Förra året vann vi bortaderbyt med 0-1, 2013 blev det oavgjort med 1-1 och 2012 var det också 0-1 i vår favör, där Pontus stod för det som i folkmun numer är känt som ett ”Pontus-mål”, d.v.s. att bli skottad på och därigenom rygga in bollen med enbart ett par minuter kvar på matchklockan. Summa summarum: De senaste tre matcherna på bortaplan mot Länghem har varit ganska målfattiga, men vi har plockat med oss poäng. Årets derby blev annorlunda – målrikt och med noll poäng för MIF.

Första halvlek började med ganska mycket boll för MIF, men vassa anfall av Länghem, då de spelade upp boll bakom vår backlinje. I 24:e minuten kom första målet, genom Rouzbeh Rayatnezhad. Ett skott gick mot bortre stolpen och träffade Rouzbeh, som stod vid stolpen och skarvade in 0-1 till Länghem. Månstad spelade stundtals fint, men den vassaste målchansen sista kvarten får ändå signeras LIF, i 40:e minuten, då ett uppspel skarvades ner mellan våra mittbackar, till Andreas Eklöw. Andreas skottade lågt, men Johan räddade och Pontus rensade undan bollen ur straffområdet.

Andra halvlek startade med en kalldusch. Redan i 46:e minuten slog Länghem in 2-0. De hade fått en frispark vid mittplan och när bollen damp ner i Johans handskar, gled den oturligt ur hans grepp. Robin Erlandsson var då påpassligt framme och petade bollen i nät. Ingen rolig halvleksstart för ett lag som inte bara jagar kvittering, utan strävar efter att vända matchen. Dags för plan B! ”Alla på boll?” frågade Basse skämtsamt medan Janne förberedde för lite omorganisering i MIF:s 11:a. Wille klev in på vänsterbacken, Gurra gick in på mittback och Pontus flyttade upp på högerkanten. Med denna förändring, plus Jannes idoga peppande, fick vi till mer spel och en bättre press.

I 68:e minuten kom resultatet. Det var en sån där spelsekvens där man känner i magen att det kommer bli mål! Klapp, klapp, klapp gick passningarna innan bollen kom ut till Pontus, som spelade snett inåt-bakåt till Mathias. Han tryckte till med ett lågt skott i bortre, som gav 2-1 på resultattavlan. Säg dock den glädje som varar… Tre minuter senare var det utökat till 3-1 från Länghems sida. Ett inkast följdes av ett inspel, som gick rakt igenom såväl backlinje som anfallare, fram till Rouzbeh Rayatnezhad, som från bortre ytan skottade bollen i nät.

I och med Länghems 3-1-mål gick de gulkläddas enegri ner, men ändå fick vi i andra halvlek se ett MIF som spelade upp sig allt mer. Mot sig hade de ett allt tröttare Länghem, vars spelare ropade ”Kom igen nu sista 20” följt av ”Kom igen nu sista 15”, o.s.v. Efter 77 minuter tog Magnus hand om en frispark, strax utanför Länghems straffområde. Skottet räddades ut till hörna. Mackan J tog sedvanligt hand om den och bollen tog många skallar innan den gick i mål. Lillstins nickade först mot mål, målvakten räddade, Mathias nickade upp, Marcus M nickade ner till Pontus som satte punkt för flipperspelet då han tryckte då in 3-2.

Tyvärr blev det dock ingen mer utdelning för MIF i andra halvlek. Istället trillade det in ytterligare en boll bakåt, i matchminut 84. I ett anfall var backlinjen långt ner tillsammans med rödklädda anfallare, och när bollen gick ut mot straffområdeslinjen stod Viktor Thomée själv och kunde skotta in 4-2 innan de gulklädda försvararna hann ut. ”Men, men – sån är fotbollen!” konstaterade Janne efteråt och i omklädningsrummet manade Bror på med att det bara är att ta nya tag. ”Ja, vi bryter ihop och kommer igen!” nickade Janne.

Så, med nedbrytningen redan avklarad, laddar vi inför hemmamatchen mot Sjötofta, redan nu på onsdag 17/6, klockan 19.00 hemma i Månstaparken. Vi ses där!