En kämpainsats i Parken

Som en del av er vet så är jag sedan matchen mot Hössna/Timmele knäskadad. Detta avbrott från all sorts träning har gett mig tid över för annat, men det är bara ett litet problem: Jag vill inte göra något annat än att spela boll… För att inte lalla omkring alltför mycket och klättra på väggarna här hemma så har jag spenderat min skadeperiod som hjälpreda åt Daniel och Daniel på träningarna, samt rehaba. Och på matchen nu mot Redväg fick jag även testa på Emelies jobb som referatskrivare. Lättare sagt än gjort då min tid som åskådare vanligtvis går ut på att skrika på grabbarna att de ska kämpa hårdare. Men denna match fick jag fokusera mindre på skrikandet och mer på skrivandet.

Det går snabbt mot höst nu, vilket verkligen visade sig sant denna onsdag. 25 grader och sol som jag smälte bort i förra veckan, hade nu bytts ut mot 13 grader och mulet. Med mig för att motverka sensommarkylan var två stycken tröjor och en tunn höstjacka, varav samtliga tre kom väl till pass när kvällen kom. 

Vi var tyvärr ett lite sargat lag idag då det tajta spelschemat gett oss småskador här och var. Även två avstängda spelare i Simon och Robin S som varit lite för heta och dragit på sig tre gula kort var. Men vad jag kunde se verkade detta inte vara några bekymmer för grabbarna. Det var fint fokus på genomgången i klubbstugan.

Väl på uppvärmningen var känslan på topp. Bra fart och bra snack! Kanske lite för fartfyllt då Marcus J drog upp sin lårskada som har kommit krypande de senaste matcherna. Ajdå, jaja, bara för coach Daniel att ändra om lite på positionerna. In med Robin A på mittfältet ihop med Lasse. Ett oprövat mittfältspar som dock såg ut som de aldrig gjort något annat.

Okej, dags för matchstart. Spelplanen var klar för grabbarna i gult. Tajta till det på vår planhalva och gå inte bort oss för lätt genom att jaga för mycket boll. Daniel hade predikat innan att Redväg hade vassa killar i anfallet och är livsfarliga på fasta situationer. Detta fick MIF reda på omedelbart. Direkt efter avspark satte Redväg hög press och redan i minut två står det 1-0 till gästande lag. Minuten innan hade Albin blockat ett farligt skott utifrån. 

Månstad har sina chanser på snabba kontringar då Redväg blir öppna när de står såpass högt, men det strular till sig på sista tredjedelen för hemmalaget. 

Matchen hinner inte ens bli 12 minuter gammal innan Redväg sätter 0-2 på en genomskärare från mittfältet. Tungt. Verkligen. Men det är någonstans här som de gulklädda vaknar till. Resterande halvlek visar MIF att vi kan spela boll och hittar fina passningskombinationer mellan lagdelarna. Gästerna verkar markant störda av Månstads ovilja att ge sig. Det är fortfarande Redväg som styr spelet men det kan inte riktigt komma till några farligheter förrän i minut 27 då Kisch gör en kanonräddning på ett halvt friläge. Fem minuter senare är det Lasse som vinner boll på mittfältet och lägger ut den till Rikard som tar med sig bollen mot motståndarnas kortsida där han måttar ett inlägg. Bollen försöker leta sig fram till Nord och Einar som är centimetrar från att reducera, om det inte vore för gästernas målvakt som lägger vantarna på bollen.

Resterande halvlek ligger Månstad tajt med samtliga lagdelar och domaren blåser av för halvtidsvila när klockan slagit 45.  

Jag går och köper mig en kaffe för att värma både kropp och själ innan jag återvänder till min plats på muren för att prata taktik med Älgen, som sen gammalt MÅSTE vara linjeman när det vankas match. Han blir så nervös och stissig annars. (Ja mer än vad han vanligtvis är). 

Jag vet inte vad det pratades om nere i omklädningsrummet, men av det som grabbarna visade upp i andra halvlek var det nog något i stil med “fortsätt kämpa”, “häng i och kontra”, för jävlar vad de sprang och slet. 

Den första kvarten av andra är hårt jobb på mitten och ett allmänt böljande spel, med fortsatt övertag Redväg. Bortalaget visar att de är farliga på hörnor och långa inkast som Daniel har varnat för, men får ingen riktig utdelning. Det är alltid en MIF- spelare eller vår målvakt Kisch som är ivägen. Månstad blir alltmer pressade i mitten av andra och det görs en del byten av trötta spelare. Enligt mitt anteckningsblock ser resten av matchen ut såhär: “Jesper räddar på mållinjen, Casper räddar på mållinjen, Kisch gör en superräddning”. Ja ni fattar. I 89:e minuten gör gästerna sitt tredje mål och kort därefter blåser domaren av matchen. En tråkig förlust och den korta säsongen har nått sin mittpunkt. 

Matchen mot Redväg gav oss inga poäng men den gav oss nog någonting annat. Daniel säger alltid att vi måste, i alla lägen, kämpa för varandra och det är något som har saknats nu de sista matcherna, men inte idag. Här visade killarna att vi aldrig ger oss. Det är aldrig kul att förlora men den kämpaglöd som samtliga visade idag är otroligt fin att se. Ett stort plus i kanten!

Nu går vi snart in i september och nästa match är den 4/9 borta mot Marbäck. Där hoppas vi på en redig vinst! Väl mött!

//Mikael “Gurra” Gustafsson

 

Månstads IF Emelie Magnusson

Av: Emelie Magnusson

Emelie är Månstads IFs lagledare med ett förflutet som spelare i både Tranemo IF och Nittorps IK. Lagledarkarriären började i NIK.

26 augusti 2020 Kl. 18.30
Månstaparken

Väder: Mulet och kallt
Publik: 38
Domare: Rasmus Karlsson

KoKoKoJesper Ekstener
KoKoJonathan Kisch
KoRobin Andersson

Brännmärkta av: Daniel J

Minut-för-minut