Begreppet ”utbyte” fick nu en fördjupad innebörd. Läget inför matchen såg nämligen ut som följande: Månstad hade 22 spelare, Domersleben hade 7. Vi valde därför att fördjupa vårt utbyte till att inte enbart gälla träningsanläggning, utan även spelare. Mathias, Nord, Daniel och Per i Torp anslöt sig först till de rödklädda. Sedan var ju mr. President sen, så även Bror fick ta raka vägen in i motståndarlagets omklädningsrum. Sedan anslöt sig även Älgen, så vi blev någorlunda jämnt med 16 vs. 13 spelare. Att kalla det för träningsmatch kanske är korrekt, men vänskapsmatch är nog mer träffande, för det var en match med många skratt, några psykningar och mer än en (manlig) kram.

Ska man se det från den ljusa sidan, så ska det ju vara bra att vattna planen ordentligt innan match – så gör ju proffsen! Men ska vi vara realistiska så kan vi väl bara konstatera följande: Vädret sög! Den svenska sommaren visade sig från sin sämsta sida – med massvis av, stundtals horisontellt, regn. Inte bara ”det går att vrida ur kläderna”-blött, utan sådär ”när jag tar av mig skon trillar det ut litervis av vatten, en fisk och ett piratskepp”-blött. Men visst, det går att spela fotboll ändå!

Det såg ut att bli en målrik match, och ett blött underlag öppnar ju för det. Det var ganska mycket MIF i början av matchen. Vi rullade boll och gav därigenom inte Domersleben chansen att skapa speciellt mycket. 1-0 kom efter 11 minuter, efter att Domersleben rullat hem på sin målvakt. Mange satte press och fick tån på bollen samtidigt som Benjamin i målet slog iväg den. Resultatet blev att bollen hittade ut till Alex, som lågt skottade in 1-0.

Efter ytterligare fyra minuter var Mange själv nära att näta, efter ett inlägg från Andreas Carlsson. Mange tog ner bollen men precis när han drog till med skott kom det en domerslebendoja emellan, så att bollen lobbades över mål. Det dröjde dock inte länge innan Mange satte bollen i nät. I 18:e minuten bröt Månstad ett uppspel av Domersleben. Mange fick bollen, satte fart rakt ner, tryckte sig förbi försvaret och skottade in 2-0.

När matchklockan närmade sig 30 minuter kom Domersleben in i matchen allt mer. Kvitteringen såg ut att komma efter dryga halvtimmen, då Mathias tog sig förbi Andreas Carlsson och skottade lågt förbi Basse. Gurra rensade dock undan några decimeter framför mållinjen och räddade således nollan.

Nästa vassa målchans stod brorsan Kristian för, men precis som för Mathias så var marginalerna inte på hans sida. Det började med ett spel i djupet till Kristian, som revs ner lite snyggt av Jens. Uppgiven satt Kristian kvar på backen medan bollen rullade iväg. ”Hur kul va de då?” frågade han och kastade ut med armarna, när han såg friläget försvinna. Domaren blåste frispark, Kristian flyttade upp och Gurra la in bollen mot mål. Kristian var högst och nickade bollen mot mål, men den tog i ribban. Både målvakten och Ivarsson gick då på boll, men bollen trillade ner på Ivarssons rygg, stannade där en millisekund, och när den föll ner på baken var det armar och ben lite varstans innan bollen rullade ut över kortlinjen. Marcus M pekade på Ivar och skrattade, och han skrattade tillbaka. Några stilpoäng för målförsöket blev det inte.

Just skrattet var utmärkande för matchen. I vilken annan match kan t.ex. en kille i muren (Mathias) ropa ”Sopa!” när motståndaren (Mange) slår en frispark, så att bollen går utanför, och det följs av hjärtliga skratt från såväl spelare som publik? Likaså följdes kapningar och osmidiga ingripanden av spelare som skrattande klappade om varandra.

Efter 61 minuter hade Månstad ytterligare en hörna. Bollen damp ner vid första stolpen, där både målvakten och flera MIF spelare försökte komma först. Bollen hittade ut till Jocke Remstam som skottade över. Domersleben spelade sedan snabbt upp och Nord kunde dra till med ett skott. Basse räddade bollen över ribban och på hörnan slog Basse ut bollen så att MIF kunde kontra. Det slutade med ett skott av Andreas Remstam, men bollen hittade in i målvaktens skopa. Vid detta skede i matchen vände spelet snabbt, vilket resulterade i chanser för såväl MIF som Domersleben, men målen uteblev.

Efter knappa 70 minuter fick sedan Gurra bäras av plan, efter att någon (han själv) sparkat dubbarna i hans knä (eventuellt efter att ha blivit knuffad, vi har dock inte fått det bekräftat). På kvällens festligheter sågs han sedan lite stelt halta fram till badtunnan, men han ska enligt utsago inte ha åkt på någon större skada.

Det var trötta spelare framåt slutet av matchen men en fin målchans bjöds vi på i 89:e minuten. Mackan J tvåfotade sig igenom det rödklädda försvaret och skottade på backen, men bollen smet precis utanför stolpen. Det blev således ”bara” två mål i vänskapsmatchen mellan Månstad och Domersleben. Precis som i våras blev det seger för MIF men samtliga spelare gladdes efter matchen. Det hade varit roliga 90 minuter, och vid sidan av plan stod Tegfors och förberedde grillad gris till hungriga spelare. Bastun var igång och i badtunnan var vattnet varmt. Ja, det dåliga vädret var inte så besvärande längre.

Som en avslutande parentes får vi tacka Domersleben för en rolig vänskapsmatch, och tack till publiken som trotsade regnet och knödde ihop sig under taket på dansbanan. Kul att ni kom och tog del av matchen! Nu dröjer det ett par veckor innan det är match igen. Fredag 14 augusti drar höstsäsongen igång och då möter vi Dalsjöfors GoIF kl. 19.00 hemma i Parken. Vi ses då!