I onsdags lämnade vi Månstaparken för att ta oss ner till tyska Hartha, en ort på ca 7000 invånare mellan Leipzig och Dresden.

I vanliga fall kan det vara svårt för en liten klubb som Månstads IF att hålla träningsläger av denna dignitet men då vår egen MIF-profil Mathias Andersson (snart uppe i 100 mål i den gulblåa dressen) gift sig med Stefanie från Schönerstädt, strax utanför Hartha, så har vi kunnat lösa hela resan med relativt små medel.

Vi ser det mer som ett utbyte än traditionellt träningsläger då Hartha bjuder oss på träningsmöjligheter med mera. Tanken är att de ska komma till Månstad och spela nästa sommar, då vi helt enkelt bjuder tillbaka på samma saker. En förutsättning för att båda klubbar ska kunna genomföra detta.

Förutom ”hjälpredor” i form av två långtidsskadade spelare och några flickvänner så har vi även haft med oss en egen kock i Månstabon Fredrik Tegfors som lagat helt fantastiskt mat åt oss. Även detta extremt viktigt för att få lägret att flyta på. Allt handlar helt enkelt om, i sann Månstaanda, att ställa upp och göra saker tillsammans. Å vi har jäkligt kul när vi gör det!

Fler tyska vänner

I denna del av Tyskland (sydöstra) är man generellt sett inte lika duktig på engelska som vi svenskar och det är inte heller så många av oss i MIF som behärskar tyska tillräckligt för att föra en konversation. Men vi har haft lyxen att under lägret haft besök av andra tyska vänner till laget som hjälpt oss att prata med lokalbefolkningen. Tim Schöndube, från Domersleben (som vi spelade mot 2015) var en av dessa och körde från Kaiserslautern med skor och benskydd och var med som extra gubbe på alla träningar.

En annan tysk vän till Månstads IF som hjälpt oss under lägret är Susan Jung, sjukgymnast från München, som behandlat onda ryggar och axlar på såväl gammal som ung (mest de äldre eftersom en försäsong på konstgräs kostar mer än det smakar).

BC Hartha var innan kriget en större klubb med en arena för 16 000 personer. Man kom exempelvis långt i cupspelen och har fått möta lag som Hamburg, Schalke 04, Nürnberg osv. Efter andra världskriget har det däremot inte gått lika bra och man har tappat ungefär en serie per årtionde enligt deras ordförande. I dagsläget leder klubben division 9 – vi gissar att det på ett ungefär motsvarar en riktigt bra svensk div 6 eller en halvbra div 5. BC Hartha har fostrat en landslagsspelare.

Nu åker vi!

Vi startade efter frukost på onsdagen med att packa in oss själva i tre minibussar och ta sikte söderut. Efter en Dagens på Hallandsåsen var milen ner till Trelleborg snabbt avklarade. Annat var det efter det, då långa timmar med kortspel och schnitzel följde innan vi kunde köra av färjan i Rostock och fortsätta färden ner till Hartha.

Någonstans på natten, kanske halv två, var vi äntligen framme vid en bygdegårdsliknande anläggning. Här skulle vi bo! Gubbarna var nog aningen sletna (men vid gott mod) så samtliga luftmadrasser placerades ut effektivt utan större incidenter. Men alla som gjort liknande resor vet ju att sömnen ofta låter vänta på sig ytterligare någon timme…

Torsdagen inleddes med diverse bollekar, brännboll och annat skoj. Efter middagen var det dags för första träningen på BC Harthas hemmaarena, Industrie-stadion. Klubbens ordförande, Mattias Scheidig, mötte upp med nya bollar och en svensk flagga vajande i flaggstången. Helt enkelt ett toppenbemötande!

Till kvällen var det dags för nedvarvning (med schnitzel) på en liten byapub. En liten men otroligt mysig lokal som dessutom huserade två bowlingbanor. Givetvis var det lagets äldsta spelare som tog hem segern.

Något som skapade stor glädje bland gubbarna var att bowlingbanornas TV-apparater var utrustade med en liten specialeffekt. Varje gång någon drog till med en strike eller spärr så visades bilder på nakna 80-talstjejer. Därför blev det en komisk stund när det under några sekunder efter det att känglorna åkt ner var helt tyst. Sen visades en bild och ett öronbedövande jubel bröt ut. Varje gång. Snacka om lättroade.

Som grädde på moset fick vi finbesök av stadens borgmästare, Ronald Kunze, som kom in och hälsade oss välkomna med ett kort tal och gåvor starkt förknippade med Hartha och regionen. Stort för Månstads IF (och säkert en stor grej för tyskarna också).

Fredagen inledde vi med träning, därefter mat och in i minibussarna för att inom kort landa i Dresden. Alla vet att dagens fotbollsspelare behöver vara bildade för att livet med skorna på hyllan ska bli gott. Därför hade Falko, ännu en tysk vän till MIF, ordnat en guidad tur genom stadskärnan där vi fick se alla fantastiska byggnader och höra hemska berättelser om bomberna som totalförstörde staden under andra världskriget.

Efter detta bar resan vidare till ett brygghus, en restaurang med eget bryggeri där många fick äta resans tredje eller fjärde schnitzel (för alla vet ju att man behöver äta minst en om dagen). Men ett gäng vågade faktiskt prova den tyska rätten haxe – griljerade fläsklägg kan man säga.

Lördag och dags för match

En kort bit från den lilla bygdegården vi sov i finns en vad vi bäst skulle beskriva som en ”Robin Hood-skog” – en hyfsat orörd och mysig blandskog. Där hade spelarrådet finurligt placerat ut närmare trettio påskägg utmed en längre orienteringsslinga och förmiddagen blev därför en kombinerad skogspromenad och äggjakt. För många en ganska barnslig sak, men ni skulle inte tro era ögon om ni hade sett hur ett helt seniorfotbollslag helt plötsligt blev tio år gamla och kämpade in i det sista för att knipa ett hittat ägg.

Klockan tre var det så dags för den upphaussade matchen mellan BC Hartha och Månstads IF. På grund av dåligt väder tidigare i år hade deras A-lag fått sent inplanerade uppskjutna matcher både innan och efter påskhelgen så motståndarlaget bestod av en blandning av A, B, juniorer och ett par hjältar från deras gubbalag. Därför blev motståndet kanske lite lättare än vad vi hade förväntat oss men å andra sidan så blev det en bra lektion i att hålla i boll, rulla boll och nöta in våra respektive roller.

Som vanligt när det är träningsmatch, första matchen på gräs osv., så är det kanske 50-50 med bra och dåliga sekvenser men det vi tar med oss från matchen är bland annat en rejäl självförtroendeboost i att våra anfallare och innermittfält fick göra mål, vi hade ordning på fasta situationer och vi såg också att de individuella framstegen inte har avstannat. Alla Månstagrabbar, oavsett ålder, har haft en otrolig utvecklingskurva de senaste åren och det bidrar givetvis i slutändan till ett bättre lag.

En sekvens som var extra fotbollsgodis var när vår målvakt Johan Andersson fick feeling och på bästa Manuel Neuer-manér var uppe och dribblade bort ett par motståndare vid mittcirkeln. Får vi se något liknande i Månstaparken tro?

Slutsiffrorna skrevs till 2-7 men en dag som denna finns inga sura miner från något lag utan direkt efter matchen bjöd BC Hartha på grillat varpå vi knöt vänskapsband sent in på natten i deras klubbstuga.

Söndagen bjöd på en lätt träning och därefter ett personligt avtackande av stadens borgmästare med familj innan vi hoppade in i bilarna för färd mot färjeläget i Rostock. En nattfärja senare kom vi hem till underbara Månstad igen, fräscha och fina, lagom till middag (kl 12).

Se artikel på BC Harthas sajt