Dagen inleddes med lite môsafotboll och som vanligt var det blött och fint i dikena på ”plan”. Enligt tradition spelade vi yngre mot äldre och givetvis var det vi äldre som vann – även det enligt tradition! Här följer ett kort matchreferat:

Båda lag sprang i leran, doppade sig och brottades lite överallt. Det äldre gardet tog ledningen genom årets skyttekung Per i Torp! De yngre kvitterade dock ganska snabbt och tog sedan ledningen med ett par baljor. Men skam den som ger sig! ”Vi byter taktik!” utbrast Tegfors när vi i det äldre gardet samlade upp för vätskepaus. ”Vi är en mer, så alla brottar ner en spelare och sen gör vi mål!”. Sagt och gjort, men när jag själv kastade mig ner på Johan reste han sig bara å sprang iväg med mig på ryggen – så mycket för den taktiken. Älgen tog då saken i egna händer genom att plocka upp bollen i famnen, springa allt vad han hade mellan de yngre spelarna och kasta sig ner mellan konorna och skrika ”touchdown!!!!!”. Sen bytte vi taktik till ”Långbollar!!!” och vann matchen! Bättre lycka nästa år junisar!

Vi hade givetvis en trogen publik som hejade på! Vår fotograf Jennifer tog bilder på oss:

        

Efter att ha kravlat oss ur de genomgeggade kläderna, bastat och kollat på Premier League åt vi smörgåstårta och priser i diverse kategorier delades ut. Av tradition summeras säsongen i rim av Linus Eriksson, men eftersom han la skorna på hyllan förra året, så föll uppdraget på mig. Så här kommer ”några” rader om säsongen 2015:

Vad som traditionellt väntar denna kväll, det vet ju ni:

några rader av Linus Erikssons kända poesi.

Så nu står jag här, och ser ut som om jag klätt mig på fyllan,

för att porträttera rimmästaren, han som la skorna ”på hyllan”.

Så vi backar bandet, till påskhelgen,

då era tränare var jag och Älgen.

Träningsläger i Tyskland stod på tapeten

och efter det lägret var det inte EN som var sleten.

Ni minns resan och allt vi hittade på,

som hur många timmar vi spenderade på att gå.

Vi minns träningar på en mjuk plan, på Domerslebens lilla arena

och Mathias, som alltid tyckte att vi var sena.

Dessutom var vi, på tränarens order, uppe med tuppen för promenad, varje dag!

Ja, i alla fall hälften av vårt lag.

 

Mathias är inte så bra på det här med att sålla,

så det var tufft att försöka få det späckade schemat att hålla.

Ja stackars, Mathias, vilken pärs!

Och dessutom fick han ansvaret för att natta Jocke Bärs.

Ja, under lägret fick Mathias verkligen bekänna färg!

Det krävs många försök innan man lyckas natta en berusad Jocke Berg.

 

Jag minns också hur Nord införskaffade en porrtidning som innehöll en naken 50+ kvinnohär.

Det är stunder som då, som jag frågar mig själv: Hur hamnade jag här?

Steff fick bevisa för Gripen, hur mycket skinn hon har på sin näsa,

genom att ogenerat sitta och ur porrtidningen högläsa.

Tidningen smugglades sedan in i Johans väskas ena fack

med förhoppningen att morsan därhemma skulle plocka upp hans pick och pack

och att han därav skulle hamna i ett obekvämt blommor och bin-snack.

Tanken var god, men tyvärr avslöjades komplotten snabbare än fort.

Det tog bara någon timme innan Johan upptäckte vad Gripen hade gjort.

Ja, varaktigheten på det skämtet blev inte så lång.

Bättre lycka nästa gång!

 

Under resans gång fick många nya benämningar

och på fantasin finns det ju inga hämningar!

”Piff” var Ivarsson och ”Puff” var Bror.

Gurra fick namnet ”Prosit” på grund av allt snor

och den röda näsan som var svullen och stor.

Ivarsson fick också namnet 112 – snabbt på plats, likt yrket i sin vardag

men också det kontrasterande namnet ”SJ” – att vara sen är mer regel än undantag.

Men mannen som ”alltid är sen, men aldrig FÖR sen” skrockade gott när vi åkte av färjan på vägen hem,

men den historien kommer vi till sen.

 

Tegfors har ju tagit klivet från spelare till att bli vår egen mattant

och det jobbet gjorde han ju på lägret galant!

Susan erbjöd sig att med alla skador hjälpa till.

Plötsligt utbrast alla ”Jag har ont i ljumskarna, du kan massera dem åt mig om du vill!”

Men då var Tegfors snabbt där.

Som ni vet är han till yrket militär

och därav van att kommendera en här:

”Åh nej, har du skadat dig? Ja, det är lätt hänt.

Då får du bli min köksassistent!

Även om du inte kan spela så ska du få händerna fulla.

Vi har 300 köttbullar som vi ska rulla!”

 

På matchen nere i Tyskland fick vi visa vad vi kan.

Givetvis var det vi som vann!

Inför matchen på hemmaplan hade de sedan ett krav:

Sjumannaplan eller några av våra spelare, annars skulle matchen inte bli av.

Givetvis var vi tvungna att hjälpa dem att få ihop en trupp,

så några av våra spelare fick vi ge upp.

 

Efter ytterligare en förväntad vinst skulle det sedan bli fest på nytt

och inför det blev Tegfors som förbytt.

”Ytterligare en chans att laga mat!? Ja, jag kan nog ordna lite smaklig spis.

Jag tror jag grillar en hel gris!”

Han backade inte för att stå ute i 5 timmar, trots att det var kallt,

men vi fick fixa ett tält som skydd för regnet, åt honom och hans galt.

 

Ja, det blev lyckat när vi var där, och det var lyckat när de kom hit,

men sen går det ju som det går när det finns gott om öl och tysk sprit.

Gripen försökte med någon översättning om hamburgare och flens,

och vid middagen försökte Wille kaxa med den en meter högre Jens.

Någon somnade i domarrummet och en annan i sin bil.

Marcus Magnusson och Ivarsson vet hur man festar med stil!

 

Visst ja, historien som jag sa att jag ”skulle ta sen”

handlar om när vi från träningslägret skulle åka hem.

Resan dit hade ju gått som smort!

och dessutom ganska fort.

Men på hemvägen blev det givetvis problem,

för att någon var sen.

Klockan var 06.00 och vi hade gått i hamn.

En schemaansvarig var stressad, vem behöver väl inte nämnas vid namn.

En saknades ju fortfarande, när bussarna började köra ut,

men han ringde oss till slut.

”Att ta dig av får du lösa på egen hand!”

svarade Mathias irriterat, där vi satt och väntade på land.

”Saknar ni en kille?” frågade då plötsligt en man i vit skåpbil, som körde upp intill.

”Jag kan hämta honom åt er om ni vill!”

Tack vare honom, behövde Jocke Berg inte spendera ytterligare en natt i sin hytt

och vi fick fullt manskap när vi började rulla på nytt.

 

Årets första seriematch var mot Redväg på bortaplan,

och det vi minns bäst är att Andreas Remstam fick rött kort den dan,

efter att ha skrikit att domaren sög manligt könsorgan…

Det här med att säga fel sak vid fel tillfälle, har ju tidigare varit Ivarssons manér,

men under denna säsongen skulle det av den varan inte bli något mer.

Ett gult kort kom dock så småningom, allteftersom säsongen led

men att det inte var för tjöt, det var Ivarsson tydlig med.

”Det var inte för tjöt, och hör sen!

Det var ju för att jag sparkade i huvudet på spelaren!”

 

Som tränare har vi fått en positiv länghemsbo,

Att en från länghem kunde vara så bra, det kunde man inte tro!

Men han har ett lite manipulativt sätt

om jag har genomskådat retoriken rätt.

Han kan till exempel yttra en sådan här grej:

”Om du kan vara med eller inte, det bestämmer bara du”

men sen när spelaren säger nej

”Jo, det är klart du ska vara med – kom igen nu!”.

 

Mackan Johansson har haft en bra säsong i vårt lag

men som chaufför har han haft mer än en dålig dag.

Att hämta upp Alexander Carlsson till en träning, skulle visa sig svårt,

med tanke på att han sover så hårt.

Att sova en timme efter jobbet, ja tanken verkade bra då,

men inte vaknade han när Mackan förgäves knackade på.

Nästa gång var det han själv som ställde till de.

”Det kanske var jag som skulle hämtat upp honom ida” mumlade han knappt hörbart till dem som satt breve

När Janne vid träningsstart utbrast ”Var fan är Gurra G?”

 

Inför B-lagsmatchen mot Sjötofta, hade både jag och Marcus lagt upp en plan:

Vi ville båda ha Alexander som ytterback den dan.

Sen sa det bara smack

och plötsligt var Alexander A-lagets vänsterback!

Att vi inte hade föreslagit det för Janne kunde Alexander inte tro

och inte blev han på bättre humör av att få en ko

Som ledare känner jag nu ett ansvar att fixa det här,

men att du är back nu Alex, ja det är ju bara så det är!

Så för att lösa konflikten så bra jag kan,

har jag bestämt mig för att skylla allt på min man.

 

Sista hemmamatchen var mot Länghem – bara tre poäng gällde!

Frustrerade länghemsspelare ömsom spelade, ömsom gnällde.

På läktaren satt Tegfors och ropade ut en fin liten pik eller två

om hur många gula kort länghemsspelarna borde få.

”Håll käften jävla bonnjävel” flög det då ur Eklöws trut,

och till följd av det visades han ut.

Röda kort är väl egentligen aldrig något att jubla över,

men händer det en länghemsbo så är det all underhållning man behöver.

Ja, ursäkta Janne för det jag precis sa,

men kommer man från Länghem så är det sånt man får ta.

 

Efter sista matchen för säsongen kommer den tid då man får vila ut

– en dag eller två, sen var den ron slut.

Då plingade det nämligen i telefonen hos oss alla

”Konditionen får inte förfalla!

”Träna nu duktigt – minst fem pass bör räcka

På en vecka…”

Ja, vi hade väl inget annat val än att göra som Janne skrev

och så bra det blev!

10 grabbar, en brud, fotboll på en liten gräsplätt

Vin så fort det blev mål – det kan ju omöjligt bli mer rätt!

 

Så ikväll sätter vi punkt för ytterligare en händelserik säsong.

Men försäsongen inför nästa år, ja den är ju redan igång.

Men även om det snart antagligen blir träning varje da.

Så säger jag för denna säsongen: Tack ska ni ha!

Och grabbar – fan va ni e bra!