johan kom ut. Här blev det en kort tvekan om vilken MIF:are som skulle gå på boll, så när Wilbert petade förbi Johan så fälldes han av densamme. Robin Lygnelid klev fram och la straffen, men nätningen uteblev då bollen smet strax utanför Johans vänstra stolpe.

Ytterligare en ribbträff hann det sedan bli innan halvtidspaus, signerad Gånghester/Målsryd. En frispark vid mittplan passades ut på vänsterkanten, och ur sned vinkel tog spelaren skott. Johan var på den så att bollen tog i ribban. Returen rensades sedan undan av Pontus.

Andra halvlek började vi betydligt bättre än första. Vi rullade boll och hittade inspelen på mittfältet. ”Vi börjar ju andra bättre i alla fall!” utbrast då Janne och som den vidskeplige lagledare jag är började jag instinktivt rabbla ut ”Peppar, peppar, ta i….” medan jag desperat kastade blickar åt virket i avbytarbåset. Ja, då kom ju givetvis 2-0-målet. Halvleken var bara 4 minuter gammal då Tobias Nilsson tog hand om en frispark vid mittlinjen. Han drog till mot mål och Bonnen, som till andra halvlek tagit plats innanför målramen, fick det bländande solljuset i ögonen. Han sträckte ut och fick fingertopparna på bollen, men den tippade ner bakom honom och in i mål.

Dags för plan B: vi ändrade om till 4-4-2. Magnus gick upp på anfallet och Marcus M gick ut på kanten istället för honom. Marcus J flyttade då ner på innermittfältet bredvid Ivarsson, istället för Marcus M. Det gav snabbt resultat. Efter 58 minuter satt bollen i nät, men på pappret förblev det blankt. Lillstins hade utmanat sin back och vridit runt precis vid kortlinjen. Därifrån hade han, genom att kasta sig ner med benen först mot boll, fått in ett pass till Mange, som fri kunde smacka bollen i mål. Domaren blåste dock av samtidigt som Manges dojor träffade bollädret, för att bollen hade varit över kortlinjen.

MIF:s första mål kom istället i 63:e minuten. På en hörna var det mycket bröt och krig framför mål, men det var John som fick in bollen. Målvakten kastade sig och fick handen på bollen, men då hade den redan gått in över mållinjen. Vi hade vid det här laget satt ordentlig press mot Gånghester/Målsryd och skapade många chanser att kvittera. En stor förändring sett till inledningen av första halvlek!

I 75:e minuten la Ivarsson hem en pass till Marcus M, som la ett inlägg där bollen gick över målvakten. Vid bortre stolpen kom Bror rusandes, men bollen hann smita utanför stolpen preciiiiis innan Bror hann dit. Efter Gånghester/Målsryds nästa anfall var det istället utökad ledning. Robin Lygnelid pressade sig förbi Pontus på vänsterkanten av straffområdet och satte 3-1 vid bortre stolpen.

I 83:e minuten kom dock en ny månstadreducering. På en hörna kom Gripen flygande med högerbenet först och han fick därigenom bollen i nät. Nu i efterhand debatteras det flitigt huruvida det verkligen var Gripens måltå som var sist på bollen eller om det i själva verket var en gånghester/Målsryd-spelare som petade in ett självmål, så vi får helt enkelt konstatera att Gripen får göra mål i nästa match också, för att verkligen säkerställa ett första mål i A-laget.

3-2 och ett Månstad som jobbade hårt för att plocka med sig en välförtjänt poäng. På en hörna var Pontus framme vid bortre stolpen, men han fick inte riktigt träff på bollen och vi fick konstatera att vi trots en väl genomförd andra halvlek inte fick med oss någon poäng.

Vi jobbar oss dock allt närmre poängtag och om vi får till det fina spelet från dagens andra halvlek genom en hel match, ja då blir det tre poäng! Nu dröjer det en vecka innan det är match igen. På fredag nästa vecka (4/9) är det match hemma i Parken kl. 18.15 då vi tar emot Rångedala. Vi ses då!

Bättre väder och målchansutdelning hade ju varit önskvärt, men spelet var det i alla fall inget fel på!

Inte nog med att himlen öppnade sig och vräkte ner tätt, hårt regn medan vi hade samling inför matchen. När vi väl tog plats i båset så hade några ovälkomna hyresgäster i form av släktet Geting bestämt sig för att bygga bo under bänken. Våra avbytare fick därför hämta en annan bänk och sätta sig under paraplyn i skydd mot duggregnet som tilltog från och till.

 

 

 

 

Vi inledde matchen bra, och efter 13 minuter fick vi en frispark någon meter från mittlinjen, på offensiv planhalva. Magnus drog på ett skott mot mål och bollen skruvade sig först ut, sen in och landade i nätets bortre kryss. 1-0! Dannike kom också upp i lägen, och matchen var i första halvlek genomgående jämn.

I andra halvlek skapade vi många bra chanser att utöka ledningen. I 56:e minuten plockade Lillstins upp ett uppspel, han drev in och la ut bollen till Mange, som skottade. Målvakten räddade, men Lillstins plockade upp returen och la in till Mange på nytt, som förlängde till Andreas Carlsson. Målvakten försökte snabbt kasta sig mot det bortre hörnet, en försvarare slängde fram benen för att blocka men Carlsson gick på skott – tyvärr över. Fem minuter senare gick Lillstins på skott själv, men då sträckte Ronnie Thorstensson i dannikemålet ut och stod för en snygg räddning. På hörnan var Lillstins högst, men nicken räddades vid stoplen. Chans efter chans, men varför var det så svårt för bollen att bara ta sig över den där mållinjen och in i nät?

Istället kom 1-1 som en kalldusch. I 73:e minuten bröt de ett anfall från oss och ställde om. En lilaklädd spelare drev mot mål och passade in i straffområdet. Bollen hittade fram till Andreas Andersen som kunde skotta in bollen i mål. 2 minuter tog det för dem att inte bara kvittera, utan även vända till ledning. De anföll på högerkanten och rätt som det var låg bollen i vårt mål igen, åter signerat Andreas Andersen. Stress i försvaret hade bjudit in Dannike i matchen, och det med råge!

Månstad tappade lite gnista i och med Dannikes vändning, men de fortsatte skapa chanser framåt. I 78:e minuten mosades Marcus M mellan två spelare utanför Dannikes straffområde och vi fick frispark. Magnus drog till, men skottet gick i kryssribban och ut.

Istället var det Dannike som nätade igen, med två minuter kvar på matchklockan. Ett misslyckat hemåtpass förvarvades av Andreas Andersen, som nöp bollen och satte den i nät bakom Bonnen. Därigenom hattrick för Andersen, som nu klättrade till plats 4 i divisionens skytteliga på totalt 12 mål gjorda. På 11 gjorda mål ligger såväl LIllstins som Mange. På fredag, 28/8 kl. 18.30, är det dags för bortamatch mot Gånghester/Målsryd. Då tar vi med oss ett gott spel från dannikematchen och hoppas på bättre utdelning på våra lägen. Det vore ju heller inte fy skam om Lillstins och Mange putsade på målskörden ytterligare…

 

Matchen mot Äspered blev mer än önskvärt målrik.

Följande referat kommer att hållas ganska kortfattat av tre anledningar: 1. Referatet hade blivit jättelångt annars. 2. Kaffet är snart klart 3. Det finns kaka till kaffet.

Inför matchen hade vi några spelare borta, så varför inte passa på att ändra om lite i uppställningen? Pontus, som denna säsong fått rota sig på mittbacksposition, fick flytta upp på släpande anfall, Marcus M tog hans backplats och Alexander gick in på mittfältet istället för MM. Bredvid Pontus i backlinjen har vi oftast sett Gurra, men han flyttades till ytterbacken och Micke C klev in på G:s plats. Vi släpper ju, som bekant, in ganska många mål men tyvärr ändrade den nya uppställningen inte på det.

Starten blev tuff…

1-0 (13’) på en frispark av Fredrik Lövhage. Bollen vred sig förbi muren och dök ner i bortre hörnet.

2-0 (15’) sattes av Asmir Topic innan jag ens hann anteckna klart om förra målet. Rätt som det var hade han bara runnit igenom på högerkanten och skottat in bollen i mål.

3-0 (18’) Gurra la hem bollen till Basse, som drog till men utan att riktigt få träff. Bollen damp ner utanför straffområdet där Andreas Nyberg drog till på volley.

4-0 (26’) Niclas Källqvist skottade lågt och efter den tuffa starten fick Bonnen byta av Basse i mål.

Var det då verkligen så illa som siffrorna visar? Ja, vad svarar man på det? Vi hade visserligen några bra uppspel under första halvtimmen, oftast signerade Alexander Carlsso,n och på en frispark från Mange var Bror högst på boll men nicken gick utanför. Det var emellertid tunt med bollkontakt för MIF. Det var mestadels Äspered som förde boll och vi fick därigenom inte till mycket eget spel.

Andra halvlek spelade Månstad bättre. Nu var siktet helt inställt på att faktiskt trycka in bolljäkeln själva. ”Nu står det ju 0-0, det har jag lärt mig i pojkfotbollen” försökte Johan i halvtid och ska vi se det så, ja då blev ju i alla fall andra halvleks resultat bättre, även om vi tyvärr förlorade även den.

5-0 (54’) En äsperedsspelare fälldes innanför straffområdets sidlinje och David Bengtsson satte lugnt straffen.

6-0 (56’) Ett spel i djupled gav Bengtsson läge att vända in och sätta sitt andra mål på två minuter.

6-1 (59’) Ä N T L I G E N Mange tog en frispark från högerkanten. Lillstins nådde högst och nickade in bollen vid bortre stolpen.

7-1 (61’) Asmir Topic var framme igen och skottade bollen högt i mål.

7-2 (69’) Mange la en precisionspass i djupet till Pontus, som petade förbi den utrusande målvakten och satte sista målet för matchen – med vänstern.

”Sista målet vinner” – eller vad säger du Johan?

På måndag, 24/8, kl. 18.30 är det dags för hemmamatch mot tabelltvåan Dannike. Kom och heja på oss då! Ljungsarp hägrar bara 2 poäng ovanför oss i tabellen – och visst vore det gott att klättra förbi dem?

 

Målrik höstpremiär där Dalsjöfors GoIF stod för motståndet.

Månstad inledde matchen ganska defensivt, enligt planen, så Dalsjöfors fick rulla på egen planhalva i sin uppspelsfas. När vi sedan fick tag på bollen spelade vi upp bra och skapade chanser. Det var en jämn inledning på matchen, men MIF drog det längsta stråt. Vi har ju en förmåga att inleda knackigt, få några mål i baken och sedan jobba oss in i matchen. Idag var det tvärtom! Vi var med från början och stod upp bra mot ett fysiskt och tufft Dalsjöfors. Det gav oss ledningen i 16:e minuten. Mange tog ett snabbt inkast och Marcus M vände in mot mål. Snabbt var tre grönklädda spelare där och mosade honom lite fint mellan sig. Bollen hade Marcus dock hunnit peta fram till Lillstins som gick hårt på boll och fick den med sig så han kunde sätta 1-0 vid första stolpen.

10 minuter senare drev Marcus M upp mot mål och fick en frispark med sig då de grönklädda var allt för hårda i sin uppvaktning av honom. Mange la upp bollen några meter utanför straffområdets vänstra hörn. Efter att muren ställt sig på plats klev han fram och klippte till med ett lågt skott, som skruvade sig förbi muren. Målvakten slängde sig men bollen studsade ner en halvmeter innan honom och bytte därigenom bana. 2-0 och ytterligare ett mål för vår frisparksspecialist.

Vi hade gott kunnat sätta punkt där, men tyvärr är ju fotbollsmatcher betydligt längre än trettio minuter. Den återstående timmen blev målrik och det började med att Dalsjöfors knappade in till 2-2 inom loppet av 4 minuter. I matchminut 41 hade Bonnen räddat ut ett skott till hörna. Även på den var Bonnen först fram med ena handen, men en grönklädd var tuffast på returen och kunde därigenom sätta 2-1. Halvleken avslutades sedan med en frispark någon meter in på vår planhalva. Bollen lyftes mot vårt straffområde och någonstans fick bollen en liten touch så att den skarvades in vid bortre stolpen. MIF hann sedan knappt slå avsparken innan det var avblåst för halvtidsvila.

Nåväl, vi var ändå med i matchen och kämpade hårt, så varför skulle vi inte kunna återta ledningen? Psykologiskt är det tufft att tappa en ledning, speciellt precis innan halvtidsvilan. Det man sedan definitivt inte vill ha är ytterligare ett snabbt mål i baken, vilket var precis vad vi fick. Halvleken var inte mer än tre minuter gammal när Dalsjöfors hade lyckats vända matchen och satt 2-3 på resultattavlan, även denna gång på en fast situation. På en frispark skarvades bollen ner och in i nät. I 53:e kom dessutom 2-4, på en frispark som i stort liknade Manges 2-0-mål: låg frispark som studsar och ställer målvakten.

I 57:e kom så äntligen nästa MIF-mål! Mange la en frispark vid mitten av offensiv planhalva. Målvakten kastade sig ut, men Bror var först på boll och nickade bestämt in reduceringen 3-4. Dalsjöfors fick dock snabbt det psykologiska övertaget åter genom ett mål bara minuterna senare. Ett inkast följdes av ett inspel, där vi inte fick undan bollen ordentligt. Istället fick en dalsjöforsspelare tag i bollen och han kunde smacka in 3-5.

Tre mål upp och Ivarsson fick dessutom sitt andra gula kort, vilket gav de tio MIF-spelarna på plan en något övermäktig uppgift. Månstad stod dock fortfarande upp bra, och båda lag skapade chanser sista trettio, där Dalsjöfors dock stod för majoriteten, av förklarliga skäl. I 74:e kom en dalsjöforsspelare fri på högerkanten, men skottet satte han strax utanför stolpen. I 76:e la Mange en hörna, på vilken Marcus M drog till med ett volley-skott på. Bollen rensades dock undan på mållinjen av en stolpmarkerande dalsjöforsare. Två minuter senare la Mange ytterligare en hörna, där Pontus gick på nick, men där bollen gick strax utanför stolpen.

Sista målet för matchen stod istället Dalsjöfors för. Yttermittfältaren kom fri på högerkanten och kunde sätta bollen lågt i bortre. Så var slutresultatet, 3-6, satt. Sista 3 minuterna var det sedan spel 10 mot 10. Pontus hade fällt en grönklädd vid mittplan, som valde att följa upp det med några inte så väl valda ord. Gult kort till Pontus för brytningen och rött för dalsjöforsaren. Spelmässigt skedde det dock inte mycket mer i matchen, utan det var bara att konstatera att poängen uteblev för vår del. Nåja, efter matchen lyckades jag i alla fall knipa sista muffinsen från kiosken – alltid något!

För att summera så var det resultatmässigt en klar seger till Dalsjöfors, men spelmässigt var det betydligt jämnare än så. Kämparglöden tar vi med oss till nästa match, vilken är redan nu på måndag 17/8 kl. 18.45 på Lundavallen. Vi möter serieledande Äspered borta och då blir det upp till bevis.

Innan dess är det ju dock Semefterfest i Parken! Imorgon (lördag) kväll är det dags att fira av semestern med oss. Fint väder är beställt – ses där!

Det var dags för returmöte mot Domersleben SV! Ni känner ju till vårt utbyte, att vi åkte till dem på träningsläger och att de nu kommit till oss. Givetvis skulle det, precis som när vi var i Tyskland, bli match!

Begreppet ”utbyte” fick nu en fördjupad innebörd. Läget inför matchen såg nämligen ut som följande: Månstad hade 22 spelare, Domersleben hade 7. Vi valde därför att fördjupa vårt utbyte till att inte enbart gälla träningsanläggning, utan även spelare. Mathias, Nord, Daniel och Per i Torp anslöt sig först till de rödklädda. Sedan var ju mr. President sen, så även Bror fick ta raka vägen in i motståndarlagets omklädningsrum. Sedan anslöt sig även Älgen, så vi blev någorlunda jämnt med 16 vs. 13 spelare. Att kalla det för träningsmatch kanske är korrekt, men vänskapsmatch är nog mer träffande, för det var en match med många skratt, några psykningar och mer än en (manlig) kram.

Ska man se det från den ljusa sidan, så ska det ju vara bra att vattna planen ordentligt innan match – så gör ju proffsen! Men ska vi vara realistiska så kan vi väl bara konstatera följande: Vädret sög! Den svenska sommaren visade sig från sin sämsta sida – med massvis av, stundtals horisontellt, regn. Inte bara ”det går att vrida ur kläderna”-blött, utan sådär ”när jag tar av mig skon trillar det ut litervis av vatten, en fisk och ett piratskepp”-blött. Men visst, det går att spela fotboll ändå!

 

 

 

 

Det såg ut att bli en målrik match, och ett blött underlag öppnar ju för det. Det var ganska mycket MIF i början av matchen. Vi rullade boll och gav därigenom inte Domersleben chansen att skapa speciellt mycket. 1-0 kom efter 11 minuter, efter att Domersleben rullat hem på sin målvakt. Mange satte press och fick tån på bollen samtidigt som Benjamin i målet slog iväg den. Resultatet blev att bollen hittade ut till Alex, som lågt skottade in 1-0.

Efter ytterligare fyra minuter var Mange själv nära att näta, efter ett inlägg från Andreas Carlsson. Mange tog ner bollen men precis när han drog till med skott kom det en domerslebendoja emellan, så att bollen lobbades över mål. Det dröjde dock inte länge innan Mange satte bollen i nät. I 18:e minuten bröt Månstad ett uppspel av Domersleben. Mange fick bollen, satte fart rakt ner, tryckte sig förbi försvaret och skottade in 2-0.

När matchklockan närmade sig 30 minuter kom Domersleben in i matchen allt mer. Kvitteringen såg ut att komma efter dryga halvtimmen, då Mathias tog sig förbi Andreas Carlsson och skottade lågt förbi Basse. Gurra rensade dock undan några decimeter framför mållinjen och räddade således nollan.

 

 

 

 

Nästa vassa målchans stod brorsan Kristian för, men precis som för Mathias så var marginalerna inte på hans sida. Det började med ett spel i djupet till Kristian, som revs ner lite snyggt av Jens. Uppgiven satt Kristian kvar på backen medan bollen rullade iväg. ”Hur kul va de då?” frågade han och kastade ut med armarna, när han såg friläget försvinna. Domaren blåste frispark, Kristian flyttade upp och Gurra la in bollen mot mål. Kristian var högst och nickade bollen mot mål, men den tog i ribban. Både målvakten och Ivarsson gick då på boll, men bollen trillade ner på Ivarssons rygg, stannade där en millisekund, och när den föll ner på baken var det armar och ben lite varstans innan bollen rullade ut över kortlinjen. Marcus M pekade på Ivar och skrattade, och han skrattade tillbaka. Några stilpoäng för målförsöket blev det inte.

Just skrattet var utmärkande för matchen. I vilken annan match kan t.ex. en kille i muren (Mathias) ropa ”Sopa!” när motståndaren (Mange) slår en frispark, så att bollen går utanför, och det följs av hjärtliga skratt från såväl spelare som publik? Likaså följdes kapningar och osmidiga ingripanden av spelare som skrattande klappade om varandra.

Efter 61 minuter hade Månstad ytterligare en hörna. Bollen damp ner vid första stolpen, där både målvakten och flera MIF spelare försökte komma först. Bollen hittade ut till Jocke Remstam som skottade över. Domersleben spelade sedan snabbt upp och Nord kunde dra till med ett skott. Basse räddade bollen över ribban och på hörnan slog Basse ut bollen så att MIF kunde kontra. Det slutade med ett skott av Andreas Remstam, men bollen hittade in i målvaktens skopa. Vid detta skede i matchen vände spelet snabbt, vilket resulterade i chanser för såväl MIF som Domersleben, men målen uteblev.

 

 

 

 

Efter knappa 70 minuter fick sedan Gurra bäras av plan, efter att någon (han själv) sparkat dubbarna i hans knä (eventuellt efter att ha blivit knuffad, vi har dock inte fått det bekräftat). På kvällens festligheter sågs han sedan lite stelt halta fram till badtunnan, men han ska enligt utsago inte ha åkt på någon större skada.

Det var trötta spelare framåt slutet av matchen men en fin målchans bjöds vi på i 89:e minuten. Mackan J tvåfotade sig igenom det rödklädda försvaret och skottade på backen, men bollen smet precis utanför stolpen. Det blev således ”bara” två mål i vänskapsmatchen mellan Månstad och Domersleben. Precis som i våras blev det seger för MIF men samtliga spelare gladdes efter matchen. Det hade varit roliga 90 minuter, och vid sidan av plan stod Tegfors och förberedde grillad gris till hungriga spelare. Bastun var igång och i badtunnan var vattnet varmt. Ja, det dåliga vädret var inte så besvärande längre.

Som en avslutande parentes får vi tacka Domersleben för en rolig vänskapsmatch, och tack till publiken som trotsade regnet och knödde ihop sig under taket på dansbanan. Kul att ni kom och tog del av matchen! Nu dröjer det ett par veckor innan det är match igen. Fredag 14 augusti drar höstsäsongen igång och då möter vi Dalsjöfors GoIF kl. 19.00 hemma i Parken. Vi ses då!

Som lagledare såg jag fram emot matchen. Äntligen sol och värme, äntligen en match då jag kunde lämna regnställ och vantar hemma, äntligen en fin sommarkväll att kolla på fotboll! Tyvärr var det ju så att jag, och publiken, var de enda som lyckligt välkomnade den höga temperaturen och solgasset.

Janne hade dagarna innan skickat ut i sms-gruppen om att spelarna skulle fylla på vätskedepåerna, och timmarna innan matchen ringde han mig och bad mig köpa in en kasse energidryck till grabbarna. ”Jag såg ju en div. 6-match igår – en pensionär kunde ju ha promenerat förbi spelarna!” utbrast han bekymrat. Denna dag var ju ännu varmare och precis som befarat var flera spelare lite trötta innan de ens hunnit snöra på sig fotbollsskorna. Nåväl, förutsättningarna är ju desamma för båda lag, även om Basse poängterade att vi ju faktiskt spelade i mörkare dräkter än Grimsås, då vi för dagen spelade i det mörkblå bortastället…

Grimsås fick en kanonstart. Redan efter 10 minuter hade de en betryggande 3-0-ledning. Det började i matchminut 6, med ett utspel på deras vänsterkant till Anton Ek, som drev ner, vek in och från snäv vinkel drog på ett skott. Basse var på bollen, men den gick ändå in i bortre sidonätet. Två minuter senare la de gulklädda en boll på djupet och Henrik Haugeröd trillade innanför straffområdeslinjen. Jakob Klasson klev fram och satte 2-0 genom att placera bollen lågt i högra hörnet. Ytterligare två minuter förflöt innan Grimsås bröt ett uppspel och la bollen vidare till Henrik Haugeröd som satte bollen lågt vid första stolpen.

Bättre start kunde man ju önska sig! Det var dock inte konstigt att Grimsås tog en ordentlig ledning. Lagen inledde på helt skilda sätt. Månstad hade, sin vana trogen, svårt att hitta rätt i början av matchen, medan Grimsås satte full fart med sitt spel från start. Vi tappade mycket på mitten och de kunde därför ganska enkelt fördela uppspelen som de önskade. Dessutom satte de hård press på oss, medan vi hamnade för långt ifrån i försvarsspelet. Det blev mycket jaga boll för MIF och gott om spelutrymme för Grimsås.

Precis som i andra matcher så jobbade sig Månstad in i matchen. Spelet blev bättre och vi fick mer ordning efter cirka 25 spelade minuter. Med 39 minuter på klockan fick Andreas Carlsson ett bra läge att reducera för de blåklädda, på ett inspel från vänsterkanten, varifrån bollen gick hela vägen förbi till bortre stolpen där Andreas kom fri. Hans direktskott gick dock över ribban.

Redan i första halvlek väntade vi på avblåsningen för straff, då Mange blev fälld i offensivt straffområde. Signalen uteblev dock, men kom sedan i 55:e minuten, då en gulklädd försvarare smällde på Manges fot decimetern innanför straffområdeslinjen. Marcus J tog hand om straffen och satte den säkert, lågt och hårt, i målvaktens högra hörn. 3-1 och nu hade vi äntligen lite närkontakt.

 

 

Lyckan blev dock kortvarig, för i 62:a minuten spelade Grimsås ner på vår vänsterkant, och sedan gick bollen förbi till bortre stolpen, där Sebatian Folke kom fri och kunde trycka in 4-1. Efter vår straffsituation hade Mange fått kliva av och för att få foten lindad. Med 70 minuter på matchklockan började tårna se sådär lagom jätteblåa ut och vi släppte på trycket för att linda om. Det var då som Grimsås satte, 5-1 och den enda beskrivningen av situationen just då som jag kan ge, är en beskrivning av Manges högerfot, vilket väl får sparas till en annan gång…

Efter 79 minuter fick vi frispark ett par meter utanför straffområdet. Ett typiskt ”Mange-läge”. Eftersom Mange dock låg på utsidan av planens vita linjer, med foten i högläge, klev Ivarsson fram. Kanske tänkte han på det som Janne gick igenom när vi hade frisparksträning, kanske tänkte han på hur Mange då råkade skjuta rakt på Ivar, då han stod i muren. I vilket fall som helst drog han till med ett snyggt skott! Bollen gick över muren och dök ner vid vänstra stolpen. Grimsås Fredrik Josefsson sträckte dock ut i målet och räddade ut frisparken.

Vid sidan av plan började vi i slutminuterna packa i ordning vattenflaskorna och vårdväskan. Förlusten var ju tyvärr ett faktum och i omklädningsrummet konstaterade vi senare att matchen till stor del innehöll såväl MIF- som Grimsås-chanser, men att matchstarten var för tung. ”Sen så kommer vi ju inte riktigt nära” konstaterade Bror och Janne fyllde med en axelryckning i att alla lag någon gång har en dålig match och så är det inte mer med det.

Nu tar vi sommaruppehåll fram till den 14 augusti, klockan 19.00, då vi tar emot Dalsjöfors hemma i Måstaparken. Ni behöver dock inte vara utan MIF-fotboll ända tills dess! Vi tjuvstartar redan i slutet på juli, då Domersleben SV kommer till Parken för sitt träningsläger. Vi möter dem i träningsmatch lördag 25 juli, klockan 15.00. Då är ni varmt välkomna till den internationella matchen i Parken.

Med förhoppning om en varm och go sommar! Vi ses den 25 juli!

 

 

 

 

Go hemmavinst mot Redväg!

På genomgången inför matchen konstaterade Janne fakta: Två matcher kvar innan sommaruppehållet, två vinster krävs för att jobba sig upp i tabellen och därigenom starta höstsäsongen på övre halvan. Första delmålet var hemmamatchen mot Redväg.

Vi har ju en viss tendens att inte hänga med i början av matcherna, för att sedan komma igång mot slutet av första halvlek och därefter spela bra i andra. För Redväg har det varit tvärtom: bra spel de första 25, men sedan har de tappat. Detta avspeglade sig i inledningen av dagens match. Det var Redväg som öppnade starkast, genom att vara snabba och vassa i anfallsspelet. De satte också hög press, och när MIF försökte spela sig ur den, genom ett hemspel till Basse, tog rensningen i ryggen på en redvägspelare. Han passade sedan in till Marcus Pettersson, som fri kunde placera 0-1 bakom Basse i den 5:e minuten.

Vi fick inte till vårt anfallsspel ordentligt då vi inte hittade de enkla alternativen och således inte fick till uppspelen. Månstad jobbade ändock fram några lägen, varav Lillstins förvärvade ett utav dem. I 19:e minuten passade Mackan J in till Lillstins, som drev ner mellan tre försvarare och skottade i den bortre stolpen, varifrån bollen flög vidare in i nät. ”Hur fick han in den?” frågade sig brorsan från bänken medan Mackan M fyllde i: ”Ja, vad gjorde ni på Island egentligen?”. Ja, vi fick ju vara utan bröderna Stins förra matchen, eftersom de drog på islandsresa. Detta verkade Kristian vilja kompensera för idag. Han nöjde sig nämligen inte med ett mål, men nu går vi händelserna i förväg!

 

 

Cirka 25 minuter in i matchen började det se allt bättre ut för vår del. 1-1 i resultat och säsongshistorien för såväl Månstad som Redväg talade ju för att det nu skulle bli allt mer Månstad. Det var dock ett ganska jämnt avslut på första halvlek. Båda lagen skapade chanser framåt och det verkade som att det skulle komma ett par mål till innan halvtidsvilan. Så blev det dock inte, utan 1-1 stod sig till paus. ”Vi brukar ju bli bättre i andra..” mumlade Janne hoppfullt innan han gick ner i omklädningsrummet och peppade på grabbarna inför de avslutande 45 minuterna.

Andra halvlek kunde börjat med en kalldusch. Redväg skottade nämligen i ribban två minuter in i halvleken. Därefter bjöd Andreas Remstam, som enligt hörsägen nu går under namnet ”Nya Ronaldo”, på ett skolexempel på hur man tunnlar en ytterback. Inlägget plockade sedan Redvägs målvakt dock ner.

I 71:e minuten satte sedan Redväg bollen i nät, men sekunden innan hade domaren blåst av för hands. Fem minuter senare var det istället MIF som tog ledningen. Lillstins fälldes strax utanför straffområdet. Medan Redväg ställde upp mur klev Mange fram till bollen. ”Sätt den här nu då!” mumlade Janne vid sidlinjen medan Mange drog till med ett lågt skott innanför muren, så att bollen gick lågt i nät i målvaktens högra hörn.

 

I 81:e minuten är vi framme vid Lillstins andra mål. Det började med ett inspel mot just honom, där han och Redvägs målvakt hamnade på bollen i någon slags grötig hög. Det slutade med att bollen gick över kortlinjen till hörna. Alexander la bollen mot bortre stolpen. Där var Lillstins huvudet högre upp än försvararen och Kristian nickade ner bollen i backen och vidare in i nät. 3-1 och matchens slutresultat var satt.

Både Grimsås och Rångedala plockade tre poäng idag, så även om vi fullbordar 2 av 2 vinster borta mot Grimsås på torsdag (2 juli kl. 19.00), kommer vi inte klättra någon mer placering i tabellen. Dock satsar vi ändå på att avsluta våren med att klämma åt Grimsås på bortaplan och därigenom knappa in på dem i tabellen, samtidigt som vi håller Gånghester/Målsryd och Redväg efter oss. Vi ses på torsdag!

 

 

 

 

Nja, riktigt så enkelt var det väl inte, som en promenad i parken, men visst var det en match där MIF:s seger aldrig riktigt var hotad.

Förutsättningarna inför matchen kunde ha varit bättre, med bröderna Stins bortresta, Alexander Carlsson på jobbet och Mange avstängd. Nåväl, ”Då får väl vi göra mål!” sa Ivarsson, med en axelryckning, mot Marcus M. Eftersom vi matchen till ära hade lite tunt med anfallare, fick Pontus flytta upp från mittback till anfall, bredvid Mackan J. Ett lyckat anfallspar, som tillsammans stod för matchens tre mål.

1-0-ledningen kom 13 minuter in i matchen. Marcus M spelade in till Pontus, som nickskarvade vidare in till Mackan J. Han kom därigenom fri mellan Sjötoftas mittbackar och kunde sätta ett lågt skott i nät. Sjötofta skapade ett par minuter senare en chans, på ett skott strax utanför straffområdet. Bollen gick i en båge och såg ut att kunna dyka ner i nät, men Basse sträckte ut sina 1,70 och tog sin goda spänst till hjälp för att nå bollen och tippa ut den till hörna.

Ivarsson hade ju, som tidigare nämnt, tagit på sig ansvar för målgörandet, och kom nära att uppfylla det. Med knappa halvtimmen gången på matchklockan drämde han till med ett hårt skott, som dock tog i första stolpen och ut igen. Istället var det Pontus som stod för 2-0-målet. I 40:e minuten hade MIF hög press och Sjötofta försökte spela sig ur den genom att lägga upp bollen mot mitten, nerifrån hörnflaggan. Jimmy bröt dock uppspelet och förlängde in till Pontus som tog emot, måttade och satte 2-0.

Visst gick spelkvaliteten lite upp och ner, men det var Månstad som hade matchen. Sjötofta blänkte till ibland med någon chans, men kom aldrig riktigt nära. Mot mitten av andra såg vi också ett allt tröttare Sjötofta, vilket skapade ytor för oss att spela i djupet genom deras backlinje. Det dröjde dock ända till 81:a minuten innan andra halvleks första mål kom. Andreas Carlsson vann boll på mittplan. Han drev sedan hela vägen ner till straffområdeslinjen och passade då in till Mackan J, som satte slutresultatet: 3-0.

”Idag håller vi nollan” hördes under andra halvlek från MIF:s backlinje, och visst blev det så! Det dröjde till vårens sista match, men matchen där vi höll nollan kom! ”Vårens sista match”, tänker ni nu kanske, och ser en trist sommar av regn och fotbollslängtan framför er. Misströsta dock inte! Nu vänder visserligen serien, men vi har två matcher kvar innan sommaruppehållet! Först på tur är Redväg, som vi tar emot hemma i Parken fredag 26 juni, klockan 19.00. Innan dess gör vi dock några dagars uppehåll för midsommarfirande, som det verkar i sann svensk, regnig anda!

Med förhoppning om bättre väder! Vi ses 26 juni!

Det årliga bortaderbyt mot Länghem stod för dörren!

Förra året vann vi bortaderbyt med 0-1, 2013 blev det oavgjort med 1-1 och 2012 var det också 0-1 i vår favör, där Pontus stod för det som i folkmun numer är känt som ett ”Pontus-mål”, d.v.s. att bli skottad på och därigenom rygga in bollen med enbart ett par minuter kvar på matchklockan. Summa summarum: De senaste tre matcherna på bortaplan mot Länghem har varit ganska målfattiga, men vi har plockat med oss poäng. Årets derby blev annorlunda – målrikt och med noll poäng för MIF.

 

Första halvlek började med ganska mycket boll för MIF, men vassa anfall av Länghem, då de spelade upp boll bakom vår backlinje. I 24:e minuten kom första målet, genom Rouzbeh Rayatnezhad. Ett skott gick mot bortre stolpen och träffade Rouzbeh, som stod vid stolpen och skarvade in 0-1 till Länghem. Månstad spelade stundtals fint, men den vassaste målchansen sista kvarten får ändå signeras LIF, i 40:e minuten, då ett uppspel skarvades ner mellan våra mittbackar, till Andreas Eklöw. Andreas skottade lågt, men Johan räddade och Pontus rensade undan bollen ur straffområdet.

Andra halvlek startade med en kalldusch. Redan i 46:e minuten slog Länghem in 2-0. De hade fått en frispark vid mittplan och när bollen damp ner i Johans handskar, gled den oturligt ur hans grepp. Robin Erlandsson var då påpassligt framme och petade bollen i nät. Ingen rolig halvleksstart för ett lag som inte bara jagar kvittering, utan strävar efter att vända matchen. Dags för plan B! ”Alla på boll?” frågade Basse skämtsamt medan Janne förberedde för lite omorganisering i MIF:s 11:a. Wille klev in på vänsterbacken, Gurra gick in på mittback och Pontus flyttade upp på högerkanten. Med denna förändring, plus Jannes idoga peppande, fick vi till mer spel och en bättre press.

I 68:e minuten kom resultatet. Det var en sån där spelsekvens där man känner i magen att det kommer bli mål! Klapp, klapp, klapp gick passningarna innan bollen kom ut till Pontus, som spelade snett inåt-bakåt till Mathias. Han tryckte till med ett lågt skott i bortre, som gav 2-1 på resultattavlan. Säg dock den glädje som varar… Tre minuter senare var det utökat till 3-1 från Länghems sida. Ett inkast följdes av ett inspel, som gick rakt igenom såväl backlinje som anfallare, fram till Rouzbeh Rayatnezhad, som från bortre ytan skottade bollen i nät.

I och med Länghems 3-1-mål gick de gulkläddas enegri ner, men ändå fick vi i andra halvlek se ett MIF som spelade upp sig allt mer. Mot sig hade de ett allt tröttare Länghem, vars spelare ropade ”Kom igen nu sista 20” följt av ”Kom igen nu sista 15”, o.s.v. Efter 77 minuter tog Magnus hand om en frispark, strax utanför Länghems straffområde. Skottet räddades ut till hörna. Mackan J tog sedvanligt hand om den och bollen tog många skallar innan den gick i mål. Lillstins nickade först mot mål, målvakten räddade, Mathias nickade upp, Marcus M nickade ner till Pontus som satte punkt för flipperspelet då han tryckte då in 3-2.

 

Tyvärr blev det dock ingen mer utdelning för MIF i andra halvlek. Istället trillade det in ytterligare en boll bakåt, i matchminut 84. I ett anfall var backlinjen långt ner tillsammans med rödklädda anfallare, och när bollen gick ut mot straffområdeslinjen stod Viktor Thomée själv och kunde skotta in 4-2 innan de gulklädda försvararna hann ut. ”Men, men – sån är fotbollen!” konstaterade Janne efteråt och i omklädningsrummet manade Bror på med att det bara är att ta nya tag. ”Ja, vi bryter ihop och kommer igen!” nickade Janne.

Så, med nedbrytningen redan avklarad, laddar vi inför hemmamatchen mot Sjötofta, redan nu på onsdag 17/6, klockan 19.00 hemma i Månstaparken. Vi ses där!

”Vilka nerver”, ”Fatta hur ont jag fick” och ”Bättre begagnad kropp till salu” – citat efter en måndagsmatch mellan Marbäck och MIF.

Några regnstänk träffade vindrutan när vi svängde av 157:an och in mot Bäckavallen. Lagom till att grabbarna knutit på sig skorna hade det dock spruckit upp och kvällen bjöd på fint matchväder, om än med några hundra knott för mycket.

Första halvlek brukar inte vara vår bästa och denna match var inget undantag. Vi höll oss till planen att pressa ut och spela på vår högerkant, men kom alltför långt ifrån i försvarsspelet, vilket gav Marbäck ytor. Vi försökte dock spela upp boll, men kom inte till speciellt många chanser. Likaså var det chansfattigt från de blåkläddas sida. Först i 39:e minuten kom det första riktiga läget, då Lillstins gick på en djupledsboll. Målvakten rusade ut, men Lillstins kom först på boll genom att sträcka ut älgabenen och tåa iväg bollen. Den ändrade bollbanan hjälpte dock inte då målvakten ändå kunde rädda undan.

Istället var det Marbäck som tog ledningen. En djupledspass rensades bort av MIF-försvaret och bollen hittade ut på deras vänsterkant, till Jakob Edman, som lyfte bollen mot bortre. Den damp ner i nät dryga decimetern innanför stolpen och det gav Marbäck 1-0. Efter det skapade MIF tryck mot marbäcksmålet, men utan resultat.

Kvitteringen kom istället efter lite mer än tio minuter in i andra halvlek. Marcus M rusade upp och bröt ett blått uppspel. Med bollen vid fötterna tog han sig ner förbi en försvarare, innanför en annan, och strax över kortlinjen drämde han upp 1-1 i nättaket.

 

 

 

 

I 61:a såg det sedan ut som att MIF skulle ta ledningen. Pontus kastade inkast till Lillstins, som chippade bollen över backlinjen till StorStins. Han släppte loss skottet som gick i kryssribba och ut. ”Vi brukar ju bli bättre i andra” hade Micke C peppat med i halvlek – och det stämde. Vi kom bättre i pressen och rullade mer boll. På så vis skapade vi mångt mer chanser än i första och poängen verkade inte vara långt borta.

I 69:e fick vi inte undan bollen i deras uppspel och de kunde trycka mot mål. Bollen hittade till slut ut till Andreas Svensson, som smäckte in 2-1 bakom Basse. Två minuter senare tog Mackan J hand om en frispark snett utanför straffområdet. Skottet gick mot första stolpen och målvakten kastade sig ut och räddade. Den följande hörnan nickades sedan undan vid första stolpen.

Aj, aj, aj! Efter 74 minuter blåste domaren i pipan och pekade bestämt mot straffpunkten, efter att Micke C hållit undan en förhållandevis fri marbäcksspelare med bra skottläge. Marbäcks nummer 10, Kamer Preten, klev fram men fick inte träff på bollen, som rullade en decimeter utanför stolpen.

Klockan tickade på och vid sidan av plan började Andreas C värma upp. Jannes tanke var att flytta upp på 4-3-3, men lagom till att planen skulle sättas i verket kom Pontus, grinande illa, och klagade över ryggont. Gurra fick flytta in på mittback och Andreas gå in på ytterback, medan Pontus fick lägga sig på bänken. En snabbfix senare var Pontus redo att gå in igen, denna gång i anfallet, och vi gick således upp på 4-3-3. Resultatet blev allt mer chanser framåt. Med fem matchminuter kvar gick Marcus M hårt upp i en nickduell, fick iväg bollen till Lillstins, som förlängde förbi målvakten. Där kom Pontus farande och nickade in reduceringen 3-2. (Observera Pontus vid stolpen)

 

 

 

 

 

Vi fortsatte trycka på, men tiden rann ut. Trots att vi var SÅ nära en pinne, så stod det ändock 3-2 när domaren blåste av matchen. ”Vilka nerver!” utbrast deras tränare efter matchen innan han fyllde i med att vi ju ”är mycket bättre än tabellen visar!”.

Efter matchen vankade det ut en klart mörbultad marbäcksspelare från omklädningsrummet. ”Jag fick en 200-kilos koloss över mig!” beklagade sig den uppskattningsvis 70 kilo tunga/lätta killen. ”Jag tappade ju luften! Fatta hur ont jag fick!” skrattade han när han, med handen mot svanken, haltade sig förbi en referatskrivande lagledare. Det säger lite om att det var en tuff match, så väl spelmässigt som fysiskt i närkamper. Kort efter kom StorStins ut, suckandes: ”Bättre begagnad kropp till salu! Till högstbjudande!”. Då det för närvarande var tomt på folk utanför omklädningsrummen var det svalt intresse, men för er läsare hälsar han att erbjudandet kvarstår. Eventuellt byte välkomnas också. ”Allt av intresse!” hälsar StorStins.

På lördag 13/6 är det dags igen! Då är det derby, borta mot Länghem, som står på schemat. Vi ses där!