Träningslägret i Tyskland 1-6 april / Trainingslager in Deutschland 1-6 April

Snö, hagel, strålande solsken, ett oräkneligt antal nya smeknamn på spelare, blod, svett och tårar samt två spännande fotbollsmatcher – Månstads IF på träningsläger i Domersleben, Tyskland. / Schnee, Hagel, strahlende Sonne, eine unzählige Anzahl neuer Spitznamen für die Spieler, Blut, Schweiß und Tränen inklusive zwei spannender Fußballspiele - Månstads IF im Trainingslager in Domersleben, Deutschland.

Deutsche Übersetzung – siehe unten

På onsdagseftermiddagen rullade minibussarna från parken, med 23 spelare/ledare, som siktade mot sydligare breddgrader. Domersleben, strax utanför Magdeburg, var målet. Över natten tog vi färjan från Trelleborg till Rostock. 06.15 var vi i hamn och kunde inifrån minibussarna konstatera att väderbeställningen inte helt blivit tillgodosedd. Tätt snöfall var det som välkomnade oss till Tyskland vilket förfärade Per i Torp: ”Jag har ju bara shorts och t-shirt med mig!”

Väl nere i Magdeburg checkade vi in på hotellet innan vi styrde vidare mot Domersleben för premiärträningen.  Lite hagel, regn och solsken badade vi i medan vi kände på gräsplanen. På kvällen blev det sedan ”påskfest” tillsammans med SV Domersleben på en lokal pub. Den verkliga påskfesten hade blivit framflyttad på grund av stormvindar några dagar senare, som gjort att påskbrasa plötsligt framstod som en dålig idé. Istället blev det Fredrik Tegfors, vår egen privatkock, som försåg oss med mat innan festen, och påskliljor på bordet på puben fick ge påskkänsla.

På fredagen var schemat späckat! 07.00 var det dags för den dagliga morgonpromenaden innan vi åt frukost på hotellet och begav oss iväg för träning.  Tegfors ägnade träningstiden åt att panera fisk och när vi fyllt magarna med lunchen stack vi tillbaka till Magdeburg för en guidad rundtur. Vi fick en gedigen insikt i Magdeburgs historia, mestadels om hur staden drabbades av 30-åriga kriget och andra världskriget. Bland annat konstaterades att Gustav II Adolf kom försent för att rädda Magdeburg, vilket Prosit passade på att be om ursäkt för, å svenskarnas vägnar.  ”Prosit?” undrar ni. Ja, det var ju så att de flesta nöjde sig med att packa ner kläder inför resan, men Mikael, mer känd som Gurra, hade också fått med sig en ordentlig förkylning i bagaget. ”Kärt barn har många namn” fick han slutligen konstatera, då han gav efter för sitt nya smeknamn Prosit.

Till eftermiddagsträningen hade det fallit ifrån flera spelare på grund av skador, men vi fick förstärkning av några killar i SV Domersleben, som kom för att träna med oss. Vi valde att visa en klassisk uppvärmningsövning i form av doppboll, eller ”Doppen bollen” som vi lite snyggt översatte det till. Efter det och lite spel på helplan körde vi straffsparkstävling, där Erik från SV Domersleben visade sig vassast, tätt följd av vår målvakt Johan. Efteråt var det trötta ben hos spelarna. Vi vilade upp oss genom att återvända till den lokala puben, för grillfest tillsammans med killarna i SV Domersleben. Där utbytte vi viskultur, genom att mer högt än vackert sjunga visor, som exempelvis MIF-sången, för varandra.

På lördagsförmiddagen var det så äntligen dags för match, och inte vilken match som helst – Månstads IF:s första internationella match (!), som slutade med en go seger i form av slutsiffrorna 3-4. Förste målskytt i matchen var vår vänsterback Andreas Carlsson. Det ryktas att Andreas emellertid inte kunde glädjas till fullo efter matchen, eftersom han i Tyskland inte såg till en endaste hallonsoda. (Läs mer om matchen här)

Efter att tillsammans ha satt i oss Tegfors 300 egenrullade köttbullar drog vi iväg till Wolfsburg, och såg fotbollslaget ta emot Stuttgart på Volkswagen arena. Även här fick vi sällskap av några killar ur SV Domersleben och givetvis vårt tjejgäng som gjorde oss sällskap under hela resan. Tillsammans införskaffade vi grön/vita halsdukar innan vi såg Wolfsburg vinna med 3-1.

På söndagen hade vi en lättare träning, med bland annat fotbollstennis. Vi hade under varje träning lagt in lekar, där killarna fick samla poäng, så efter ännu en lyckad måltid hade vi prisutdelning, där Stefanie och Susan införskaffat priser med fotbollstema. Rosell tog tredjeplatsen, Johan andra och Ivarsson var den som hade jobbat till sig flest poäng under de fyra dagarna. Förutom att tillstå oss med priser så hjälpte Susan, som är duktig på att behandla idrottsskador, oss med att lappa ihop våra spelare som en efter en annan fick småskador under lägret. Önskemål om att hon skulle följa med till Sverige framfördes inom laget, men ingen av killarna lyckades tyvärr med uppdraget att charma henne hem till månstadbygden.

Efter att ha städat och tackat för oss, begav vi oss hemåt.  Åter var det nattfärja som gällde, men när det var dags att samlas på bildäck klockan 06.15 på morgonen var vi plötsligt ett par man kort. ”Själv är jag ju aldrig försenad – bara sen!” skrockade Ivarsson bakom ratten, när bilarna började rulla ut från färjan och tre juniorer fortfarande saknades. Bengt (Magnus) och Henke lyckades ta sig ner till bildäck innan det var vår tur att åka av, men när Månstads IF landsteg på svensk mark var det med en man kort. Medan vi började skissa på lokalannonsen ”Ny spelare till Månstads IF sökes” fick Jocke Berg hjälp att hitta av färjan och vi kunde till slut styra kosan hemåt med hela manskapet i behåll.

I skrivande stund är såväl spelare som ledare hemma och har vilat upp sig efter ett par intensiva och roliga dagar tillsammans. Vi passar på att åter tacka SV Domersleben, och speciellt Uli vår kontaktperson och organisatör i Tyskland, för gästfriheten, smaskiga kakor och en fantastiskt rolig vänskapsmatch! Undertecknad kunde, efter att åter ha fått tranemomark under fötterna, konstatera att ”Det här gjorde vi bra!” och med ”vi” avses givetvis alla inblandade. Tack för ett kanonläger!

P.S. Ni som är nyfikna på spelarnas nya smeknamn får kika in på laguppställningen här på hemsidan. Vem är det egentligen som har de något kontrasterande smeknamnen ”SJ” och ”112” (aldrig i tid, men snabbt på plats) och vilka är egentligen sagofigurerna Piff och Puff? Svaren finner ni här.

 


 

Mittwochnachmittag ging die Reise los, vom Vereinsparkplatz Richtung Deutschland mit 3 Minibussen und 23 Spielern. Domersleben, etwas außerhalb Magdeburgs, war das Ziel. In der Nacht nahmen wir die Fähre von Trelleborg nach Rostock. 6.15 Uhr kamen wir im Hafen Rostocks an und stellten überraschend fest, dass die Wettervorhersage nicht ganz zu unseren Gunsten ausfiel. Starker Schneefall hieß uns in Deutschland willkommen, wobei Per i Torp entsetzt sagte „Ich habe doch nur T-shirts und kurze Hosen mit dabei!“.

Sobald wir in Magdeburg ankamen, checkten wir ins Hotel ein, bevor wir dann im Anschluss nach Domersleben fuhren, um unser erstes Training zu absolvieren. Ein bisschen Hagel, Regen und Sonnenschein begleitete uns als wir auf dem Rasen standen. Am Abend sollte es dann ein Osterfest zusammen mit dem SV Domersleben in der lokalen Kneipe geben. Das eigentliche Osterfeuer wurde aufgrund der Sturmmeldungen in den Tagen zuvor abgesagt. Anstelle dessen versorgte uns Fredrik Tegfors, unser eigener Privatkoch, mit Essen bevor es auf zur Kneipe ging. Die Osterglocken die auf den Tischen in der Kneipe standen, vermittelten dann doch ein wenig das Gefühl von Ostern.

Am Freitag war unser Terminplan ziemlich voll gepackt. Um 7 Uhr trafen sich alle zum morgendlichen Spaziergang, bevor es Frühstück gab. Danach fuhren wir zum Training. Tegfors nutzte die Zeit und panierte während der Trainingszeit unzählige Fischfilets. Nachdem die Mägen gefüllt waren, ging es zurück nach Magdeburg zur Sightseeingtour. Wir bekamen ausführliche Informationen über Magdeburgs Geschichte, im besonderen wie die Stadt während des 30-jährigen und während des 2. Weltkrieges zerstört wurde. Außerdem wurde erwähnt, das Gustav Adolf II zu spät kam, um Magdeburg noch zu retten, wobei sich Prosit im Namen der Schweden entschuldigte. Prosit, wundert ihr euch sicher? Das war so, dass die meisten damit zufrieden waren Kleidung für die anstehende Reise nach Deutschland einzupacken, aber Mikael sowie Gurra nahmen zusätzlich dazu noch eine ordentliche Erkältung mit. ”Ein geliebtes Kind hat viele Namen” sagte er schließlich und erhielt dafür den Spitznamen Prosit.

Beim anschließenden Nachmittagstraining fielen einige Spieler aufgrund von Verletzungen aus. Wir erhielten aber Verstärkung vom SV Domesleben, denn ein paar der Jungs wollten mittrainieren. Wir zeigten ihnen eines unserer gängigen Aufwärmspiele, Doppboll oder besser gesagt ”Tippball”, wie wir es so schön übersetzt haben. Nach der Erwärmung und einer kleinen Spieleinheit, trainierten wir Elfmeterschießen. Dabei zeigte sich Erik vom SV Domersleben von seiner besten Seite, dicht gefolgt von unserem Torwart Johan. Danach waren alle Spieler ziemlich müde in den Beinen. Wir rappelten uns auf, machten uns fertig und gingen zur Kneipe, wie am Abend zurvor, nur diesmal erwartete uns ein Grillfest zusammen mit den Spielern vom SV Domersleben. Da stellten wir unsere Kulturen zur schau, wobei mehr laut als schön gesungen wurde. Månstad IF gab sein Vereinslied zum besten.

Samtagsvormittag war es dann endlich soweit, Spieltag! Und das war nicht nur irgendein Spiel, nein, das war Månstad IFs erstes internationales Spiel, was mit einem zufriedenen Ergebnis von 3-4 endete. Das erste Tor im Spiel erzielte unser linker Außenverteidiger Andreas Carlsson. (Mehr zum Spielbericht findet ihr hier.)

Nachdem wir uns Tegfors selbst gemachte Kötbullar schmecken ließen, ging es auf Richtung Wolfsburg. In Wolfsburg sahen wir das Bundesligaspiel Wolfsburg gegen Stuttgart in der Volkswagenarena. Sogar hier leisteten uns nicht nur ein paar Spieler des SV Domerslebens Gesellschaft, sondern auch Månstads eigener Fanklub vertreten durch Maria, Therese, Susan und Stefanie. Alle deckten sich mit grün/weißen Schalen ein, bevor wir sahen, wie Wolfsburg mit 3-1 gewann. Noch eine kleine Geschichte am Rande (das findet ihr nicht im schwedischen Originaltext): Andreas musste während des Spiels auf die Toilette. Nachdem er sein Geschäft erledigte, versuchte er für geschlagene 45 Minuten die richtige Tür zu unseren Sitzplätzen im Stadion zu finden. Somit hatte er tatsächlich fast die 2. Halbzeit verpasst. Er sah lediglich die letzten 2 Minuten bis zum Abpfiff.

Am Sonntag absolvierten wir dann ein leichtes Training, u.a. mit Fußballtennis. In jedem Training gab es Spiele, bei denen die Jungs jeweils Punkte sammeln konnten. Nach einem ausgiebigen Mittag kam es zur Preisverleihung. Die Preise wurden von Susan und Stefanie besorgt und trugen das Thema Fußball. Rossell belegte den 3. Platz, Johan wurde 2. und Ivarsson sammelte während des 4-tägigen Trainings die meisten Punkte und belegte somit den 1. Platz. Susan half nicht nur bei der Vergabe der Preise, sondern behandelte auch als ausgebildete Physioherpeutin zahlreiche Sportverletzungen, die sich die Spieler während des Trainingslagers zuzogen. Der Wunsch entstand, Susan dazu zu bringen, nach Schweden zu zeihen und für’s Team zu arbeiten. Leider schaffte es keiner der Jungs sie mit ihrem Charme zu überzeugen nach Månstad zu ziehen.

Nachdem wir aufgeräumt und uns beim SV Domersleben bedankt hatten, ging es wieder Richtung Heimat, erst über die Autobahn Richtung Rostock und später nahmen wir die Nachtfähre bis nach Trelleborg. Als wir uns jedoch Montagmorgen 6.15 Uhr auf dem Deck versammeln sollten, merkten wir plötzlich, dass doch ein paar von uns fehlten. „Selbst bin ich niemals zu spät – nur spät!“ sagte Ivarsson, als die Busse vom Deck fuhren, jedoch immer noch 3 Spieler fehlten. Glücklicherweise kamen Bengt (Magnus) und Henke noch in letzter Minute, bevor der letzte Bus von der Fähre fuhr. Als Månstad IF wieder schwedisches Land betrat, war es jedoch immer noch mit einem Mann zu wenig. Bevor wir anfingen eine Zeitungsannonce aufzugeben „Neuer Spieler für Måndstad IF gesucht“, wurde Jocke Berg geholfen, doch noch die Fähre zu verlassen. Schlussendlich konnten wir nun vollzählig unsere weitere Heimreise antreten.

Jetzt sind sowohl Spieler als auch Trainer wieder zu Hause angekommen. Es waren ein paar intensive und lustige Tage. An dieser Stelle wollen wir dem SV Domersleben danken, vor allem Uli, der unsere Kontaktperson und Organisator in Deutschland war. Danke für die Gastfreundschaft, leckeren Kuchen und einem fantastischen Freundschaftsspiel! Unterm Strich können wir sagen „Das haben wir gut gemacht!“ und mit „wir“ sind alle Beteiligten gemeint. Danke an das tolle Team!

P.S. Die die ganz besonders neugierig sind, wie die Spieler ihre neuen Spitznamen erhielten, können gern auf unserer Homepage unter der „Mannschaftsaufstellung“ vorbeischauen. Wer ist eigentlich derjenige, der den Spitznamen „SJ“ und „112“ (nie pünktlich, aber die schnellsten auf dem Platz) bekam und wer bekam den Spitznamen der Comicfiguren Chip und Chap? Die Antwort findet ihr hier.

Übersetzt von Stefanie

Foto: Uli Niemann, Kristin Niemann, Brigitte Al-Halbouni, Emelie Magnusson, Mattias Andersson, Johan Andersson, Pontus Magnusson, Erik Gripestam

Kategori: Fotboll, Nyheter

Månstads IF Emelie Magnusson

Av: Emelie Magnusson

Emelie är Månstads IF:s f.d. lagledare med ett förflutet som spelare i både Tranemo IF och Nittorps IK. Lagledarkarriären började i NIK.