Lördagsmatch. Sommar. Semestertider. Fantastiska förutsättningar för en bra match. Men lagom till avspark så kom ösregnet, något som bara Mikael Claesson verkligen kan uppskatta. Själv tog jag plats på honnörsläktaren bredvid gamla legendarer och en hel drös med festivalfirande Månstátöser. Så regnet bekom mig inte särskilt mycket. Nåväl. Vi fick se ett Månstad som kämpade, […]

Lördagsmatch. Sommar. Semestertider. Fantastiska förutsättningar för en bra match. Men lagom till avspark så kom ösregnet, något som bara Mikael Claesson verkligen kan uppskatta.

Själv tog jag plats på honnörsläktaren bredvid gamla legendarer och en hel drös med festivalfirande Månstátöser. Så regnet bekom mig inte särskilt mycket. Nåväl.

Vi fick se ett Månstad som kämpade, vårdade boll och skapade chans på chans. Efter tjugofem minuter kom utdelning. Pontus Magnusson gav MIF ledningen och det dröjde inte längre än sju minuter innan den utökades av brorsan Daniel. Tyvärr var inte lyckan total när domaren blåste till vila då Redväg hade reducerat strax efter Månstads 2-0-mål. Nervositeten låg på lur uppe på läktaren men vi visste att Månstad klarar att hålla undan.

Efter paus var det inte mycket snack. Månstad gick ut lika hårt som i första och i femtionionde gör Mathias ”Stinsen” Andersson 3-1. Eufori och festivaldans. Spontana moonwalks och matchdrycken i halsen. Så här ska det se ut gubbar!

Tiden gick och Månstad höll undan gång på gång. Men när klockan tickade in på den åttiofjärde matchminuten så reducerar Redväg. Vad är det som händer? Fyra minuter senare och två minuter från full tid rullar kvitteringen in. Det har slutat regna men publikens ansikten är lika blöta ändå. Stämningen är förtvivlad.

Men i den nittionde matchminuten tar sig laget i kragen och man gör en sista framryckning mot Redvägs mål. Frispark utanför straffområdet och Marcus Johansson trycker av ett bösseskött av guds nåde. 4-3. Månstad vinner. Årets kanske skönaste vinst (åtminstone för oss i publiken). Med ett efterföljande läktarvrål som utan tvekan gav varenda utsocknes en återkommande mardröm för månader framöver.

Legendarerna skrockar, ser på varandra med lycka i ögat och minns hur bra man spelade boll förr. Festivaltjejerna sprutar champagne och gör sig redo att återvända till sin festival. Själv går jag ner till plan för att gratulera.

Skribent: Erik